Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
581
Wilson
582
ley, d. 1813 i Philadslphia, uppväxte på lands-bygdan
som väfvargesäll, men skref samtidigt dikter,
vardt en förfaren jägare och iakttog noggrant
naturföreteelserna. Som kringvandrande krämare
sålde han därefter sina egna poem, men arresterades
för en smädevisa och utbytte 1794 fosterjorden mot
Amerika. Där blef han efter några år skollärare i
Pennsylvania och förvärfvade sig under sina strof-tåg
grundlig kännedom om Nord-Amerikas fågelvärld, öfver
denna utarbetade han ett synnerligen framstående
arbete, American ornithotogy (9 bd, 18Q8-14), af
honom själf försedt med trogna af-bildningsT. Arbetet
står mycket högt i lefvande skildringsförmåga. Det
fortsattes af Lucien Bona-parte (4 bd, 1825-33). Bland
W:s dikter blef Watty and Meg (1792) mycket omtyckt
och troddes vara af Bums. W:s staty restes 1874 i
hans födelsestad, och s. å. utgåfvos hans samlade
arbeten. (L-e.)
Wilson [oilsen], sir Robert Thomas, engelsk general,
skriftställare, f. 1777 i Lcndon, d. där 1849, son
till landskapsmålaren B. Wilson, blef 1794 officer
och deltog intill 1806 i krig i Flandern, Irland,
Holland, Egypten, Brasilien och Kap. Anställd vid
general Hutchinsons beskickning till Petersburg,
följde W. ryska hären i kriget mot Napoleon 1807. När
Ryssland sedermera förklarade England krig, skyndade
han till London för att, innan krigsförklaringen
hann anlända, utverka embargo på ryska fartyg i
engelska hamnar. Han organiserade 1808 i Portugal
den "lusitanska legionen", med hvilken han 1809
framträngde nära Madrid, och återvände efter
legionens upplösning till England. 1812 tillhörde
W. beskickningen i Konstantinopel, men slöt sig
under Napoleons tåg mot Ryssland till ryska arméns
högkvarter, hvar-efter han 1813 följde österrikiska
högkvarteret. Sedan han i jan. 1816 hjälpt grefve
de La Valette (se denne) på flykten, dömdes han af
assisdomstolen i Paris till tre månaders fängelse, och
engelske prinsen-regenten förklarade i en proklamation
till armén W:s uppförande ovärdigt. W. utgaf några
skrifter, bl. a. A sketch of the military and
politi-cal power of Russia (1817), som ej kastade
något fördelaktigt ljus öfver de förbundna makternas
politik i kampen mot Napoleon, och begaf sig 1818
till Syd-Amerika att kämpa under Bolivar. 1819
invaldes han i underhuset. Till följd däraf att han
tog parti för drottning Karolina i processen mot
henne, afskedades W. och gick 1823 i spanska cortes’
tjänst, men blef svårt sårad vid Coruna. 1826-30 var
han ånyo led. af underhuset. Åter upptagen i tjänst,
utnämndes han till generallöjtnant 1830, till general
1841 och till guvernör på Gibraltar 1842. W. skref
bl. a. Historical account of the british expedition
to Egypt (2 bd, 1802; flera uppl.) och Account
of the campaigns in Poland in 1806 and 1807
(1811). Hans efterlämnade dagböcker utgåfvos 1860-62
af Randolph i 5 bd. Biogr. af densamme (2 bd, 1863).
C. O. N.
Wilson [wi’lsen], John, skotsk skald och
essayförfattare, f. 18 maj 1785 i Paisley, d. 3
april 1854 i Edinburgh, studerade 1803-07 vid Oxfords
universitet och bosatte sig, efter erhållen filos.
grad, vid sjön Windermere i det vackra Westmorland,
njöt där af huslig sällhet och plägade förtroligt
umgänge med "sjöskolans" män (Wordsworth, Cole-ridge
m. fl.). Han vann ett ansedt skaldenamn
genom sin poetiska berättelse The isle oj pzlms
(1812), scm i veka drag skildrar en tropisk idyll, cch
den dramatisarade The city of the plague (1813), som
upprullar tafior af pestens härjningar i London. Sedan
han genom en anhörigs svikliga förfarande mist sin
ansenliga ärfda förmögenhet, slog han sig ned som
advokat i Edinburgh, 1815, utan att dock förvärfva
någon praktik. I stället utöfvade han ett ovanligt
flitigt och långvarigt skriftställarskap i den
1817 uppsatta tidskriften "Blackwood’s magazine",
som till sin politiska hållning var högtoryistisk,
men i litterära och andra ämnen mycket vanvördig mot
gällande auktoritet. Sedan hans vän Lockhart, som i
början var den egentliga redigerande kraften, 1826
flyttat till .London, vardt W. ensam själen i nämnda
pressorgan, och hans pseudonym Christopher North
var känd vida omkring. Ganska oväntadt utnämndes
han’1818 till professor i praktisk filosofi vid
universitetet i Edinburgh, och i denna egenskap
förstod han att genom sin stora vältalighet och
högst sympatiska personlighet väcka entusiasm hos
ungdomen. 1852 tog han afsked från professuren.
- Det finnes mycken friskhet i W:s prosaskisser Lights
and shadows of scottish life (1822; ny uppl. 1866)
liksom i hans romaner The trials of Margaret Lyndsay
(1823; ny uppl. 1866) och The foresters (1825),
men de blefvo snart nog glömda. Hans verkliga
genius framlyser egentligen i hans prosauppsatser,
i synnerhet i de på sin tid så beundrade Noctes
ambrosianœ (4 bd, 1843; bästa uppl. i 5 bd 1863),
ett slags bordssamtal, hvari politik, litterär kritik
cch skämt omväxla. En ej mindre intressant samling
är hans Miscella-neous essays (utg. i 4 bd 1866). En
öfverflödande genialitet har tryckt sin prägel på
dessa W:s skrifter. Man träffar där skarpsinne och rik
vältalighet, ömsom den mest varma medkänsla, ömsom
en djärf humor, som ej skyr grotesken. Hans förmåga
att skildra och måla med ord är högt upp-drifven;
för det vekaste och det vildaste finner han lika
sanna färger. I den tvifvelaktiga, men inom vissa
gränser berättigade af art, scm kallas poetiserande
prosa, kunde W. åstadkomma passager, hvilka ej lätt
öfverträffas. Å andra sidan kan man ej undgå att finna
honom öfverdrifven och bullersam; smak och förfining
trifdes ej väl med hans öfver-mått af liffullhet. Han
är skildrad i en "Memoir", utg. i 2 bd 1862 af hans
dotter mrs Gordon. W:s Poetical works utgafs 1874.
(R-n B.)
Wilson [Ohlson], HoraceHayman, engelsk-indisk
ämbetsman, universitetslärare, en af de störste
sanskritlärde, som funnits, f. 26 sept. 1786 i London,
d. där 8 maj 1860, studerade i början medicin och
kemi, blef 1808 läkare i Ostindiska kompaniets tjänst,
fick därefter anställning vid myntet i Calcutta
och blef 1811 sekreterare i The asiatic society of
Bengal. 1820 begaf han sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
