- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
725-726

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinstandelssystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinsyra-Winter

726

familjär samt skrifvelser till stiftets prästerskap.
S- W-r.

Vinsyra, Acidum tartaricum, kem., en af Scheele
1769 upptäckt organisk syra, (HQ)2 C2 H2 (CQQH)2
(dioxibärnstenssyra), som förekommer i vindrufvan
och många andra växters frukter. Vid framställning
af vinsyra, som utgör en värdefull biprodukt vid
vinberedning, används som råmaterial dels vinsten (se
d. o.), dels vin jäst. Vin-stenen, som huf-vudsakligen
utgöres af vinsyrans sura kaliumsalt, kokas med
slamkrita och gips eller klorkalcium, hvarvid man
erhåller en olöst bottensats af vinsyrans kalciumsalt
(kalciumtartrat). Äfven vinsyran i vinjäst (som kan
hålla ända till 20-30 proc. vinsyra), öfverföres
först på liknande sätt i kalciumtartrat, hvilket
slutligen sönderdelas medelst svafvelsyra. Den
erhållna blandningen befrias medelst filtrerpressar
från gips och olösta föroreningar, hvarpå lösningen
afdunstas i blyklädda va-kuumapparater. Den
slutligen utkristalliserade vinsyran renas genom
omkristallisering. Vinsyre-tillverkning är i följd af
syrans lättlöslighet besvärlig och utbytet mindre
godt. Syran bildar stora, färglösa kristaller,
af starkt sur smak. Den används för tillverkning
af lemonad o. a. läskedrycker, som beståndsdel
i bakpulver, i medicin, men hufvudsakligen i
färgerier och vid tygtryck. - Den vanliga vinsyran
är optiskt aktiv och vrider polarisationsplanet
åt höger, men vissa vin-stenssorter innehålla
en optiskt inaktiv vinsyra, kallad druf-syra
(jfr d. o.), som kan delas upp i en vänster-och
en högervinsyra. Dessutom känner man en fjärde
vinsyra., som är inaktiv och ej kan klyfvas i aktiva
varieteter. Jfr I s o m e r i, sp. 993-994. samt
Hyoscyamin. sp. 1500. Vinsyrans salter kallas tar
trä t (se d. o.). K. A. V-g.

Vint, ry., spelt. Se S k r u f, sp. 1218.

Vintage [v^ntidj], eng., "årgång" af vin, särskildt
af portvin (v i n t a g e ports). Se V i n, sp. 612.

Vintappare. Se K ä 11 a r f r i h e t.

Vinter. Se Årstider.

Winter. Johan Petter, ämbetsman, samlare, f. 2
okt. 1788 å Ispois nära Åbo, d. där julnatten 1872,
egnade sig åt ämbetsmannabanan, blef hofrättsråd
1826 och var led. i senatens justitiedepartement
1831-41. Under denna tid (1839) erhöll han statsråds
titel. Den i Finska statsarkivet förvarade, af
W. 1812-72 förda dagboken är af stort kulturhistoriskt
intresse, och hans biografiska och genealogiska
anteckningar (75 vol.) utgöra en af Statsarkivets
värdefullaste skatter på det genealogiska området.

Winter [ßj^nto], Thomas, engelsk konspiratör. Se
Krutkonspirationen.

Winter. 1. Nicolaas Simon van W., holländsk skald,
f. 25 dec. 1718 i Amsterdam, köpman där, d. 19 april
1795 på godset Eijdorp vid Voorschoten nära Leiden,
dit han 1780 dragit sig tillbaka, sedan han 1768 som
änkling ingått äktenskap med diktarinnan Lucretia van
Merken. Hans rykte som skald tillskrifves mest hans
förening med Lucretia. Han hade tidigt hängett sig åt
diktning. Utom den episka dikten Kam en Habel (1743)
författade han naturbeskrifvande dikter i tidens anda:
De Amstehtroom i sex sånger (1755) och den utförliga
lärodikten De jaargetyden (1769) efter en

prosaöfv. af Thomsons "De seasons", men i det hela
ursprunglig och grundad på egen naturiakttagelse;
därjämte två sorgespel: Monzongo of de koninklyke
slaaf (1765), riktadt mot slafveriet och ofta
upp-fördt med bifall, och, under inflytande af
Voltaires "Les Scythes", Menzikoff, om tsar Peters
förskjutne gunstling (1786), hvilka han utgaf
tills, med tragedier af sin hustru (se W. 2), samt
Ge-dichten en fabelen (1792). - 2. Lucretia Wilhelmina
van W., den föregåendes hustru. född van Merken,
barnbarnsdotter till skalden och historieskrifvaren
Ger-ard Brandt. holländsk författarinna. f. 21
aug. 1721 i Amsterdam, d. 24 okt. 1789 i Leiden. Hon
fick en förträfflig uppfostran och uppträdde redan som
nittonåring med en sekelsång öfver den nederländska
friheten (1740). Hon firades af Betje (Elizabeth)
Wolff som Hollands största diktarinna och åtnjöt af
sin samtid ett rykte, som åtminstone till en del kan
grundas på det verkliga värdet af hennes dikter. Vid
24 års ålder utgaf hon sorgespelet Artemines, så
nämnd i st. f. Artabazanes hos Herodotos efter M:lle
de Scudérys roman "Artaméne ou le grand Cyrus",
hvarifrån hon ock lånat hjältinnans namn Mandane;
dramat påminner, ehuru i mycket af olika karaktär,
om Corneilles "Kodogune". Bland hennes öfriga verk
märkas lärodikten Het wut der tagenspoeden (1762;
2:a uppl. 1765; jfr kap. "De utilitate adversitatis" i
"Imitatio Christi"), hvil-ken, skrifven sedan hon inom
loppet af tre år förlorat sin fader, moder och enda
syster och såsom tröstedikt tillegnad hennes väninna
Johanna Muhl, van W:s första maka, länge bibehöll
oförminskad popularitet; de rimmade eperna David
(1767; ny uppl. 1768, i 12 böcker) och Germanicus
(1779, 16 böcker), för hvilket hon hyperboliskt
prisades som Homeros’ och Vergilius’ jämlike, samt
en rad sorgespel, Marù van Bourgondìëu, gravinne
van Holland m. fl., genom hvilka hon "bragte glöd
och lif" i den holländska dramatiken; de utgåfvos
samlade af van W. i hans "Toneelpoëzy" (1774 och
1786). -3. Pieter van W., son till W. l och Johanna
Muhl, diktare och köpman, f. 1745, d. 1807, skref
en versifierad öfv. af Popes "Essay on man" (1797)
m. m. - Biografier af Zuidema i "Nieuw Nederlandsch
biografisen woordenboek" (1914 o. 1918). Jfr J. Te
Winkel, "Outwikke-lingsgang der Nederlandsche
letterkunde" och den ringare uppskattningen i
W. J. A. Jonck-bloets "Geschiedenis der Nederlandsche
letter-kunde" samt Holländska litteraturen, sp. 986.
1-3. Hj.P-r.

Winter, Peter von, tysk tonsättare, f. 1754
i Mannheim. d. 1825 i München, fick någon
kom-positiousundervisning af abbé Vogler och senare
af Salieri, men var mest sin egen lärare. Han blef
1776 musikdirektör vid hofteatern i Mannheim, 1778
öfverflyttad till München och 1788

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free