- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
571-572

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villotta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

571

Villotta-Willumsen

572

Villo^ta. mus., ett slags vanligen fyrstärnrnig
italiensk folkvisa, som i olikhet med
villanell (se d. o.) är af allvarlig och
värdig hållning samt ännu kvarlefver i den
venezianska folklyriken. Se K. Somborn, "Das
venezianische volkslied: die villotta" (1901).
E.F-t.

Willoughby [wHobi], sir Hugh, engelsk polar-resande,
adlad 1544. Se Polarexpeditioner, sp. 1152.

Willoughbya Onebio] Eoxb., bot., ett till
fam. Apocynaceæ hörande liansläkte med 10 malajiska
arter. Frukten är ett stort kulrundt bär med hårdt
skal och är hos W. edulis ätlig. Jämte andra arter
lämnar denna art god kautschuk. G- L-m-

Wills [ß^ls], William Gorma n, engelsk dramatiker,
f. 1828 i Kilmurry, Irland, d. 1891, studerade vid
universitetet i Dublin och utbildade sig därefter
i målarkonsten vid Koyal irish aca-demy. Sedan han
flera år egnat sig åt porträtt-måleri, debuterade han
1866 som skådespelsförfattare med The man o’Airlie
och skördade därefter betydande framgångar med ett
antal andra dramer, som höja sig afgjordt of ver
medelmåttan, bl. a. Charles the jirst (1872), Mary
queen o’Scots (1874), Buckingham (1875), Jane Shore
(1876) och Claudian (1883). W. författade noveller. I
midten af 1870-talet återupptog han porträttmåleriet,
inom hvilket han vunnit stort anseende och haft
förnäma kunder.

Villstad, socken i Jönköpings län, Yästbo
härad. 16,397 har. 2,657 inv. (1919). Y. bildar
med Yåthult och Båraryd ett pastorat i Yäxjö stift,
Yästbo kontrakt. - I socknen ligger Y. brunns-och
badanstalt, vid Nissan, 150 m. ö. h. och 6 km. från
järnvägsstationen Smålandsstenar, med mineralkälla.

Willstätter. Kichard Martin, tysk kemist,
Nobelpristagare, f. 1872 i Karlsruhe, studerade
hos Baeyer i München 1890-94, då han blef filos.
doktor; han vardt 1896 privatdocent samt 1902
e. o. professor där. Han blef ord. professor i
kemi vid tekniska högskolan i Zürich 1905, vid
universitetet och Kaiser Wilhelminstitut i Berlin
1912 och efterträdde 1916 Baeyer i München. W. har
utfört utmärkta experimentalundersökningar inom
olika områden af den organiska kemien, såsom
ang. alkaloider (1894-1900), kinoner (1903-11),
kinoid-färgämnen (1907-11), klorofyll (1904-13),
hemin (1910-13), assimilation af kolsyra (1913 -18),
antokyaner (1913-17) och enzym (1917 -20). De flesta
af hans arbeten äro offentliggjorda i "Berichte der
deutschen chemischen gesell-schaft". Två stora arbeten
af honom äro utgifna under titlarna Untersuchungen
über chlorophyll (1913) och Untersuchungen über die
assimilation der kohlensäure (1918). Redan i München
började W. sina storslagna arbeten om klorofyll,
hvilket visades vara i väsentligt aíseende likartadt
hos alla gröna växter. Han fortsatte dem i Zürich och
utredde klorofyllets konstitution. Magnesium visades
ingå i klorofyll såsom en väsentlig beståndsdel,
hvilken sannolikt i hög grad betingar dess stora
reaktionsförmåga. Denna har till huf-• vudsaklig
uppgift att förmedla kolsyrans ur luften upptagning
(assimilation) af växternas gröna delar, hvarvid
af kolsyra och vatten bildas kolhydrat (vanligen
stärkelse) och syrgas, som af ges till luften.

Kolsyran bindes härunder intermediärt vid klorofyll,
hvarefter genom speciella enzyms inverkan kolhydrat
uppstå. De röda och blå växtfärgämnen, som bl. a. ge
blommorna deras präktiga färger, visade W. vara
glykosider, d. v. s. föreningar af sockerarter
med en kropp antokyan (se d. o.), h vars kemiska
konstitution utröntes. Under den sista tiden har
W. studerat enzymen, hvilka spela en hufvudroll inom
biokemien. W. erhöll 1915 af Vet. akad. Nobelpriset i
kemi. Sedan 1916 är han medlem af Yet. soc. i Uppsala.
S- A-s.

Willughby [eo^bbi], Francis, engelsk zoolog, f. 1635,
d. 1672. var en af Linnés mest betydande föregångsmän
på det zoologiska området. Särskildt känd har han
blifvit som medarbetare åt Kajus (se d. o.), hvilken
tillskrifver honom mycket af den förtjänst, för
hvilken han själf hedrats. W:s minne bevaras genom
arbetena Ornithologia (1676) och Historia piscium
(1686), båda postuma. L-e.

Willumsen, Jens Ferdinand, dansk konstnär, f. 7
sept. 1863 i Köpenhamn, son till en handlande, var
en tid i snickarlära, började studera i tekniska
skolan i afsikt att bli arkitekt, blef 1881 elev vid
konstakademiens arkitektaf delning, öf-vergick till
målarskolan och var samtidigt elev af Kröyer. Han
utställde 1883 en slottsinteriör, målade sedan
genretaflor: Rokoko (en neger blåser flöjt för en dam,
1884), En slaktarbod (1886), Ef-termiddagsbelysning i
en kvarn, Bondstuga, Gatparti från Helsingör (1888),
reste så till Paris, där han till en början tog
intryck af Kaffaelli - typisk för denna ståndpunkt
är den figurrika interiören En fransk tvättinrättning
(1889, Göteborgs museum). Montmartre (s. å.) eges af
konstmuseet i Köpenhamn. Full impressionism visade
Pont Saint Michel (illustrativt hållen, lif-lig och
brokig, 1890). Vid denna tid hade han slutit sig
till de mest radikale modernisterna - inflytande
af Gauguin är påtagligt en tid framåt - och i sina
bidrag till Independenternas utställning 1891 stod
han på vänsterns yttersta flygel. Han utställde
dels färglagda skulpturer i trä, dels excentriska
målningar i ett sökt primitivt och naivt uttryckssätt
(Montagnes russes, Två bretagneska kvinnor grälande,
"La fécondité" m. fl.). Med dessa och andra utmanande
prof på tidens upproriska konst väckte han i Köpenhamn
under de närmast följande åren en lättförklarlig
häpnad och mycken förargelse och vann rykte som "den
egendomligaste framtoning, som någonsin hade visat sig
i vår konst". Han utställde nu på Den fri udstilling,
som han 1891 varit med om att stifta. 1894 slog
han sig ned i hemlandet, byggde åt sig en villa vid
Hellerup efter egna ritningar och egnade sig vid sidan
af måleriet åt skulptur och keramik, som han studerat
i Paris, samt äfven åt arkitektur och möbelkonst. 1897
lämnade han ritning till Den fri udstillìngs byggnad,
midt emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:28:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free