Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wijk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läran om naturföreteelserna och verldskropparne
(bd 3 af "Naturlära for elementarläroverken",
1879; 3:e uppl. 1892), Lärobok i fysik (3 bd, 1884-86)
och Fysikens grunder (1888). Elektroteknikens
grunder (1900) och Chalmersska institutet
1829-1904 (1907). Han var led. af Fysiogr.
sällsk. i Lund (1874) och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
(1881).
4. Karl Rutger Teodor W., den
föregåendes broder, ledamot af Konungens högsta
domstol, f. 13 juni 1850 i Stockholm, aflade i Lund
1875 hofrätts- och 1877 juris kandidatexamen,
blef 1878 docent i straffrätt där, 1879 vice
häradshöfding, 1885 assessor i skånska hofrätten, 1889
revisionssekreterare, 1890 led. af Nya lagberedningen
och 1891 byråchef för lagärenden samt var
1893-1908 justitieråd. 1894 kreerades han till
juris hedersdoktor i Köpenhamn.
5. Berndt Evert W., den föregåendes
broder, bergsingenjör, industriman, f. 31 mars 1859 i
Sunne, Värmlands län, genomgick Tekniska
högskolan och Bergshögskolan 1875-78, var 1880-84
ingenjör och förvaltare vid Rämens bruk, 1886-89
ingenjör vid Uddeholmsverken, 1889-90 vid Stora
Kopparbergs bergslag (Domnarfvet), disponent vid
A.-b. Rämen-Liljendal 1890-94, vid A.-b.
Mölnbacka-Trysil 1894-98 samt vid A.-b.
Bofors-Gullspång 1898-1918. Under hans 20-åriga
disponentskap blefvo verkstäderna vid Bofors (se d. o.)
fullständigt ombyggda, utvidgade och moderniserade,
hvarigenom verket utvecklades till ett af landets
största järnförädlingsverk och brukets tillverkning
af krigsmateriel i hög grad utvidgades. 1898
invaldes han i Järnverksföreningens styrelse. Hans
lifliga intresse för arbetarfrågor och stora förmåga
att behandla arbetare föranledde ledamotskap i en
1904 tillsatt kommitté, hvars arbete resulterade
uti bildandet af Järnbruksförbundet; i dess styrelse
insattes han 1906 och valdes till dess fullmäktig i
Svenska arbetsgifvareföreningen. Han har varit
Järnbruksförbundets ordf. 1906-10 och sedan 1917.
Sedan 1907 är han ordf. i Svenska arbetsgifvareföreningens
fullmäktige och sedan 1917 vice ordf. i
föreningens styrelse. W. utsågs 1918 till led.
af arbetstidskommittén och förordnades 1919 till
led. af Arbetsrådet. 1910 valdes han till e. o.
och 1918 till ord. fullmäktig i Järnkontoret.
1. H. J-dt.
2. (R-n B.)
3. (T. B-l.)
5. T. B-l.
Wijk bij Duurstede [vejk bej dyr-], stad. Se Dorestad.
Wijkman [vik-], Johan Henrik, politisk
äfventyrare, f. omkr. 1698 i Borgå, vistades under
"stora ofreden" i Sverige, där han slutförde sina
studier och inträdde på ämbetsmannabanan. W.
var borgmästare i Brahestad 1731-40, hvarunder
han representerade denna stad vid 1738 års riksdag,
blef 1740 domare i Lill-Savolaks samt flydde
under kriget 1741-43 till Sverige. Efter
fredsslutet i Åbo återvände han till sin domsaga, men
råkade där i förvecklingar med de administrativa
myndigheterna. Han anklagades för att ha mot
dem uppviglat folket och flydde under processens
fortgång 1748 till ryska sidan, hvarefter hans
kvarlämnade egendom togs i beslag. 1749 återvände
han och vistades sedermera i Stockholm, där han
förgäfves arbetade på att återfå sina egodelar,
medan hans lefnadssätt samtidigt blef alltmera
oregelbundet. Tryckt af ekonomiska bekymmer, inlät
han sig i förbindelser med ryske ambassadsekreteraren
i Stockholm Johan Simolin, som gaf honom penningar
för att i Finland verka för Rysslands syften.
