- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
785-786

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wirsén ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktade W. sin kritik, som genom sin intensitet
och skärpa, liksom genom den förbittring den på
sina håll väckte, blef en händelse i våra vittra
häfder. W:s kritikertyp blef då mindre den tolkande,
förklarande, porträtterande än korsriddarens och
kämpens, ehuru han, där han älskade sina föremål,
kunde ge förträffliga litterära porträtt, uppritade
af hans poetiska känslighet, lärdom och estetiska
förfining. Mera sällan kunde han vara oíörbryllad
nog att på detta sätt behandla äfven betydande
motståndare och afväga otvifvelaktig personlig
storhet eller estetiska förtjänster mot det han
ogillade i åskådningssätt och ton. Hans kritik
blottade emellertid naturalismens och den senare,
ur dess uppluckrade jord framvuxna dekadenta
romantikens svagheter, och han afslöjade hänsynslöst
verkligheten bakom de alltför allmänna slagorden
och alltför parfymerade talesätten. Sålunda
fortgick hans "trettioåriga krig" med "jättar,
och dvärgar många fler", och länge var han väl
dåtidens, om icke mest inflytelserike, så mest hörde
kritiker. Men allteftersom den radikala opinionen
vann terräng och W:s egen brist äfven på den kritiska
smidighet, som är berömvärd, tydligare framträdde,
blef han underskattad, förtalad, ofta smädad med
föga tilltalande vapen. Hans stridslust och mod
voro sig dock lika till slutet och gjorde intryck
äfven på motståndarna. Den strid, i hvilken hans
lans har blänkt, har varit en strid emellan skilda
världsåskådningar. Han har framstått som den mest
stridbare och verksamme bekämpare af allt, som synts
honom innebära upplösningstendenser, radikalism
och ovederhäftighet på det litterära och etiska
området. Enligt hans uppfattning hade diktningen
till uppgift att uppdaga det absoluta, osinnliga
innehåll, som ligger till grund för sinnevärldens
företeelser. Skaldens kall är ett ljusets prästämbete,
han skall i dikten uppenbara en högre värld af renhet
och frid, han skall vara "en himmelsk barnaoskulds
eller en lidande dygds, en helgad själfuppoffrings
tolk", och han bör ej göra medgifvanden åt den
sinnliga skönhetens lockelser. Med denna strängt
idealistiska teori till måttstock granskade W. de
litterära alstren. Själf en sentfödd romantiker,
med sin bildning rotfäst i hellenisk jord,
kände han sig ojämförligt mera dragen till det
förflutna, än han hoppades på framtidsmöjligheter
hos det innevarande skedet. Hans kritik liksom hans
dikt blef ofta en passionerad trosbekännelse. Som
granskare af teologisk litteratur utvecklade han,
från den lutherska renlärighetens synpunkt, flit
och intresse. Andra alster af W:s skriftställen äro
hans litterära minnesteckningar, med hvilka han
värdigt ställt sig vid sidan af sina företrädare
i Svenska akad:s sekretariat. Hit höra Inträdestal
i Svenska akad. (öfver K. V. Böttiger; i "Svenska
akad:s handl. ifrån år 1796", 56:e d., 1880), Minne
af riksmarskalken grefve Johan Gabriel Oxenstierna

(ibid., 61:a d., 1885), Minne af biskopen doktor
Frans Michael Franzén
("Svenska akad:s handl. ifrån
år 1886", 2:a d., 1887), Minne af skalden Karl August
Nicander
(ibid., 7:e d., 1893) och Minne af friherre
Bernhard von Beskow
(ibid. 11–12, 1897–98). En skrift
om Järta och Geijer före utgifvandet af den senares
litteraturblad
ingår i handlingarna (14:e d., 1899). En samling
Lefnadsteckningar utkom 1900 och en samling af W:s
uppsatser om modern litteratur, Kritiker, 1901.

W. var en sällsam förening af drömmare och
viljemänniska. Hans inåtvända lif speglades i
hans lyrik, den andra egenskapen i hans sega
litterära kamp och i hans verksamhet som Svenska
akad:s sekreterare. Hans intresse för ärendena
inom akad. var alltomfattande och hans inflytande
stort. Det visade sig icke minst vid invalen, i hvilka
han lyckades hålla utanför cirkeln alla element,
som ej voro honom sympatiska, äfven om den allmänna
opinionen starkt låg emot honom. Hans tilltagande
isolering medförde stundom misshälligheter med
kolleger och gamla vänner, som dock i de flesta
fall blefvo öfvergående; i förhållandet exempelvis
till ungdomsvännen Karl Snoilsky, hvilket någon gång
hotades af meningsskiljaktigheter och tidsbrytningar,
utplånades dock den gamla hjärtligheten aldrig hos
någondera. W.s öde blef äfven att öfverlefva nästan
alla ungdomsvänner. Se K. G. Estlander, "C. D. af
W. och idealismen" (i "Finsk tidskr." 1886), V. von
Heidenstams "Inträdestal i Svenska akad. den 20
dec. 1912" (i "Svenska akad:s handlingar ifrån år
1886", d. 25, 1914), Fr. Vetterlund, "C. D. af
W. Några minnesord" (i "Ord och bild" 1912),
"Skissblad om poeter" (1914), "Romantik" (Helsingfors,
1920) och "Ragnhild och Olof" i Festskrift tillegnad
V. Söderhjelm 1919, samt F. Böök. "Sveriges moderna
litteratur" (1921).

4. Karl Einar Ture af W., den föregåendes son,
militär, skriftställare, f. 20 april 1875,
underlöjtnant vid Svea lifgarde 1895, kapten där
1909, major i armén 1917 och vid Göta lifgarde
1920, var 1915–20 militärattaché i Konstantinopel
och i Sofia och bevistade krigsoperationerna
vid Dardanellerna 1915–16 samt i Macedonien
1918. På hösten 1915 var han medlem i kommissionen
för fastställande af ny gräns mellan Turkiet
och Bulgarien. W. förordnades i juli 1921 till
chargé d’affaires hos regeringarna i Estland och
Lettland. Han har utgett bl. a. Sjötransporter,
landstigningar och kustförsvar
(1908), Balkanfolken
och stormakterna
(1909) och Första världskrigsåret
(1915).

2. S. C. 3. (F. V.) 4. H. J-dt.

Virserum. 1. Socken i Kalmar län, Aspelands
härad. 16,736 har. 3,419 inv. (1919). V. bildar med
Järeda ett pastorat i Linköpings stift, Aspelands
kontrakt. I socknen finns en högt uppdrifven
industri, hufvudsakligen snickerifabriker, sågar
och träförädlingsfabriker. – 2. Municipalsamhälle
(jämlikt k. bref 9 febr. 1917) i förenämnda
socken, vid Växjö–Virserums järnväg, 87 km. från
Växjö. V. är f. n. nämnda järnvägs slutpunkt, men
fortsättning till Hultsfred på Nässjö–Oskarshamns
järnväg (30 km.) är under byggnad. 100 har. 1,039
inv. (1919). Taxeringsvärde å bevillningsskyldig fast
egendom 2,101,200 kr., tax. inkomst af kapital och
arbete 1,104,819 kr. (1920). Municipalskatt 1920 0,80
kr. per 100 kr. inkomst (förutom kommunalskatt 6,30
kr.). På platsen finnas af delningskontor af Svenska
handelsbanken och sparbank samt många handlande och
handtverkare. Af industriella anläggningar märkas i
främsta rummet åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free