- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
567-568

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villkorlig frigifning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

systemet samt genom Saima kanal med Yiborg. I
staden finns ett arbetsfängelse för kvinnor, och
i dess omfattande kasernanläggningar är arméns
kavalleribrigad förlagd. Elektricitetsverk. Vidare
finns en 8-klassig finsk samskola. Folkskolorna
besöktes (1919) af 326 elever, och kostnaderna
för folkskoleväsendet uppgingo till 71,615 mark. I
ecklesiastikt hänseende utgör staden ett pastorat
af 3:e kl., Villmanstrands prosteri, Nyslotts stift;
kyrkan uppfördes 1795.
O. B-n.

Där V. nu ligger, var sedan gammalt en känd
marknadsplats, Lappstrand, som af Per Brahe 1649
erhöll stadsprivilegier, hvilka bekräftades 1652 af
drottning Kristina, men upphäfdes redan 1683. Efter
Stora nordiska kriget, då V. 1710 intogs af ryssarna,
men i freden 1721 återlämnades, upprättades
staden ånyo, då den jämväl, under 1730-talet,
förvandlades till en befäst ort, och dess förra
namn, Lappstrand, utbyttes mot V. (af "vild man"
= lapp). Den förklarades för uppstad (1727) samt
var för en kort tid landshöfdingresidens i det
s. k. Kymmene gårds län. Under kriget 1741–43 blef
den efter striden 23 aug. 1741 intagen, plundrad
och uppbränd af ryssarna. Den fortfor att vara
rysk besittning ända till 1811, då den jämte hela
"Gamla Finland" (det sedermera s. k. Viborgs län)
återförenades med det öfriga Finland. "Fästningen"
utgjordes af vallar, uppförda af faskiner och
jord bakom torr graf och behärskade af närliggande
höjder. Under revolutionen 1918 bemäktigade sig "de
röde" V., som dock återtogs af "de hvite" 26 april.
A. G. F. L. W:son M.

Striden vid V. Efter krigsutbrottet 13 aug. 1741
samlades svenska arméns hufvudkrafter under general
Buddenbrock vid Kvarnby, 60 km. s. v. om V., vid
skärningen af vägarna till V. och Fredrikshamn. En
styf dagsmarsch v. om V., vid Martila, stod general
Wrangel med omkr. 4,000 man. I fästningen V. funnos
omkr. 1,100 man under öfverste Willebrand. 21
aug. uppbröt en styrka om 10,500 ryssar under general
Lacy (som kommit från Viborg) från Kananoja och
anlände den 22 framför V. Wrangel, som erhållit
underrättelse därom, sände den 21 på aftonen bud
till Buddenbrock, uppbröt den 22 på morgonen med sin
styrka och inträffade samma dags afton strax s. om
V., där ställning intogs. Den 23 kl. 2 e. m. gingo
ryssarna till anfall. På högra flygeln blef detta
tillbakavisadt, men på den vänstra kastades en del
trupper tillbaka, under det att andra förföljde på
grund af högra flygelns framgång. Däraf åstadkommos
oreda och allmänt återtåg (kl. 5 e. m.). Under skydd
af Västerbottens regemente, som mycket utmärkte sig,
veko svenskarna tillbaka bakom V., som på aftonen
stormades, plundrades och brändes. Svenskarna
förlorade 1,300 man i döda och sårade samt 1,000
man i fångar, bland dem Wrangel; ryssarna förlorade
2,400 man. Buddenbrock, som icke kunde uppbryta
förrän den 23, vände på vägen. Ryssarna fullföljde
icke vidare sin anfallsrörelse. Se G. Synnerberg,
"Ett hundrafemtio års minne. Slaget vid Willmanstrand
den 23 aug. 1741" (i "Finsk militär tidskr.", 1891).
C. O. N.

