Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weddell, James - Weddell, Hugh Algernon - Weddellhafvet - Wedderkop, Magnus von - Veddige - Wddigen, Otto - Wdding-trip - Vede(a) - Vedehathera - Wedekind, Frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på 1840-talet gjordes att upprepa hans färd,
misslyckades, och först i våra dagar har det af
honom upptäckta hafsområdet blifvit utforskadt. Han
skildrade sina resor i A voyage towards the south pole
(utg. 1877).
O. N—d.
Weddell [ωe’dl], Hugh Algernon, engelsk-fransk
läkare och botanist af tysk härkomst, f. 22
juni 1819 nära Painswick (Gloucester, England),
d. 22 juli 1877 i Poitiers, blef med. doktor i
Paris 1841, var läkare och botanist vid grefve
Francis de Castelnaus expedition genom ekvatoriala
Syd-Amerika 1843—47, återkom till Frankrike 1848,
blef 1850 "aide-naturaliste" vid le Musée i Paris
och besökte Bolivia 1851. W:s viktigare arbeten äro
Histoire naturelle des quinquinas, ou monographie
du genre Cinchona... (1850; på ty. 1865 och
1870), Additions à la flore de l’Amérique du sud
(1849—52), Monographie de la famille des urticées
(1856) och Chloris andina... (2 dlr, 1855, 1857).
C. Lmn.
Weddellhafvet [ωe’dl-], kallas numera efter Frichers
förslag det af J. Weddell (se d.o.) 1823 upptäckta
och The sea of George IV benämnda hafsområdet ö. om
Graham land och Västantarktika. Det begränsas i
s. af Kejsar Vilhelms isbarriär, i ö. af Coats
land; nordgränsen är ej fastställd och förlägges
af Schott ungefär till packisgränsen i 55—60°
s. br., af O. Nordenskjöld till en linje öfver
Syd-Orkney-öarna till Coats land. Djupet ligger i
regel mellan 4,000—5,000 m., vattentemperaturen är
utomordentligt låg. Nordvästra hörnet har utforskats
af svenska sydpolarexpeditionen, de centrala och
södra delarna af Bruce, Filchner och Shackleton.
O. N—d.
Wedderkop, Magnus von, holstein-gottorpsk statsman,
f. 26 okt. 1637 i Husum, d. 16 jan. 1721 i Hamburg,
tillhörde en släkt, som uppges ha varit af nederländsk
adel och med W:s fader slagit sig ned i Husum i
Slesvig. W. studerade vid tyska universitet, blef 1669
professor i juridik i Kiel och kom 1676 i gottorpsk
statstjänst, där han visade stor duglighet. Han deltog
i kongresserna i Nijmegen, Altona och Pinneberg samt i
förhandlingarna i Traventhal och Hamburg. Han visade
stor ifver för den holstein-gottorpska dynastien och
dess lilla stat, blef därför i Danmark naturligtvis
illa ansedd, men uppskattad i Sverige, där han 1693
naturaliserades som svensk adelsman och fick titel
af statsråd. Efter hertig Fredrik IV:s död i slaget
vid Klissow 1702 minskades W:s inflytande på den
gottorpska styrelsen. Administratorn Kristian August
skänkte i stället hela sitt förtroende åt den bekante
G. H. v. Goertz, och mellan denne och W. uppstod
ett spändt förhållande, som slutligen utvecklades
till bitter fiendskap. Det var på Goertz’ anstiftan,
som W. i dec. 1709 lockades från Hamburg, där han
sedan några år bodde, till Gottorp och där på ett
skäligen förrädiskt sätt fängslades. Han inspärrades i
fästningen Tönning; hans förmögenhet beslagtogs. Först
1714, då Tönning kom i danske konungens våld, blef
W. fri; han hade alltså det af honom städse bekämpade
Danmark att tacka för sin befrielse. Först efter
Goertz’ katastrof (1719) fritogs W. af hertig Karl
Fredrik från allt ansvar och fick sin förmögenhet
tillbaka. Hans ätt utdog i Sverige på 1890-talet.
