- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1217-1218

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vere ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1217

Verelst-Werenskiold

1218

dessa egenskaper till sträfhet eller ofördragsam
häftighet. Detta skönjdes i synnerhet i den
bittra lärda fejd, som 1672-81 pågick mellan
honom och Schefferus (se denne) ang. det hedniska
Uppsalatemplets läge m. m., en fejd, som innerst
hade sin kärna i motsatsen mellan V:s rudbeckianska
funderingar om Sveriges uråldriga anor och den mer
vetenskapligt kritiske Schefferus’ afvisande hållning
mot den "yfverborna" skolan. Striden, som tyvärr
förbittrade bägges senare lefnadsår, hade det goda
med sig, att den utdanade en första början till en
verklig metod i den inhemska historieforskningen (jfr
Cl. Annerstedt, "Schefferus och Yere-lius, en litterär
fejd i sjuttonde seklet", i "Ur några antecknares
samlingar. Gärd .... till G. E. Klemming", 1891). På
de nordiska studiernas fält har V. rest sig en
varaktig minnesvård med sitt isländska lexikon Index
linguo veterìs scytho-scandicæ sive gothico (utg. af
0. Rudbeck 1691) och sina med sv. öfv. försedda
editioner af isländska sagor, "Gothrici et Rolfì,
Westrogothiæ regum, historia" (d. v. s. Götreks och
Rolf Götrekssons saga; 1664), "Herrauds och Bosa saga"
(1666), "Hervarar saga" (1672) m. m. Nämnas må af ven
Manuductio ad runographiam etc. (1675; på lat. och
sv.). Gustaf II Adolfs idé om ett "consisto-rium
ecclesiasticum generale" (se d. o.) förfäktades af
V. i Dissertatiuncula de hierarchia (utg. 1722;
på sv. 1724). Y. hade större makt öfver latinska
språket än någon af hans samtida i Sverige. Hans 1730
utgifna "Opuscula" på latin, "Vereliana", innehålla
bl. a. en liten roman, Peregrinatio cosmo-politana,
skildrande en "världsborgares reslif" i en diktad
värld, som återspeglar verklighetens dårskaper och
laster; berättelsen är genomträngd af vemodig poesi
och världskännedom. Rudbeck till-egnade V. första
delen af sin ryktbara "Atlantica". Se uppsats om V. i
"Samlaren" (1911). (C. A.) Verelst [før-], holländska
målare. 1. Pieter V. (födelse- och dödsår okända),
var enligt data på sina taflor verksam mellan 1643
(48?) och 1668. Det förstnämnda årtalet bär hans
Bondstuga i Köpenhamns museum. 1668 måste han för
skuld rymma från Haag, där han mestadels bott sedan
1642 och där han 1656 var med om att grundlägga
det nya målargillet "la Confrérie". Han målade
dels stora genreartade haìffigurer, såsom Porträtt
af en gammal gumma (1648, i Berlin) och Kvinna,
som nystar garn (ia Dresden), dels små genretaflor
af interiörer med ljusdunkel och figurer, såsom
Sömmerska (i Berlins museum), Gubbar (i Dresden),
Spelande bönder (i Kassel) samt ett par bondtaflor i
Wiens galleri. V. igenkännes på sin guldgula köttfärg
och sin ulliga penselföring.

- 2. Simon V., den föregåendes son, f. 1644 i Haag,
d., enligt traditionen 1721, i London, blef 1666
mästare i Haags Lukasgille, var sedan länge verksam
i London, där han målade blommor samt porträtt af
hofvets män och högadeln. I Sveriges Nationalmuseum
finnes Blommor i glas (signerad).

- 3. Herman V., den föregåendes broder, f. på
1640-talet i Haag, d. omkr. 1690 i London, var
lärjunge af sin fader samt bodde till 1667 i Haag,
därefter till 1670 i Amsterdam, sedermera i Wien och
sist i London. Han målade vanligen blommor, men
af ven porträtt, af hvilka två (bägge 1667)
finnas i Amsterdams Rijksmuseum. l-3. C. R. N.*

Tryckt den 14/s 21

Werenskiold, Erik Teodor, norsk målare,, f. 11
febr. 1855 i Vinger i österdalen, blef student
1872 och filos. kandidat 1873, började teckna för
Middelthun 1874 och studerade 1875-80 i München,
där han var elev vid konstakademien, för Loefftz och
Lindenschmit. Under denna tid målade han Lekande barn
och sin faders porträtt (1878), Från Englischer garten
och Den förlorade sonen (1879) samt gjorde teckningar
till norska folksagor. Den första af dessa teckningar
tillkom 1876. Sommarbesök i olika trakter af norska
landsbygden 1878 o. f. gåfvo rikt studieresultat,
och till de samlingar af Asb j örnsens och J. Moes
sagor, som utgåfvos 1879 o. f., illustrerade af
flera konstnärer, lämnade W. de ej minst betydande
teckningarna (flertalet af originalen i norska
Nationalgalle-riet). De ateljédoktriner, som vid
denna tid voro härskande i München, tillfredsställde
honom emellertid ej. De franska målningar, som
utställdes där 1879, väckte hos honom nya fordringar
på naturstudiet. I Ett möte (1880) gjorde han ett
uppseendeväckande försök inom friluftsmålningen,
och året därpå öfverflyttade han till Paris. Han
tillbragte likväl de följande somrarna i Norge och
bosatte sig där definitivt 1883. Hans målningar från
denna tid visade högst betydande framsteg i lösningen
af ljus- och luftproblemen. I en följd friska,
intimt kända landskap och figurer omsatte han sina
studier: Vallar e (1882), Telemarksflickor (1883)
och Bondebegrafning (målad under tre somrar 1883-85,
liksom den föregående i nationalgalle-riet). Den
sistnämnda målningen upptogs som ett program för
friluftsmåleriet; själf ansåg W., att han där
"drifvit den naturalistiska formen i måleriet
till dess yttersta konsekvens". I de hemvändande
norske unge konstnärernas strid för de moderna
framställningssätten liksom för reformer inom
utställningsväsendet och öfver hufvud inom konstens
ställning i samhället var W. en af ledarna. Skapad
till organisatör, grep han in i stridigheterna "som
den klargörande och ordnande tanken"; målmedveten,
men alltid behärskad, blef han den centrala
personligheten inom konstlifvet. Hans konstnärliga
alstring var fortfarande frodig och fullödig. Bland
hans målningar märkas Upprensning af ett dike (1886,
Köpenhamns konstmuseum), Två bröder (den äldre sitter
dåsig bredvid vaggan med den skrikande lillebror,
1888, Bergens galleri), "Soi-streif" (1891, Göteborgs
museum), Väntande barn (1894, Köpenhamns konstmuseum),
Abborrfiskare (s. å.), Lyktan (skymningsstämning i
småstad, 1900), Flykten genom skogen (eldskenseffekt,
1903, Nationalmuseum i Stockholm, f. n. deponerad i
riksdagshuset), och på porträttets område B. Björnson
(flera, det äldsta 1885, Nationalgalleriet), Kitty
Kielland (1901), Erika Nissen vid pianot (1892,
Nationalgalleriet), målaren F. Collett (1894,
Stockholms nationalmuseum), Edv. Grieg (flera),

31 b. 39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:14:29 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free