- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1251-1252

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verkningsradie ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polytechnique, men egnade sig efter någon tid
endast åt litteraturen. Hans utgångspunkt och
ursprungliga litterära skola var Les parnassiens (se
d. o.). Debutdiktsamlingen, Poèmes saturniens (1865),
skrefs under inflytande af dem; Fêtes galantes (1869)
och ännu mera La bonne chanson (1870) visa, att han
börjar skilja sig från dem. 1870 gifte han sig. Under
kommunen råkade han i tvist med myndigheterna och
måste lämna Frankrike. 1871 gjorde han i sällskap med
skalden Rimbaud vandringar och färder genom Frankrike,
Belgien och England, ett vagabondlif, som tog ett
snöpligt slut genom ett pistolskott, som V. riktade
mot sin följeslagare och som han fick plikta för med
två års fängelse. Samlingen Romances sans paroles
(1874) är det konstnärligt värdefulla resultatet af
detta reselif. Han återvände 1875 till Frankrike, där
hans hustru lät skilja sig från honom. Dyspepsi och
stark nervositet, försvårad genom hans kringflackande
och oroliga lefnadssätt, tärde på hans krafter. Sedan
hans moder, vid hvilken han var ömt fäst, hade aflidit
och flera anställningar som lärare både i Frankrike
och England fått ett hastigt slut, voro alla band
med det ordnade samhällslifvet slitna. V. lefde i
armod och sjukdom; små kaféer, sjukhus, häkten voro
hans hemvist, och medan hans ryktbarhet oafbrutet
ökades och utbredde sig, var han själf allt hopplösare
hemfallen åt nöd och elände. — V:s diktning speglade
direkt och oförbehållsamt hans lif och hans sinnes
skiftande stämningar. Slitningen mellan den otämdaste
sensualism och den lidelsefulla, ödmjuka religiositet,
som, sedan han 1880 omvändts till kristendomen,
präglade hans tänkesätt, är utmärkande för hela hans
senare alstring. Flyende parnassien-stilens ordprakt
och den franska poesiens traditionella retorik,
verkade V. som en förnyare af versens språk genom
enkelheten och den musikaliskt lyriska skönheten i sin
framställning. Ruelse och ånger, förtviflad syndabikt,
kroppsliga och själsliga lidandens ångestrop,
barnsligt tillitsfull Gudstro och mystisk hänförelse,
de mest eteriska stämningar och den öfvermodigaste
lefnadstörst, våldsamt öfverdrifna anfall på människor
och lefnadsformer, hån och ursinne, allt får hos honom
poetiskt uttryck. Hans yppersta dikter äro melodiskt,
folkvisaktigt sköna. Af V:s diktsamlingar må
ytterligare nämnas Sagesse (1881), Jadis et naguère
(1884), Amour (1888), Parallèlement (1889), Dédicaces
(1890), Chansons pour elle (1891), Bonheur (s. å.),
Élégies (1893), Épigrammes (1894), Chair (1896)
och Invectives (s. å.). Les poètes maudits (1884)
är prosaessayer af bl. a. Mallarmé, Louise Leclercq
(1886) noveller. Vidare utgaf han skildringarna
Mémoires d’un veuf (1886), Mes hôpitaux (1891), Mes
prisons
(1893), Confessions (1895) och Quinze jours
en Hollande
(s. å.). V:s Œuvres complètes och Œuvres
posthumes
omfatta 6 bd (1898—1903). Ett monument
öfver skalden restes 1911 i Luxembourgträdgården
i Paris. — Se arbeten om V. af C. Morice
(1888), Dullaert (1896), E. Lepelletier (1907),
G. A. Tourneaux, "Bibliographie Verlainienne"
(1912), och E. Delahaye ("Documents relatifs
à V.", bref och andra skrifter af V., 1919).
R—n B.
illustration placeholder


Verlat [värla’t], Charles, belgisk målare,
f. 1824 i Antwerpen, d. där 1890, studerade i
Amsterdams akademi för de Keyser och i Paris, blef
1869 direktör för konstskolan i Weimar samt senare
professor vid och 1885 direktör för akademien i sin
födelsestad. V. uppehöll sig två år i Palestina
och målade jämte genretaflor därifrån bilder ur
nya testamentet med österländska typer och dräkter
och i österländskt brännande solsken. Bland dylika
målningar märkas Vox populi (Den befriade Barrabas
bäres i triumf af den skränande pöbeln). Äfven en
gripande Pietà, Bröllopet i Kana m. fl. äro att nämna
bland bibliska kompositioner. En Madonna (Antwerpens
museum) blef högt beundrad. Bland historiemålningar
är Gottfrid af Bouillon vid Jerusalems stormning
(Bruxelles’ museum). V. försökte sig på alla områden —
äfven inom modern hvardagsskildring och porträtt —,
men var bäst i sina djurmålningar: Vallhund försvarar
sin hjord mot en örn
(1858, Bruxelles’ museum),
Strid mellan ett lejon och bufflar i öknen, skildrad
med rasande kraft (1878, Antwerpens museum). Såväl
om hans djurskildringar som om hans historiska
bilder gäller Edelfelts uttryck, att han "pressar
fram det karakteristiska på ett snillrikt sätt".
G—g N.

Werlauff, Erik Kristian, dansk historiker,
f. 2 juli 1781 af norsk börd, d. 5 juni 1871,
blef student 1796 och jur. kandidat 1802. Redan
1798 vann han anställning vid k. biblioteket,
där han befordrades till bibliotekarie 1823 och
verkade som överbibliotekarie 1829—61. Samtidigt
var han universitetslärare. Sedan han 1808 tagit
filos. doktorsgraden med en disputation om Are Frode,
befordrades han 1810 till adjunkt och var 1812—67
professor i nordisk historia vid universitetet, där
han i 40 år höll föreläsningar, grundliga, men utan
lyftning. W. egde vidsträckt beläsenhet och stor
kritisk förmåga, men förblef alltid en kammarlärd,
som hade sin enda glädje i studier och aldrig sökte
umgänge eller någonsin satte sin fot utom de danska
öarna. Som frukt af hans arbete föreligger nästan
intet verk om ett större ämne, men väl en mängd
afhandlingar, som innehålla en rikedom på upplysningar
och som oftast framkallats af yttre anledningar. De
viktigaste äro Forsög til det danske sprogs historie i
hertugdömet Slesvig
(1819), Historiske efterretninger
om det store kgl. bibliothek
(1825; 2:a uppl. 1844),
Kjöbenhavns universitets historie indtil reformationen
(1836 och 1850), Historiske antegnelser til Ludvig
Holbergs atten förste lystspil
(1838; 2:a uppl. 1858),
med tillhörande noter till Holbergs "Niels Klim"
(1841) och "Peder Paars" (1862). (Hans noter
till Holbergs "Epistler" kommo senare till gagn
för K. V. Bruuns uppl. af dem.) Vidare må nämnas
Om Norges forening med Sverige under Magnus Smek
(1829), Den nordiske ravhandels historie (1835),
Om ældre grænsebestemmelser mellem Norge og Sverrig
(1845), Om Dannebrog og Dannebrogsordenen (1872)
samt skildringar af O. Worms och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free