Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vere, släkt - Vere, De, A. Th. - Vereczkepasset - Vereenigde Nederlanden - Verein für sozialpolitik - Vereinsmark - Verek - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som England skådat". John de V., 7:e earl af
Oxford, f. 1313, d. 1360, utmärkte sig som krigare
i slagen vid Crécy och Poitiers. — Robert de V.,
9:e earl af Oxford, f. 1362, d. 1392, var intim
vän till Rikard II och dennes af stormännen hatade
gunstling. Han utsågs 1385 till Irlands styresman
med titeln markgrefve af Dublin, upphöjdes 1386 till
hertig af Irland, men dröjde kvar i England och
anklagades hösten 1387 för förräderi af konungens
farbroder, hertigen af Gloucester, och fyra
andra stormän ("the lords appellant"; se Rikard,
sp. 290). Han öfvergafs af sina krigare, flydde till
Nederländerna, dömdes 1388 af parlamentet till döden
som förrädare och fick till sist tillflykt i Louvain,
där han omkom på en vildsvinsjakt. — John de V., 12:e
earl af Oxford, f. omkr. 1408, d. 1462, halshöggs som
anhängare af huset Lancaster. — Hans son John de V.,
13:e earl af Oxford, f. 1443, d. 1513, slöt sig 1469
till "kungamakaren" Warwick, bidrog att återuppsätta
Henrik VI på tronen, förde 1471 dennes högra flygel
vid Barnet, flydde efter nederlaget till Frankrike,
satt efter ett misslyckadt resningsförsök fången
1474—84 och förde 1485 högra flygeln vid Bosworth
i Henrik VII:s segrande här. — Edward de V.,
17:e earl af Oxford, f. 1550, d. 1604, glänste
vid Elisabets hof och var måg till lord Burghley,
beskyddade skalder och var själf lycklig poet i
tidens stil. — Sir Francis V., f. 1560, d. 1609,
var en af sin samtids erfarnaste fältherrar, stred i
Nederländerna i spetsen för engelska frivilliga från
1585, vann 1588 vid Bergen-op-Zoom knightvärdighet och
var från 1589 faktiskt högste befälhafvare (formellt
först 1598) för de engelska hjälptrupperna. Till hans
mest lysande bedrifter hörde segern vid Nieuport
(2 juli 1600) och försvaret af Ostende (1601—02)
mot spanjorerna. V. återvände till hemlandet,
när Jakob I 1604 slöt fred med Spanien, blef 1606
guvernör i Portsmouth och skref memoaranteckningar
om sina fälttåg (Commentaries, utg. 1657, omtryckta
1883 af Arbor i "English garner"). — Hans yngre
broder, sir Horace V., sedan 1624 baron V. of
Tilbury, f. 1565, d. 1635, tjänade i Nederländerna
under brodern från 1590 och stannade kvar där
äfven efter freden 1604. Han stred med framgång mot
spanjoren Spinola, blef 1618 guvernör i Utrecht och
1620 ledare af expeditionen till Pfalz, där han,
otillräckligt understödd hemifrån, endast kunde
inlägga små garnisoner i Heidelberg, Mannheim och
Frankenthal. Dessa städer måste efter tappert motstånd
mot den spanska öfvermakten under Córdoba och Tilly
uppges 1622—23. V. stred sedermera i nederländsk
tjänst 1624 vid Breda, 1629 vid belägringen af
Bois-le-duc i Brabant och 1632 vid belägringen af
Maastricht. Bägge bröderna anlitades flitigt som lärare i krigskonsten. De äro
begrafna i samma graf i Westminster abbey; om deras
fälttåg se sir Cl. Markham, "The fighting Veres"
(1888). — Aubrey de V., 20:e earl af Oxford,
f. 1626, d. 1703, var den siste af sin ätt;
han satt som rojalist i fängelse under Cromwell,
var rådsledamot under Karl II, öfvergick 1688 till
Vilhelm af Oranien och deltog 1690 i slaget vid Boyne.
V. S—g.
 |
| Horace Vere. |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
