Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterhamn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Vinterhamn-Vinterisotermer
nan Eugenics favoritmålare. Af von de engelska och
belgiska konungafamiljerna samt flera tyska furstar
läto måla sig af honom. I synnerhet skördade han
bifall för sina grupper, bl. a. Drottning Viktoria med
familj på terrassen vid Windsors slott och Kejsarinnan
Eugenie med sina hofdamer, i ett idylliskt landskap
(1855). Uppfattningen var smickrande för modellerna,
målningssättet glatt, utpensladt, elegant. Porträtt
af W. finnas i Louvre och Versailles (hertiginnan af
Orleans med sitt barn på armen, Kejsarinnan Eugenie,
stor paradbild m. fl.). - En broder till W., Hermann
W. (f. 1810, d. 1891), var likaledes porträttmålare.
C. R. N. (G-g N.) Vinterhamn, hamn, som i förhållande
till närbelägna hamnar är tämligen isfri.
R. N.* Wrnterháìich, bergstopp. Se O d en w al
d. Winter-Hjelm (W i n t or h j e l m). 1. Otto
Winter-Hjelm, norsk musiker, f. 8 okt. 183? i
Kristiania, son till höjesteretsassessoren Klaus
Winter Hjelm (se denne), blef student 1855, studerade
musik vid konservatoriet i Leipzig och i Berlin hos
Kullak och Wüerst samt var 1874 -1917 organist vid
Trefaldighetskyrkan i Kristiania, där han af v en
verkat som pianolärare, konsertgifvare och (1863-71)
ledare af Filharmoniska sällskapet samt musikrecensent
i "Aften-posten" sedan 1886. Som tonsättare har
han gjort sig bemärkt genom 2 symfonier, piano-
och orgelstycken, universitetskantaten Lyset
(till Björnsons text) m. fl. kantater samt flera
häften sånger, hvarjämte han arrangerat psalmer och
folkmelodier samt utgett 12 sangstudier, Orgelskole,
Pianoforte-skole, Musikalsk realordbog (1880;
3:e uppl. 1907), Elementœr musiklœre (1888). Det
Men-delssohn-Schumannska skedets kompositionsstil
har i \V. en trogen odlare.
2. Kristian Anastas Winterhjelm, den föregåendes
broder, skriftställare och tidningsman, f. 22
dec. 1843 i Kristiania, d. 13 sept. 1915 i Stockholm,
var 1865-74 teater- och litteraturanmälare i
Kristianiatidningen "Morgen-bladet", redigerade
1870-73 "Handels- og sö-fartstidende", 1874-79
"Ny illustreret tidende", 1876-78 därjämte "Norsk
tidsskrift for literatur", 1879-82 veckotidningen
"Norsk familjeblad" samt 1880-82 (anonymt)
"Folkebladet". W. var från 1883 bofast i Stockholm
som korrespondent till "Aftenposten" (se d. o.), i
hvilken egenskap han under tre årtionden sakkunnigt
följde de politiska och konstnärliga förhållandena
samt i sin mån sökte måttfullt verka för ett godt
förhållande mellan frändefolken. I flera år skref
han äfven korrespondenser härifrån till danska
"Na-tionaltidende". Under sin tidigare bana utgaf han
antologierna "Norsk lyrik" (1868; 6:e uppl. 1906),
"Komancer. ballader og sange af norske, svenske,
danske og finske forfattere" (1876) och
"Den nyeste visebog" (1879; 4:e uppl. 1901) samt
Af Kristiania thcaterliv (1875). Som skönlitterär
skribent uppträdde han, dels under pseud. Johannes
Norman, dels under eget namn, med romanerna Til
statsraadstaburetten (1882) och Fritz Randel (1883),
berättelserna Iníermezzoer (1884), badlifsskisserna
Farvel Hansen! (1886) och Na-turalisterne
(188?) m. m., och under sign. D i-plomaticus utgaf han
1906 de politiska broschyrerna Den norske kongemagt
och I Sverige 1905. Om hans hustru Hedvig W. se W. 3.
3. Hedvig Charlotta Winterhjelm, hustru till W. 2,
skådespelerska, född Forsman, f. 20 nov. 1838 i
Stockholm, d. där 7 maj 1907, blef 1854 elev vid
K. teatern, där hon handleddes af Torsslow och Jolin,
fick 1858-60 pröfva sina krafter vid 0. Anderssons
sällskap i landsorten och Finland, var 1860-63
anställd vid Mindre teatern (Stjernströms) i Stockholm
och gaf då ansenliga förhoppningar om sig; uppträdde
vidare vid Åhman-Pou-settes utmärkta landsortstrupp
1863-67 och var fäst vid Svenska teatern i Helsingfors
186?-72, hos Åhman i Göteborg och Kristiania 1872-75,
hvarefter hon gaf gästspel bl. a. i Stockholm på
Nya teatern 1879, 1883 och 1887. Hon blef 1865 gift
med den utmärkte skådespelaren F. Råa (se denne),
änka efter honom 1872 och omgift 1874 med norske
skriftställaren Kr. W i n t e r h j e l m .(se
W. 2). Den märkligaste delen af hennes konstnärsbana
föll inom Finland, där hon bl. a. möjliggjorde den
finskspråkiga dramatikens sceniska födelse genom
att 1869 efter ett par månaders studium utföra på
finska språket hufvudrollen i A. Kivis (Stenvalls)
bibliska drama Lea, hvarmed hon väckte oerhörd
entusiasm och sedan blef föremål för en lifslång
hyllning. I en mängd betydande roller framstod hennes
spel som själfullt, intelligent och i lidelsefulla
utbrott starkt gripande. Mindre lämpade sig för
henne uppgifter, som kräfde behagfull elegans och
ledig samtalston; ett visst spändt maner i åtbörder,
tonfall och minspel framträdde gärna. Hon gjorde lycka
som Lady Macbeth, Des-demona, Björnsons Maria Stuart,
Eboli i "Don Carlos", Regina von Emmeritz, Katri i
"Daniel Hjort", Thusnelda i "Fäktaren från Kavenna",
Arria i "Arria och Messalina", Syrsan, Matilda i
"Sköflad lycka", Jane Eyre, Adrienne Lecouvreur,
Fru Inger till Östråt, Fru Alving i "Gengångare"
(rollen kreerad f. g. af henne) m. fl. Efter sin
af-gång från scenen verkade hon i Stockholm som
lärarinna i scenisk konst. 1. A. L.* 2 o. 3. E. F-t.
Winterhude [-hode], stadsdel. Se Hamburg, sp. 1198.
Vinterhämplingen, zool. Se
Hämpling-släktet, sp. 120.
Vinterisotermer, meteor. Selsochimener, sp. 985.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
