Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapsakademien (Kungl. svenska Vetenskapsakademien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syftet, i motsättning mot Uppsala-societeten,
som tryckt sina "Acta" på latin. Vid stiftelsen
öfverenskoms vidare, att ingen rangskillnad skulle
råda mellan led., hvarför stiftarnas ordningsföljd
bestämdes genom lottning, samt att inga hedersled.
skulle antagas: akad. skulle med sig förena blott
personer, "som hysa kärlek för nyttiga vetenskaper
och konster och som ega insikt i någon viss del af
dem". Äfven "presidenten" skulle till jämlikhetens
bevarande utses genom lottning; Linné blef på sådant
sätt den förste innehafvaren af befattningen,
hvars funktionstid bestämdes till tre månader;
till ständig sekreterare valdes Höpken. De först
invalde ledamöterna blefvo professorerna A. Celsius
och S. Klingenstierna i Uppsala, men den främsta
platsen närmast efter stiftarna kom att intas af
landshöfdingen frih. Nils Reuterholm såsom den
först i akad. högtidligen introducerade. Bland mera
bemärkta personer af de under första året invalde må
nämnas Kr. Polhem och hans son Gabriel P., Augustin
Ehrensvärd, bröderna Anders Johan och Karl Fredrik
Nordenberg (adlade Nordenskjöld), Jakob Faggot och
Per Elvius, samtliga representanter för de mekaniska
och tekniska vetenskaperna, bergsmännen Daniel Tilas
och Georg Brandt, läkarna Evald Ribe, Lars Roberg och
Nils Rosén von Rosenstein samt zoologen Charles De
Geer. Vid 1739 års slut räknade akad. 38 led.; under
den närmaste tiden invaldes bl. a. Em. Swedenborg,
K. G. Tessin och O. von Dalin. Äfven åtskilliga
idkare af praktiska yrken, landthushållare, köpmän
m. fl. hörde till den äldsta uppsättningen af akad:s
ledamöter.
Akad. utvecklade från början liflig
verksamhet. Sammanträdena höllos en gång i veckan
eller oftare, 1:a häftet af akad:s "Handlingar" utkom
i nov. 1739; de utgåfvos därefter regelbundet med
ett häfte i kvartalet och mottogos af allmänheten
med så stort intresse, att de 8 första kvartalen
(500 ex.) måste omtryckas i ny uppl. De väckte äfven
uppseende utomlands: innehållet refererades utförligt
i "Hamburgische beyträge", och en fullständig
öfv. till ty. af årg. 1739–90 (tr. 1749–92) besörjdes
af professor A. G. Kästner i Leipzig; öfv. i utdrag
utgåfvos äfven på fr., eng. och lat. Innehållet
utgjordes till öfvervägande del af "rön" i hvarjehanda
praktiska ämnen: landtbruk, trädgårdsskötsel,
bergsbruk, husbyggnad, huslig ekonomi m. m. Äfven
vid behandlingen af naturvetenskapliga, medicinska
och dylika frågor utgick man företrädesvis från
praktiska synpunkter, åsyftande vetenskapernas
tillämpning snarare än deras bedrifvande i och för
sig; de rent vetenskapliga uppsatserna voro därför
till en början fåtaliga, ej utan ogillande från en del
led., hvilka ansågo, att särskildt åt de matematiska
vetenskaperna lämnades för litet rum. Framför allt
egnade man sin uppmärksamhet åt "landtkulturen",
och detta gaf anledning till akad:s första beröring
med offentliga myndigheter: hennes utlåtanden därom
inhämtades af ständernas deputationer, och snart kom
akad. att få tjänstgöra som rådgifvare åt regering
och ämbetsverk i frågor af vetenskaplig innebörd,
en uppgift, som enligt gällande grundstadgar ännu
tillkommer henne. Ehuru en annan åskådning småningom
började göra sig gällande, blef det praktiska syftet karakteriserande
för akad:s verksamhet under hela 1700-talet och in
på början af följande århundrade.
Att akad. uppstått på enskildt initiativ och skulle
grunda sin verksamhet uteslutande på ledamöternas
nit och arbete, utan anspråk på öfverhetens beskydd
och understöd, betonades från början som ett särdeles
betydelsefullt moment i hennes tillvaro. Farhågan för,
att detta af allmänheten icke skulle betraktas som
tillräckligt betryggande och äfventyra den uppmuntran,
som från dess sida förutsattes, gaf anledning till,
att en offentlig auktorisation af akad:s verksamhet
ansågs erforderlig. Privilegium å "Handlingarnas"
utgifning, innebärande skydd mot eftertryck och
rätt för akad. att själf censurera deras innehåll,
hade erhållits redan 5 sept. 1739; förslag om
kungl. fastställelse af grundreglerna väcktes af
Höpken, och denna fastställelse utfärdades 31 mars
1741. De härigenom stadgade nya grundreglerna,
i hufvudsak lika lydande med de vid stiftelsen
antagna, förblefvo gällande ända till 1820. I akad:s
organisation vidtogs dock tid efter annan en del
ändringar. Presidiet, för hvars besättande 1741
stadgats lottning mellan fyra genom val utsedda led.,
växlade till en början hvarje kvartal, men utsträcktes
1797 till en halfårig funktionstid. Bruket att vid
presidiets nedläggande hålla ett föredrag öfver
själfvaldt ämne inleddes af Linné genom ett med
mycket bifall mottaget "Tal om märkvärdigheter
uti insekterna" (tr. i flera uppl. och öfv. till
flera språk) samt iakttogs sedermera så godt som
undantagslöst af hans efterföljare; ett antal
märkliga inlägg i vetenskapliga, ekonomiska och
sociala frågor har sett dagen genom dessa presidietal,
hvilka intill 1820 i allmänhet regelbundet, därefter
mera sporadiskt, utgetts af trycket. Sekretariatet,
som af de äldste innehafvarna, skötts som bisyssla
till andra hufvudsakligare befattningar, fick 1744
med P. Elvius sin första uteslutande åt akad. egnade
kraft; särskildt genom hans efterträdare,
den om akad. högt förtjänte P. Wargentin, kom
sekreterarsysslan att inta den ledande platsen inom
akad. Genom en donation af ett anonymt sällskap
fick akad. 1776 medel till aflöning af en andre
sekreterare, och därefter funnos, till 1809, två
sekreterare, af hvilka den ene besörjde de egentliga
sekreterargöromålen, den andre hade sig anförtrodt
bestyret med observatoriet och almanackornas
utgifning. I reglerna för ledamöters inval skedde
åtskilliga förändringar. Rätten att utesluta dem,
som ej togo någon verksam del i arbetena, hade
akad. förbehållit sig och gjorde stundom bruk
däraf. Ledamöternas antal, som varit obegränsadt,
blef först genom häfd, sedan genom formligt beslut
1762 bestämdt till 100. En kvinnlig led., riksrådinnan
Eva Ekeblad, född De la Gardie, invaldes 1748 på grund
af insända hushållsrön. Väsentligen för fördelning af
bestyret med afhandlingars granskning gjordes redan
1740 uppdelning af led. i vissa klasser, men denna
klassifikation hade ej någon fast karaktär och föll
snart i glömska. Först 1798 beslöts, i sammanhang med
en ny valordning, att led. skulle indelas i 7 klasser;
att af dessa en hade till föremål "hushållning och
landtskötsel", en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
