- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
47-48

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Western ghats, berg. Se Ghats, sp. 1105 - Western islands. Se Azorerna - Western isles, eng. Se Hebriderna - Wester-Schelde, hafsarm. Se Schelde - Westerstrand, adlig ätt - Westerstrand. 1. Sven Peter (Per) W. - Westerstrand. 2. Hertha Aurora W. - Westerton, J. E. A. of Se Alexander, sp. 536 - Westerwald - Vestervig kloster, i södra Thy, Thisted amt, Jylland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Western ghats [ωe’stən ga’ts], berg. Se Ghats, sp. 1105.

Western islands [ωe’stən ajləndṡ]. Se Azorerna.

Western isles [ωe’stən ai’lṡ], eng. Se Hebriderna.

Wester-Schelde, hafsarm. Se Schelde.

Westerstrand, adlig ätt, härstammande från
skepparen och borgaren i Västervik Sven Jonsson,
hvars son Jonas (f. 1673, d. 1744), kontraktsprost i
Hjorted, tog namnet W. Dennes sonsons son Per W. (se
W. 1) adlades 1842. Ätten utdog på manssidan 1889
och på kvinnolinjen 1916.

illustration placeholder

1. Sven Peter (Per) W., ämbetsman, vitterlekare,
teaterdirektör, f. 27 febr. 1785 i Ukna, Kalmar
län, d. 23 okt. 1857 under ett besök hos sin
måg på Åkers krutbruk, blef landtmäterielev
1802, student i Uppsala 1803 och filos.
magister 1809 samt registrator och aktuarie vid
Generallandtmäterikontoret 1812. Han förordnades
1813 till revisor i generalkrigskommissariatet
vid svenska armén i Tyskland, i hvilken egenskap
han 1814 reviderade hannoverska regeringens
räkningar å försträckningar till svenska armén
under fälttåget och genom sina vid dem gjorda
anmärkningar gaf upphof till en för Sverige mycket
gynnsam likvidationsplan som antogs äfven
för likvider med andra makter. S. å. utnämndes
W. till fältkamrer. Han befordrades 1817 till
ingenjör i Landtmäterikontoret och 1818 till
kamrer i Statskontoret, utarbetade ett formulär
till rikshufvudbok, hvilket 1823 antogs af rikets
ständer att för framtiden lända till efterföljd, samt
utnämndes 1824 till statskommissarie, 1831 till vice
president och 1832 till president i Statskontoret. I
flera kommittéer och inrättningar af ekonomisk
natur arbetade W. som led. eller sekreterare. Han
kallades 1818 till led. af Mus. akad. (hvars
kamrerare han var 1828–51) och 1833 till hedersled.
af Landtbruksakad. 1832 förordnades W. till förste
direktör vid K. M:ts hofkapell och spektakler och var
styresman för denna konstanstalt till 1840, dock med
tjänstledighet från juli 1838. Under hans direktörstid
uppsattes bl. a. operorna "Fra Diavolo", "Den stumma
från Portici", "Robert af Normandie", "Euryanthe"
och operetten "Alphyddan" samt bland talpjäser
Schillers "Orleanska jungfrun", "Kabal och kärlek"
och "Fiesco". V. Hugos "Hernani" samt Grillparzers
"Sappho" och "Stamfrun"; men hvarken i konstnärligt
eller ekonomiskt hänseende bildade hans direktörstid
något gynnsamt skede för K. teatern. W. adlades 1842
och erhöll 1851 afsked från sitt presidentämbete. –
I sina ämbetsvärf ådagalade W. stor förmåga och den
mest berömvärda plikttrohet, men på samma gång fann
han tid att skatta åt sällskapsglädjen och var i den
Stockholmska umgängesvärlden ända till sitt frånfälle
en omistlig person, allmänt uppburen till

