Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof - Verelst, 1. Pieter - Verelst, 2. Simon - Verelst, 3. Herman - Werenskiold, Erik Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa egenskaper till sträfhet eller ofördragsam
häftighet. Detta skönjdes i synnerhet i den
bittra lärda fejd, som 1672—81 pågick mellan
honom och Schefferus (se denne) ang. det hedniska
Uppsalatemplets läge m. m., en fejd, som innerst
hade sin kärna i motsatsen mellan V:s rudbeckianska
funderingar om Sveriges uråldriga anor och den mer
vetenskapligt kritiske Schefferus’ afvisande hållning
mot den "yfverborna" skolan. Striden, som tyvärr
förbittrade bägges senare lefnadsår, hade det goda
med sig, att den utdanade en första början till en
verklig metod i den inhemska historieforskningen (jfr
Cl. Annerstedt, "Schefferus och Verelius, en litterär
fejd i sjuttonde seklet", i "Ur några antecknares
samlingar. Gärd.... till G. E. Klemming", 1891). På
de nordiska studiernas fält har V. rest sig en
varaktig minnesvård med sitt isländska lexikon Index
linguæ veteris scytho-scandicæ sive gothicæ (utg. af
O. Rudbeck 1691) och sina med sv. öfv. försedda
editioner af isländska sagor, "Gothrici et Rolfi,
Westrogothiæ regum, historia" (d. v. s. Götreks och
Rolf Götrekssons saga; 1664), "Herrauds och Bosa saga"
(1666), "Hervarar saga" (1672) m. m. Nämnas må äfven
Manuductio ad runographiam etc. (1675; på lat. och
sv.). Gustaf II Adolfs idé om ett "consistorium
ecclesiasticum generale" (se d. o.) förfäktades af
V. i Dissertatiuncula de hierarchia (utg. 1722;
på sv. 1724). V. hade större makt öfver latinska
språket än någon af hans samtida i Sverige. Hans 1730
utgifna "Opuscula" på latin, "Vereliana", innehålla
bl. a. en liten roman, Peregrinatio cosmopolitana,
skildrande en "världsborgares reslif" i en diktad
värld, som återspeglar verklighetens dårskaper och
laster; berättelsen är genomträngd af vemodig poesi
och världskännedom. Rudbeck tillegnade V. första
delen af sin ryktbara "Atlantica". Se uppsats om V. i
"Samlaren" (1911).
(C. A.)
Verelst [fər-], holländska målare. 1. Pieter V. (födelse- och dödsår okända),
var enligt data på sina taflor verksam mellan 1643
(48?) och 1668. Det förstnämnda årtalet bär hans
Bondstuga i Köpenhamns museum. 1668 måste han för
skuld rymma från Haag, där han mestadels bott sedan
1642 och där han 1656 var med om att grundlägga
det nya målargillet "la Confrérie". Han målade
dels stora genreartade halffigurer, såsom Porträtt
af en gammal gumma (1648, i Berlin) och Kvinna,
som nystar garn (i Dresden), dels små genretaflor
af interiörer med ljusdunkel och figurer, såsom
Sömmerska (i Berlins museum), Gubbar (i Dresden),
Spelande bönder (i Kassel) samt ett par bondtaflor i
Wiens galleri. V. igenkännes på sin guldgula köttfärg
och sin ulliga penselföring.
— 2. Simon V., den föregåendes son, f. 1644 i Haag,
d., enligt traditionen 1721, i London, blef 1666
mästare i Haags Lukasgille, var sedan länge verksam
i London, där han målade blommor samt porträtt af
hofvets män och högadeln. I Sveriges Nationalmuseum
finnes Blommor i glas (signerad).
— 3. Herman V., den föregåendes broder, f. på
1640-talet i Haag, d. omkr. 1690 i London, var
lärjunge af sin fader samt bodde till 1667 i Haag,
därefter till 1670 i Amsterdam, sedermera i Wien och
sist i London. Han målade vanligen blommor, men
äfven porträtt, af hvilka två (bägge 1667)
finnas i Amsterdams Rijksmuseum.
1—3. C. R. N.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