W. afreste i april 1750 till Finland, där han trodde
sig finna pålitliga vänner i generalguvernören von
Eosens sekreterare K. Krook och den som partigängare
kände H. H. Boije, hvilka dock för kanslipresidenten
K. G. Tessin yppade hans förehafvande. W. blef
arresterad i Åbo l maj 1751, hvarefter han fördes
till Stockholm, där han ställdes till rätta inför
en kanslirätt med Tessin som ordf. Han dömdes
till döden, hans nådeansökan af slogs, och han
af rättades i Stockholm 7 sept. 1751. Hans hustru
och några mindre betydande medhjälpare straffades
med längre eller kortare tids fängelse. Hans
lefnadshändelser äro utförligt skildrade af Yrjö
Koskinen i "Historial-linen arkisto", IV (1874).
M. G. S.
Wijkman [vik-]. 1. Kasper W., präst, riksdagsman,
f. 3 dec. 1718 i Stockholm, d. där 14 mars 1780,
blef student i Uppsala 1736 och filos. magister
1746 samt företog 1748-50 en utländsk resa. Efter
att från 1755 ha varit vice teol. lektor i Gäfle
utnämndes han 1759 till kyrkoherde i Mo (Hälsingland)
och 1763 till kontraktsprost. 1769 presiderade
han vid prästmötet. W. var led. af prästeståndet
vid riksdagarna 1760-62, 1765-66 och 1771-72 samt
satt vid de bägge senare i Sekreta utskottet. Han
var en af mössornas pelare i sitt stånd, inom
hvilket han (enligt K. Frietzky) var den bäste
talaren, och uppträdde med stor myndighet. För
sina riksdags-meriter belönades han af de segrande
mössorna vid 1771-72 års riksdag, i det att de tre
ofrälse stånden beslöto, att han skulle utnämnas
till första regala pastorat, hvartill han anmälde
sig; till följd däraf "satte han sig i besittning"
af Katarina församling i Stockholm (1772). Vid
sistnämnda riksdag uppträdde W. till försvar för
brännvinsbränning, "emedan brännvinsförbud hade i
följe med sig spannmålsöda", en sats, som han sökte
bevisa därmed, att det ginge åt mera spannmål för
att hålla arbetare med nödig kvantitet dricka än för
att förse dem med öflig ration brännvin. Vid Gustaf III:s
revolution hölls han 19-21 aug. 1772 arresterad.
2. Sven Kaspersson W., den föregåendes son, biskop,
f. 19 jan. 1754 i Öster-Våla, Uppland, d. 9 febr. 1839
i Västerås, blef student i Uppsala 1771, där han
1776 promoverades till filos. doktor och 1779 blef
teol. kandidat samt s. å. prästvigdes Efter att sedan
1780 ha varit förordnad till teol. docent blef han
1783 e. o. teol. adjunkt och 1795 teol. professor
kalsenianus samt pastor i Hagby och Ramsta. 1800
utnämndes han till teol. doktor. Kyrkoherde i
Simtuna sedan 1805, uppfördes han i andra rummet
å förslaget till biskopsstolen i Visby 1813 samt
utnämndes 1819 till domprost i Västerås, hvilket
ämbete han tillträdde 1821, och 1825 till biskop
där. – W. var under sin krafts dagar en framstående
riksdagspolitiker med stor parlamentarisk
förmåga samt representerade den moderat liberala
riktningen. Han bevistade alla riksdagar 1800-30 och
ansågs som en af prästeståndets ledare. Han utöfvade
äfven ett ej ringa inflytande på 1809 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