följd af sin sällsporda förmåga att både glädja
och gagna på det mest älskvärda sätt. Också åtnjöt
han en oförliknelig popularitet. I sällskapet Par
Bricole var han 1832–57 stormästare och länge en
gärna hörd bellmanssångare. Han var själf kompositör
till åtskilliga stycken i den af honom utgifna
trio-samlingen "Sillsallaten" för mansröster. Bland
Götiska förbundets ledamöter träffar man honom (under
namnet Thormoder). W. öfverflyttade till svenska
åtskilliga operatexter ("Euryanthe", "Zampa",
"Hugenotterna"), och hans 1843 utg. "Metriska
öfversättningar" innehålla tolkningar af Shaksperes
"Julius Cæsar", Corneilles "Cid" samt Goethes
"Reineke Fuchs". Han utgaf jämväl ett mindre häfte
Dikter (1853, innehållande de hexametriska idyllerna
"Björnskallet" och "Kyrkoplikten" i J. H. Voss’ stil
jämte öfv. af två bland Voss’ mera kända idyller) och,
som frukter af sitt intresse för helt andra områden,
Tankar om grundskatten, af Icke riksdagsman (1840),
Handbok i arithmetiken eller sifferräkneläran (1850),
Förslag till regeringsform för Sverige (1856, under signaturen Wälment)
samt öfv. af Brewers "Naturlärans grunddrag" (1858).

2. Hertha Aurora W., den föregåendes dotter,
sångerska, f. 16 febr. 1821 i Stockholm, d. 26
okt. 1887 på Åkers krutbruk, egde en icke stor,
men sympatisk sångröst, och hennes koloraturförmåga
lär ha varit så ovanlig, att hon med lätthet kunde
sjunga fioriturerna i en violinkonsert. 1853–54
var hon engagerad vid hofteatrarna i Koburg och
Gotha, 1855–56 vid operan i Stockholm, där hon sjöng
titelrollen i "Lucie",
Marie i "Regementets dotter",
Susanna i "Figaros bröllop",
Rosina i "Barberaren i Sevilla",
Nattens drottning i "Trollflöjten",
Isabella i "Robert",
Adina i "Kärleksdrycken" m. m.
Dessutom sjöng hon på många konserter i
utlandet. Hon blef led. af Mus. akad. 1850.

1. E. F–t. 2. A. L.*

Westerton [ωe’stətən]. J. E. A. of. Se Alexander, sp. 536.

Westerwald [-valt], högplatå i västra Tyskland,
tillhörig de s. k. Rhenska skifferbergen, mellan
Rhen i v. samt dess bifloder Lahn i ö. och s. och
Sieg i n. Det är en skogfattig högslätt, en rest af
ett en gång af erosionen utjämnadt kedjeberg, genom
hvilket floderna senare skurit sig djupa dalgångar. De
östra delarna äro bildade af improduktiv kolkalk
med gamla eruptivbergarter; mellersta delen är fylld
af brunkol, genomsatt och betäckt af basalt. Äfven
längst i v. är W. rikt på basaltkullar, hvilkas sten
utnyttjas i en mängd brott. Äfven koppar- och järnmalm
förekommer. Den högsta och vildaste delen af platån
heter Hoher W. l. Kalte Eich s. om öfre Sieg. Högsta
topparna äro Salzburgerkopf (655 m.) och Fuchskauten
(657 m.) nära Westfalens sydgräns. Södra delen af
W. är ringa befolkad; däremot har i n. ganska liflig
industri uppblomstrat.

A. N–d.

Vestervig kloster, i södra Thy, Thisted amt,
Jylland, stiftades på 1100-talet för munkar af
augustinorden och invigdes åt Vendsyssels lokala
helgon S:t Thöger. Klostret åtnjöt under medeltiden
stort anseende, men plundrades under Grefvefejden af
de upproriske bönderna och blef efter reformationen
ett världsligt län. Det såldes 1661, hvarefter
byggnaderna refvos, så att nu blott kyr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free