A. S.
Veddige, socken i Hallands län, Viske härad. 8,119
har. 1,720 inv. (1919). V, bildar med Ås och Sällstorp
ett pastorat i Göteborgs stift, Fjäre och Viske
kontrakt.
Weddigen, Otto, tysk marinofficer, f. 25
sept. 1882 i Herford (Westfalen), kaptenlöjtnant
1912, sänkte med undervattensbåten "U 9" de tre
engelska pansarkryssarna "Aboukir", "Hogue" och
"Cressy" 22 sept. 1914 utanför holländska kusten
samt sedermera engelska pansarkryssaren "Hawke" 15
okt. s. å. utanför Skottlands östra kust. I mars 1915
rammades (enligt engelsk uppgift) "U 29", hvars chef
W. då var, vid Orkney-öarna af engelska slagskeppet
"Dreadnought", som W. förgäfves sökt torpedera,
hvarvid den förstnämndas hela besättning omkom.
H. J—dt.
Wedding-trip [ωe’diȵ-trip], eng., bröllopsresa.
Vede(a), biflod till Donau i
Rumänien, upprinner som äkta slättlandsflod i
det småkulliga landskapet s. om Transsylvanska
alperna, flyter åt s. ö. förbi Alexandria
och faller ut i sumptrakten vid Bosoz.
A. N—d.
Vedehathera, buddistisk munk. Se Rasavahini.
Wedekind [-kint], Frank, tysk författare, f. 24
juli 1864 i Hannover, d. 9 mars 1918 i München, var
son till en östfriesisk läkare och en kalifornisk
skådespelerska af ungersk börd, växte upp i Schweiz,
aflade 1883 studentexamen, sändes till München för
att bli jurist, men sysslade i stället med musik och
kulturhistoria, vardt tidningsman efter en brytning
med sin fader, tog anställning som reklamförfattare
hos firman Maggi i Zürich, lärde känna oppositionella
tyska författare, såsom K. Hauptmann, Henckell och
Mackay, beslöt, då fadern dog 1888, att egna sig
åt litteraturen och for till Berlin, men gjorde
snart slut på sitt arf, begaf sig till München
1890 och därifrån 1892 till Paris. Hans lif var
oroligt och kringflackande; han var än clown och
"minneskonstnär" i cirkus, kringresande deklamatör
i Schweiz, konsthandlare i London, hade diverse
sysselsättningar i Berlin, Dresden och Leipzig,
återvände 1896 till München, där förläggaren Albert
Langen antog honom till medarbetare i "Simplicissimus"
och utgaf hans verk. Dömd till ett års fängelse
för en satirisk dikt, aftjänade han sitt straff,
tog sedan engagemang som regissör och skådespelare i
Leipzig, sedermera i München. — W. var en oharmonisk
bohemnatur, ett sjukt geni, hvars egocentriska,
cyniska och på samma gång sentimentala alstring är
ytterligt godtycklig i både form och innehåll, men som
väckt både oresonlig beundran och våldsam afsky. Han
började med excentriska cirkuspantomimer, tryckte 1889
anonymt ett skådespel, Der schnellmahler, men hans
egentliga debut skedde 1891 med Frühlingserwachen
(20:e uppl. 1908; "När ungdomen vaknar", uppf. 1911
i Stockholm), en följd af osammanhängande scener,
som tragiskt skildrar pubertetsårens sexuella oro och
vanskligheter med en pinsam och utmanande direkthet,
som uppväckte en ursinnig förbittring; först genom
Reinhardts framförande af det 1906 på Berliner kammerspiele
fick det fast fot på scenen. Liksom alla W:s verk
är stycket själfupplefvadt, och författaren gaf där
uttryck för sitt eget lifs konflikter, sitt sinnes
splittring och sjukdom, sedda som och förstorade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