Willmore t>i’lmao], James Tibbitts, engelsk gravör,
f. 1800 nära Birmingham, d. 1863,

var elev af W. Kadcliffe i Birmingham, var sedan
verksam i London och utförde utmärkta gravyrer först
och främst efter Turners, därjämte äíven af andra
engelska målares verk. G-g N.

Villnäs (fi. A’sfcaine?i), kapell under Lemo
(se d. o.) pastorat, Åbo och Björneborgs
län, Finland, bestämdt att afskiljas till
själfständigt pastorat. 5? kvkm. 1,347 inv. (1919),
finsktalande. O. B-n.

Villoison [-waså’], Jean Baptiste Gäspa r d d’A
n s s e de, fransk filolog, f. 1753, d. 1805 som
professor i grekiska vid College de France, utmärkte
sig för djupa insikter och kritiskt skarpsinne. Han
utgaf bl. a. Apollonios’ lexikon till Homeros (1773),
Longos’ herderoman (1778), nyfunna "Anecdota græca" (2
bd, 1781) och, efter ett af honom upptäckt manuskript
i Yenezia, som blef utgångspunkten för den kritik, som
velat förneka skalden Homeros’ enhet och autenticitet,
Homeros’ "Ilias" (1788), med högst värdefulla scholier
från antiken (se därom S c h o l i o n).

Villon [vi ja’], Franpois, fransk skald, f. 1431 i
Paris, d. efter 1463, son till fattiga föräldrar af
ringa stånd, hette eg. F r a n 9 o i s de Montcorbier
eller des Loges, men kallade sig V. efter sin onkel,
mäster Guillaume de V., kandidat i kanonisk rätt
och kapellan vid kyrkan Saint-Benoit le Bestourné
i närheten af Sorbonne. Denne tog sig an V. och lät
honom studera vid Parisuniversitetet, där han 1449
bleí student och 1452 mottog sin doktorsgrad. Han
skulle därefter ha fortsatt med kanonisk rätt,
men "flydde skolan" och förföll i stället till ett
vildt och cordent-ligt lif, snart också till ett
brottsligt. Han var medelpunkten i tidens glada
studentlif, som på grund af det långa kriget mot
engelsmännen var mer än vanligt rått och förvildadt
och tillbringade dagar och nätter på krogar och
jungfruhus, vän med tjufvar och äfventyrare. Han
tyckes emellertid ha undgått att komma i beröring
med rättvisan, tills han 5 juni 1455 dödligt sårade
en präst, Philippe Sermoise, med h vilken han råkat
i träta om en glädjeflicka. V. flydde från staden,
dömdes in contumaciam till att af vika staden, men
benådades i jan. 1456 från straffet. Jämte studenten
och inbrottstjufven Colin des Cayeux m. fl. plundrade
han emellertid kort därpå teol. fakultetens kassakista
i college de Narbonne. Inbrottet lyckades. Efter
några veckors gladt festande lämnade V. och hans
kamrater Paris, och han irrade de närmaste åren,
troligen alltjämt som medlem af samma tjulband,
från den ena trakten till den andra. 1457 befann
han sig i Blois, möjligen i fängelse. 1461 satt
han, troligen på grund af någon ny illgärning, i
biskopens fängelse i Meung-sur-Loire. Han benådades,
då Ludvig XI på sin eriksgata höll sitt intåg i den
biskopliga staden i juli 1461 och då enligt gammal
tradition utdelade allmän amnesti åt ett visst antal
fångar. Med fribreívet på fickan begaf sig V. åter
till Paris, men då hans bedrifter där ännu voro
i färskt minne, kom han snart på nytt i fängelse,
men frigafs, sedan han af gett - en revers på att
betala teol. fakulteten de stulna pengarna tillbaka
inom 3 år. Han begaf sig nu till ett lugnt ställe
i landsorten för att skrifva dikten Testament. Mot
slutet af 1462 var han emellertid åter i Paris. I
nov. s. å. sårades skriívaren vid biskop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free