- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1213-1214

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verdun, Verdun-sur-Meuse - Verdunaltaret - Verdunpriset - Verdy du Vernois, Julius von - Vere, släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allvarsamt hot mot tyskarnas västfront och mot de av
Metz skyddade tysk-lothringska stålindustriområdena
samt koldistrikten i Briey. Det gällde sålunda
för tyskarna att spärra denna utfallsport och om
möjligt "stöta in den åt Frankrike till". Redan 1
sept. 1914 hade tyskarna (5:e armén under kronprinsen
af Tyskland) en framgång vid V., och sedan angrepo
de denna fästning hufvudsakligen söderifrån, där
spärrforten dock ej kunde tagas. Angreppet förnyades
i nov. och dec., och i febr. 1915 bombarderades
V. upprepade gånger af tyska flygare. Striderna
om V. fortsattes sedan i mars och april samt såväl
s. som ö. och n. om fästningen, men sedan afstannade
de för att först i okt. återupptagas. Ej förrän
i febr. 1916 blef dock mera allvar med den tyska
offensiven mot V. 22 febr. genombröto tyskarna
fransmännens främsta ställning n. om V., togo
en mängd byar och drefvo fransmännen efter hand
tillbaka — hvarvid fort Douaumont togs — mot linjen
Vacherauville — byn Vaux, som nåddes 8 mars,
hvarefter V. bombarderades. En följd af dessa
tyska framgångar blef tillbakadragandet af de
franska ställningarna på Woëvreslätten. Striderna
fortsattes sedan i mars, då tyskarna för att befria
de ö. om Meuse varande trupperna från en besvärande
flankeld 6 mars började framrycka äfven v. om
floden, där efter veckotals heta strider med maj
månads utgång linjen höjden 304—södra sluttningen
af höjden le Mort homme—Cumières—Courettes-höjderna
nåddes och därmed äfven tyskarnas strategiska mål
för operationerna på denna sida om floden. Under
maj gingo fransmännen emellertid till offensiv mot
Douaumont, som togs den 23, men blott för att den 24
åter förloras till tyskarna, som sedan ytterligare
framträngde och eröfrade Cailletteskogen den 1
och fort Vaux 7 juni. Härmed voro de inne i den
permanenta befästningslinjen, och V:s betydelse
som brohufvud och uppmarschsort var därmed högst
afsevärdt reducerad. Striderna fortsattes dock
äfven under återstoden af juni och i juli och
utföllo i allmänhet till tyskarnas förmån; men
i aug. började bladet vända sig, och fransmännen
vunno några framgångar, bl. a. vid Thiaumont och
Fleury, såväl i denna månad som i sept. Slutligen
igångsatte de under generalerna Nivelle och Mangin
en omfattande motoffensiv 23 okt., och redan den 24
återtogo de Douaumontfortet samt närgränsande skogar
och byar. Tyska motanfall tillbakaslogos. Sedermera
fortsattes visserligen striderna, men 2 nov. kunde
fransmännen besätta ruinerna af fort Vaux, hvarefter
hufvudsakligen artilleristrider utkämpades till fram
i dec., då fransmännen gjorde ytterligare framsteg
n. om V. Väster om Meuse gynnade lyckan däremot
tyskarna i jan. 1917, hvarefter artilleriduellerna
åter vidtogo på båda sidor om floden ända till 1
juli, då en tysk offensiv igångsattes, men snart
afstannade. 20 aug. företogo slutligen fransmännen
ett stort anfall såväl v. som ö. om Meuse, och
tyskarna måste då småningom draga sig tillbaka mot
Béthincourt, Samogneux och Beaumont, hvarigenom
V. i det närmaste återfick sin ursprungliga roll
i det franska försvaret. Några tyska framgångar i
slutet af okt. och i nov. kunde ej förändra detta
läge. De sista striderna vid V., ett tyskt kraftigt
bombardemang, egde rum 21—24 mars 1918. När striden
om V. kommit i full gång,
hade tyskarna omkr. 2,000 pjäser, fördelade på
561 batterier, i ställning och 700,000 projektiler
utslungades pr dygn, hvaraf 500,000 mot den speciella
anfallsfronten. Under anfallets senare perioder sköto
tyskarna 250,000 skott i dygnet.
L. W:son M.

Verdunaltaret [-dö̃’-], ett af emaljkonstnären
Nikolaus från Verdun 1181 förfärdigadt altare, nu i
Klosterneuburg (se d. o.).

Verdunpriset [-dö̃’-], ett af preussiske konungen
Fredrik Vilhelm IV 1844 till minne af Tyska rikets
1000-åriga tillvaro (sedan fördraget i Verdun 843)
stiftadt pris på 1,000 thaler, som hvart 5:e år
utdelats för det bästa arbetet i tysk historia.

illustration placeholder

Verdy du Vernois [värdi’ dy värnωa’], Julius
von
, preussisk general, krigsminister och
militärförfattare, f. 19 juli 1832 i Schlesien,
d. under tillfällig vistelse i Stockholm 30
sept. 1910, inträdde 1850 såsom officer vid
infanteriet, genomgick krigsakademien och anställdes
vid generalstaben. Fälttåget 1866 gjorde V. i 2:a
preussiska arméns stab och var under kriget 1870—71
såsom öfverstelöjtnant anställd i stora högkvarteret,
där han var chef för underrättelseväsendet. Efter
kriget stannade han i stora generalstaben
som chef för krigshistoriska afdelningen och
återupptog äfven sin genom kriget afbrutna
verksamhet som lärare vid krigsakademien. 1871
blef han öfverste och 1876 generalmajor. 1877
erhöll han sitt första truppbefäl (såsom chef
för en infanteribrigad). Sedermera användes
V. såsom direktor för allmänna krigsdepartementet
af krigsministeriet (1879), såsom divisionschef
(1883) och såsom guvernör i Strassburg, till dess
han i april 1889 öfvertog krigsministerportföljen,
hvilken han dock lämnade i okt. 1890, då han drog
sig tillbaka till privatlifvet. 1881 hade han
befordrats till generallöjtnant och 1888 till general
af infanteriet. V:s Studien über truppenführung
(1870—73), Studien über felddienst (1887) samt
hans 1891—1909 utkomna grundliga Studien über
den krieg
(på grundvalen af fransk-tyska kriget)
väckte mycken uppmärksamhet. Alla tre arbetena
äro öfversatta till svenska. V. utgaf dessutom Die
kavalleriedivision im armeeverbande
(1874—75) samt
några mindre skrifter. I flera afseenden inverkade
han, som ansågs vara grundläggare af den sedermera
högt uppskattade applikatoriska lärometoden,
på officersutbildningen inom armén liksom ock
på sättet för fredsöfningarnas utförande i hans
hemland. 1874 blef V. led. af sv. Krigsvet. akad.
C. O. N. (H. J—dt.)

Vere [vi’ə], gammal engelsk adelssläkt, som torde ha
fått sitt namn från den normandiska byn Ver invid
Bayeux och hvars stamfader Aubrey de V. finnes
upptagen i Domesdaybook af 1086; hufvudmannen inom
ätten bar 1142—1703 titeln earl af Oxford. Tennyson
har firat släkten som "den längsta och mest lysande
rad af ädlingar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free