Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten märkas The mechanics of Appalachian structure
(1892; United states Geological survey 13:e Annual
report 1891–92) samt ett flertal arbeten om de
amerikanska bergskedjornas byggnad. Index to the
stratigraphy of North America, med en geologisk
karta öfver Nord-Amerika i skalan 1:5,000,000 (i
United states Geological survey Professional Paper
71, 1912) och arbetena om hans forskningar i Kina.
K. A. G.
Willisen, Wilhelm von, friherre, tysk general,
militärförfattare, f. 30 april 1790, d. 25 febr. 1879,
inträdde i preussisk tjänst 1804 och var med i slaget
vid Jena 1806. För att undgå värnpliktstjänst i
det af Napoleon bildade konungariket Westfalen,
hvars undersåte W. då var, flydde han 1809 till
Österrike och tog tjänst i en frikår i Tyrolen,
men återvände till preussiska armén 1811 och var
kapten i Blüchers stab 1813–15. Han var sedan lärare
i krigshistoria vid krigsakademien i Berlin och utgaf
Theorie des grossen krieges (3 bd, 1840–50; det
4:e, om krigen 1859 och 1866, utkom 1868). W. blef
1840 öfverste och stabschef vid armékåren i Posen,
där han mars 1848 blef regeringskommissarie, men
aflägsnades inom kort på grund af sin välvilja mot
polackerna. I mars 1849 följde han Radetzky i norra
Italien, men förbigången vid en befordran, tog han
afsked som generallöjtnant. I april 1850 öfvertog
han befälet öfver schleswig-holsteinska hären,
men, ehuru ansedd som en stor taktiker, lyckades
han hvarken vid Isted eller annorstädes skörda
några lagrar och afgick från sin post i dec. s. å.
E. Ebg.
Williston [ωi’listən], Samuel Wendell, amerikansk
paleontolog och entomolog, f. 10 juli 1852,
d. i okt. 1918, började sin bana med medicinska
studier, men egnade sig sedan åt geologi, särskildt
vertebratpaleontologi, samt deltog i ett större antal
expeditioner till centrala och västliga Nord-Amerika,
föranstaltade af O. C. Marsh, för att insamla
lämningar af fossila ryggradsdjur. 1880 blef han
med. doktor och var 1886–90 professor i anatomi vid
Yale university. Dessutom arbetade han i entomologien,
särskildt med Diptera. 1890–1902 var han professor
i geologi vid staten Kansas’ universitet i
Lawrence och sammanförde där en rik samling af
detta områdes fossila ryggradsdjur från karbon-
och kritformationerna. 1902 blef han innehafvare
af den nyinrättade lärostolen i paleontologi vid
universitetet i Chicago. Bland hans skrifter märkas
Manual N. American Diptera (1908),
American permian vertebrates (1911) och
Water reptiles of the past and present (1914).
K. A. G.
Villius, romersk släkt, af hvilken den mest bekante
medlemmen är Lucius Villius Annalis, som
fick sitt tillnamn däraf, att han som folktribun
180 f. Kr. genomdref lex Villia annalis. Denna lag
stadgade en viss ålder för valbarhet till de olika
romerska riksämbetena och bestämde den mellantid,
som borde förflyta mellan de dåmera i bestämd ordning
efter hvarandra följande ämbetsförvaltningarna.
J. C.
Willk., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten H. M. Willkomm.
Willkomm. Heinrich Moritz, tysk botanist, f. 29
juni 1821 i Herwigsdorf vid Zittau, Sachsen, d. 26
aug. 1895 på Wartenbergs slott, Böhmen, blef filos.
doktor i Leipzig 1850,
privatdocent i botanik där 1852. e. o. professor och kustos
vid universitetsmuseet 1855, professor i organisk
naturhistoria vid forstakademien i Tharandt s. å.,
professor i botanik och trädgårdsföreståndare
i Dorpat 1868 och var 1874–93 professor i botanik
i Prag. Han gjorde tre naturvetenskapliga resor till
Pyreneiska halfön (företrädesvis Spanien), af hvilka
han erhöll ämnen till ett rikt författarskap, såsom
Zwei jahre in Spanien und Portugal (1847),
Sertum floræ hispanicæ (1852),
Wanderungen durch die nordöstlichen und centralen provinzen Spaniens (s. å.),
Die strand- und steppengebiete der iberischen halbinsel und deren vegetation (s. å.),
Die halbinsel der Pyrenäen (1855),
Icones et descriptiones plantarum ... Europæ austro-occidentalis, præcipue Hispaniæ (2 bd, 168 tafl., 1852–56),
Spanien und die Balearen (1876),
Illustrationes floræ Hispaniæ insularumque Balearium (1881–91).
Jämte dansken Johan Lange skref han
Prodromus floræ hispanicæ (3 dlr, 1861–80,
hvari öfver 5,000 arter beskrifvas; suppl. 1893).
W. utgaf dessutom
Deutschlands laubhölzer im winter (3:e uppl. 1880),
det populära arbetet
Die wunder des mikroskops oder die welt im kleinsten raum (1856, flera uppl.; "Mikroskopets under", 1871),
Die mikroskopischen feinde des waldes (1866–67) och
Forstliche flora von Deutschland und Oesterreich (1875; ny uppl. 1887).
Efter W:s död utkom
Grundzüge der pflanzenverbreitung auf der iberischen halbinsel (1896; i Englers och Drudes "Vegetation der erde").
C. Lmn.
Villkorliga reflexer, fysiol. med. Se Reflex, sp. 1170.
Villkorlig dom, jur., är den gängse benämningen på
en villkorlig straffdom, d. v. s. en sådan straffdom,
hvarigenom domstolen på vissa villkor medger anstånd
med straffets ådömande eller verkställande. Ansatser
till en dylik rättstillämpning ha i skilda länder
kunnat påvisas redan i äldre tider, och särskildt
har den engelske domarens stora maktfullkomlighet
sedan gammalt beredt utrymme för ett dylikt
förfaringssätt. Det nutida rättsinstitut, som så
benämnes, går dock historiskt sedt icke tillbaka
till dessa äldre förebilder, utan är af modernt,
nordamerikanskt ursprung. För omkr. 50 år sedan
plägade en privatman i Boston mr Rufus R. Cook,
ledd af ett lefvande filantropiskt intresse, besöka
domstolssessionerna i sin hemstad och lyckades därvid
småningom förmå domarna att, särskildt i fråga om
unga brottslingar, i därför lämpade fall göra ett
uppskof med domfällandet för att under viss tid
bereda dem tillfälle att under annans uppsikt och
tillsyn bättra sig. Denna uppsikt trädde sålunda
i straffets ställe och ersatte helt detta, om
vederbörande under pröfvotiden uppförde sig väl. I
motsatt fall inställdes han ånyo inför domstolen, som
då ådömde straffet för brottet i fråga. Denna praxis
reglerades sedan genom en lag af 1878 för staden
Boston, hvilken 1880 utvidgades till att gälla hela
staten Massachusetts. Genom dessa lagar utsträcktes
systemet äfven till vuxna personer. Därjämte
anordnades genom dessa lagar äfven utnämnandet genom
domstolens försorg af särskilda tjänstemän, med det
senare så kända namnet Probation officers, hvilka
skulle ha till uppgift att öfvervaka och hjälpa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
