- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
243-244

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wickman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wicquefort-Victoria

244

förtjänst. Vid sin återkomst utsågs han till
ständig sekreterare vid det 1776 stiftade medicinska
sällskapet (Société de médecine), hvilket förnämligast
genom hans betydelsefulla verksamhet småningom vann
stort anseende. De vid dess offentliga sammankomster
af honom föredragna minnesteckningarna (Eloges
lus dans les séances publiques de la Société de
médecine, bd 1-7, 1778-98) förvärf-vade honom
anseende som en af Frankrikes bästa skriftställare
och öppnade 1788 för honom portarna till Franska
akad. Hans rent vetenskapliga arbeten hänförde sig,
utom till veterinärmedicinen, till ryggradsdjurens
jämförande anatomi, hvilken också behandlas i hans
hufvudarbete, det stort anlagda Traité d’anatomie et
de physiologie avec des planches représentantes au
naturel les organes de Vhomme et des animaux (1786),
af hvilket dock endast första bandet såg dagen. I
sin uppfattning af den organiska världen slöt han
sig till Buffon (se d. o.). 1789 utnämndes Y. till
drottningens förste läkare. Hans Oeuvres utgåfvos 1805
i 6 bd och innehålla utom minnestalen en del af hans
anatomiska undersökningar och hans arbete om hjärnan.
R- T-dt.

Wicquefort [vikkfàr]. 1. Abraham van W.,
holländsk diplomat, f. 1598, d. 1682, var 1626-
58 kurbrandenburgsk resident vid franska hofvet,
men sattes sistn. år af Mazarin på Bastiljen till
följd af en misstänkt brefväxling. Efter ett år
blcf han fri, fick en fransk psnsion och slog sig
ned i Haag som hertigens af Braunschweig-Liineburg
resident. 1675 fängslades han af holländska regeringen
och dömdes för förrädiska förbindelser med fransmännen
till lifstids fängelse och egendomens förlust. Han
lyckades emellertid fly ur fängelset till Celle,
där han dog som hertigligt råd. W. öfversatte till
franska Olearius’ reseskildringar, berättelsen om
spanjoren Silva Figueroas persiska ambassad m. m. samt
författade bl. a. L’ambassadeur, ses fonctions
(2 bd, 1682) och L’histoire des pro-vinces-unies
des Pays-Bas (I, 1719), från freden i Münster. -
2. (Yicqfort) Joachim van \V., den förres broder,
f. 1600, d. 1670, var på 1630-talet hertig Bernhards
af Weimar agent i Nederländerna, Frankrike och
Tyskland och beklädde efter hans död (1639) i 20 år
platsen som landtgrefvens af Hessen-Kassel resident
i Nederländerna. Från honom finnas bref i Svenska
riksarkivet (till M. G. De la Gardie, 1640-50-talen,
m. fl.). Hans brorson Pierre de W. bleí 1669 svensk
kommissarie i Amsterdam.

Victor, lat., segrare, segervinnare.

Victor, Caius Julius, romersk författare på 300-talet
e. Kr., behandlade retorik. Hans handbok i detta
ämne, en efterbildning af Quintilianus, är utgifven
af K. Halm i "Khetores latini minores" (1863).

Victor, Aurelius V. Sextus, romersk
hi-storieskrifvare, son till en landtman, användes
i högre ämbeten af Julianus och Theodosius I. Han
var 389 stadsprefekt (se Prefekt) i Rom. Honom har
man tillskrifvit fyra arbeten. Af dessa kan dock
endast skriften De cæsaribus (kejsarnas historia från
Augustus till 359) anses äkta, men möjligen är den
endast ett utdrag ur ett större historiskt Terk. Den
oftast Epitome de cæsaribus benämnda, skrift, som
innefattar kejsarnas historia t.

o. m. Theodosius I, är enligt handskrifternas
titelrubrik ett utdrag ur V:s arbete. När detta utdrag
författades, är icke kändt. Dess stil är ledigare
än V:s, och det innehåller ett icke dåligt urval af
notiser. De origine gentis ronianœ, scm prålar med
lärdom och citat - ofta falska -, har ansetts tillhöra
1400-talet. Den lilla, f. ö. enkelt och klart skrifna,
men till innehållet något magra skriften De viris
illustribus urbis Romœ är enligt handskrifternas
uppgift författad af Plinius (eller Nepos). R- Tdh.*

Victor [filtar], holländska målare. Se Victor si.

Victor [viktår], Claude V. -Perrin, hertig af Belluno,
fransk marskalk, f. 1764 i Lamarche, dep. Yosges,
d. 1841 i Paris, inträdde 1781 vid artilleriet
och blef efter revolutionens utbrott officer. Tor
sitt välförhållande under belägringen af Toulon
(1793) utnämndes V. till brigadgeneral, deltog
sedermera i krigen i Italien och utmärkte sig som
divisionschef vid Marengo. 1805-C6 var han envoyé i
Danmark. 1806 var han stabschef vid 5:e kåren, blef
1807 tillfångatagen af von Schills frikår i Pommern,
men utväxlades mot Elücher, förde vid Friedland
(1807) med utmärkelse l:a armékåren, belönades med
marskalksstafven och upphöjdes 1808 till hertig af
Belluno. S. å. begaf han sig med l:a armékåren till
Spanien, där han kämpade till 1812, då han drog till
Ryssland i spetsen för 9:e kåren. Genom det skickliga
sätt, på hvilket han vid Berezina med arriärgardet
förstod att uppehålla de påträngande ryssarna, bidrog
han i väsentlig mån till Napoleons räddning. V. deltog
vidare i fälttågen 1813 och 1814, men råkade genom
en försummelse vid Montereau ut för Napo-leons
onåd och slöt sig därefter till Ludvig XVIII, var
ordf. i den kommission, som dömde de officerare,
som under "hundra dagarna" affallit till Napoleon,
samt blef pär och krigsminister (1821-23). Den af
vissa oregelbundenheter i förvaltningen framkallade
Ouvrard-processen medförde V :s tillbakaträdande. Hans
son utgaf 1846 Extraits des mémoires inédits du
duc de Belluno. V:s staty är rest i Lamarche.
C. O. N

Victor, pseudonym. Se Alten.

Victoria, lat., seger; rom. myt., segergudinnan. Se
Nike, sp. 991.

Victoria, kvinnonamn. Se Viktoria.

Victoria, astron., en af småplaneterna.

Victoria, republik. Se Natal, sp. 493.

Victoria [viktå’əriə], stat i Australiska
statsförbundet (se d. o.), upptar sydöstra hörnet af
fastlandet samt begränsas i n. mot Nya Syd-Wales
af floden Murray, i v. mot Syd-Australien af
140° 58’ ö. lgd och f. ö. af Stilla hafvet (se
kartan till art. Australien). Nordligaste punkten
ligger under 34° s. br.; statens och fastlandets
sydligaste punkt är Wilson’s promontory, 39°
s. br. Areal 229,078 kvkm. Mellersta delen af staten
uppfylles af utlöpare från australiska fastlandets
förnämsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free