- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
255-256

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victoria ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255

Vidal-Vidal de Lablache

rande historiska berättelser, till gcd del
hämtada ur Kaiés historia, i ett otympligt, hälft
kyrko-slaviskt, hälft ryskt språk, som uppkallade Vuk
och andra språkmän till kraftig opposition. Kedan
hans första roman, Usamljenij junosa (’;Den
ensamme hjälteynglingen", 1810), med motiv från
Kosovoslaget, blef mycket populär. Mest bekant blef
hans roman Ljubomir u Elisijumu (1841). Hans folkliga
berättelser, t. ex. Selim i Merima, voro affattade i
medeltidens riddarstil. Y. skref af ven episka dikter,
en serbisk historia (1833-37) och grammatik (1838)
samt en vallfartsresa, Pu-tesestvìe v Jerusalim
(1834). Hans samlade skrifter utgåfvos 1880.
A-d J.

Vida’l, P e i r e. provensalsk trubadur, som
uppträdde omkr. 1175 och dog 1229. var invecklad i
många kärleksäfventyr. tog korset och medföljde på
det tredje korståget till Cypern. 1190. Hans dikter
vittna om ett gladt och eldigt lynne samt lust för
svårigheter i versifikationen. De omkr. 60 "cansós"
och "sirventes", som finnas i behåll efter honom, äro
utgifna af Bartsch 1857. Jfr af ven Kaynouard, "Choix
des poésies des trou-badours" (bd 3 och 4, 1821).

Vida7! (V. de Cassis), Auguste Théo-dore, fransk
kirurg, f. 1803 i Cassis. dep. Bouches-du-Rhóne,
d. 1856, blef 1828 med. doktor i Paris, 1832 agrégé
vid medicinska fakulteten, 1833 kirurg vid bureau
central och 1839 kirurg vid Hòpital de Lourcine
(för kvinnliga könssjukdomar). Han utgaf en lärobok
i kirurgi, Traité de pathologie externe et de médedne
opératoire (,1838-41; 5:e uppl. 1860), hvilken i sin
af Bardeleben ombesörjda tyska form äfven i Norden
allmänt begagnats som handbok i detta ämne. "Han
var lika utmärkt såsom iakttagare, praktiker och
skriftställare. Han framstod både genom uppfinningen
af flere operationsmetoder och såsom diagnostiker,
i synnerhet inom de af honom med förkärlek bearbetade
könssjukdomarnas område. Han egde i högsta grad en
kritiserande och polemiserande journalists egenskaper,
var liflig och snillrik samt förstod att med en blick
öfverskåda såväl det hela som enskildheterna hos
ett spörsmål. Att han därjämte kunde arbeta strängt
vetenskapligt, ådagalägga hans omfångsrika skrifter".
R. T-dt.

Vidal, Louis Antoine, fransk musikskriftställare,
f. 1820 i Rouen, d. 1891 i Paris, lärjunge af
Franchomme i violoncellspel, utgaf ett stort
och rikhaltigt arbete of ver stråkinstrumenten,
deras historia, tillverkare, virtuoser på dem
och kompositörer för dem: Les instruments à
archet (3 kvartbd, 1876-78, med gravyrer af
Fr. Hillemacher). Han skref äfven La lutJierie et
les luthiers (1889).

Vida’l, Louis (kallad N a v a t e 1), fransk skulptör,
f. 1831 i Nímes, d. 1892, egnade sig först åt anatomi,
men blef blind och började då studera skulptur som
elev af Barye. Han väckte stort uppseende genom
ovanlig skicklighet i att modellera djur. Bland
hans alster äro grupperna Tjur och Döende hjort
(1863), Gazell och Döende häst (i artillerimuseum i
Paris). Han utförde äfven porträttbyster, hvarvid han
så länge med fingrarna berörde modellens ansikte,
tills han kände dennes fysionomi, hvarefter
han med mycken säkerhet åtargaf den i leran.
(G-g N.)

Wida’l, Georges Fernand Isidore, fransk läkare, f. 9
mars 1862 i Dellys (Algeriet), blef med. doktor
1889 på Étude sur Vinjection puerpérale, 1895
agrégé vid med. fakulteten i Paris och 1906 led. af
Académie de médecine. Jfr Bakteriologi, sp. 723.
R.T-dt.

Vida’1, Paul Antoni n, fransk tonsättare, f. 1863 i
Toulouse, fick 1883 stora Rompriset vid konsarvatoriet
i Paris, blef sångmästare vid Stora operan 1892 och
förste kapellmästare där 1906 samt är professor i
ackompanjemang vid konserva-toriet. Han har komponerat
pantomimer och baletter, operorna Guernica (1895),
La Burgonde (1898) och Ramses (1900) m. m.

Vidal de Lablache [delabla’]], Paul, fransk geograf,
f. 22 jan. 1845 i Pézenas (dep. Hérault), d. 5 april
1918 i Tamaris-sur-mer (dep. Var), erhöll sin första
utbildning vid Ecole normale supérieure i Paris, vid
hvilken skola sedan hans egen verksamhet förnämligast
kom att knytas. Urspr. var Y. historiker, men sedan
han 1867 som medlem af franska skolan i Aten fått
tillfälle att besöka Orienten, väcktes alltmera hans
håg för geografiska problem. De första resorna förde
honom till Italien, Grekland, Mindre Asien, Syrien
och Egypten. Efter återkomsten till Frankrike 1870
utarbetade Y. afh. Hérode Atticus, étude critique
sur sa vie (1872) och De titulis junebribus graecis
in Asia minore (s. å.). Efter en kort verksamhet
i Ångers blef Y. kallad till professor i historia
och geografi i Nancy 1872. Geografien, som dittills
Frankrike rundt intagit en fullständigt underordnad
ställning vid läroanstalterna, fick nu för första
gången en idérik målsman. Från den geografiska
vetenskapens förnyare i Tyskland, A. von Humboldt och
K. Ritter, hade Y. tidigt erhållit impulser, under sin
lärar-verksamhet underhöll han ständiga förbindelser
med de båda banbrytarnas närmaste epigoner i samma
land, Peschel, Richthofen och Ratzel. V:s litterära
produktion var att börja med helt ringa; om sitt
eljest högt skattade arbete États et nations de
VEurope. Autour de la France (1889) har han yttrat,
att det tillkommit alltför tidigt. Yid denna tid
hade han dock mer än ett årtionde verkat som lärare
i hufvudstaden, dit han blifvit kallad 1877 för
att undervisa vid Ecole normale supérieure. Där
stannade han till 1899, hvarefter han t. o. m. 1909
var professor i geografi vid Sorbonne. Sin geografiska
undervisningsverksamhet nedlade dock V. icke härmed,
han gaf kurser vid Ecole libre des sciences politiques
ännu 1917. Största ryktbarhet vann Y. genom Histoire
et géographie. Atlas general Vidal-Lablache (1894;
ny uppl. 1909), som han grundligt förberedt genom
utgif-ning af kartor för undervisningen på skilda
skolstadier. Som sitt mål satte han att låta kartorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free