- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1087-1088

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Worms ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1087

Vormseleforsen-Voronin

1088

W. blef 1863 advokat och var delegare i faderns
bankirfirma, tills denna upplöstes 1879. Han ärfde
och bar äfven i England faderns österrikiska
titel baron de W. 1880 blef han (konservativ)
led. af underhuset, var parlamentssekreterare i
handelsministeriet i Salisburys första ministär
juni 1885 -febr. 1886, innehade i hans andra
ministär samma post aug. 1886-febr. 1888 och var
där sedan till aug. 1892 understatssekreterare för
kolonierna. Han presiderade på första internationella
socker-konferensen i London 1887, som ledde till en
konvention mot exportpremier på socker, hvilken dock
aldrig blef ratificerad. W. blef 1888 medlem af Privy
council (den förste jude, som fått säte där) och
upphöjdes 1895 till peer (baron Pir-bright). 1887
utgaf han sin vän baron von Beusts memoarer.
V. S-g.

Vormseleforsen i Vindelälfven omkr. 70 km. n. v. om
Hällnäs station på Norra stambanan. Fallhöjden
utgör 8,0 m. och 9-mån.-effekten vid oreglerad
vattenföring omkr. 2,900 turbinhäst-krafter. Högra
stranden tillhör kronan, vänstra stranden
Vormsele by m. fl. Vattenkraften är ej utnyttjad.
C. K.

Wormserjoch, pass. Se Stilfserjoch.

Vormträsk, en 6 kvkm. stor sjö i Lycksele socken,
Västerbottens län, afílyter mot s. s. v. genom en 5
km. lång å med 30 m. fall till Vindelälfven omkr. 3
km. s. ö. om Vormsele by. Vid sjöns östra sida
ligga Vormträsks by och gästgifvargård. V. ligger
260 m. ö. h. och uppsamlar vatten från ett område af
omkr. 400 kvkm. J- V. E.

Vornedskab (da., af ett äldre vordned, fsv. üarfmaper,
varna^er, person, som är under annans omvårdnad, af
var^a, vårda, ansvara för) kallades den skyldighet,
som ålåg bönderna på Själland, Lolland och Falster
med tillhörande smärre öar att kvarstanna på det
gods, där de voro födda, och där öfvertaga en gård
att bruka. Detta förhållande var närmast en följd af
"svarta dödens" härjningar och den under medeltiden
naturliga benägenheten att ställa sig under en mäktig
herres beskydd, men kan helt säkert i lika hög grad
tillskrifvas omsorger om jordbruket och landets
odling. Vornedskabet omnämnes första gången 1446,
men redan i slutet af 1400-talet hade det urartat
därhän, att herremännen sålde "vor-nede" ("vordnede")
bönder. Detta oskick förbjöds af Kristian II såsom
"ondt och okristligt" och aftog efter hand, tills det
h. o. h. afskaffades 1683. Bonden kunde icke flyttas
från en gård till en annan, om han erlade stadgade
af gifter, men väl öfverföras till ett annat gods med
samme egare som det förra. Var ingen gård ledig, kunde
bönderna däremot flytta bort, h var jämte de egde
rätt att köpa sig fria. Äfven efter en längre tids
vistelse i en stad upphörde vornedskabet. Kvinnorna
voro icke bundna af vornedskab. Vornedskabet hade
sin tillämpning endast på den själländska lagens
område, helt visst därför, att inbyggarna där voro
mera fogliga än jutarna och skåningarna. Kristian
IV sökte 1634 borttaga vornedskabet, men stötte på
motstånd hos adeln; på riksdagen 1660 bragtes frågan
ånyo på tal och likaledes af Kristian V 1682. 1696
upphäfdes vornedskabet på Möen och 1702 på de andra
öarna för de bönder, som voro eller blefvo födda
efter Fredrik IV:s tron-

bestigning (1699), men det ersattes 31 år senare,
af hänsyn till soldatutskrifningen, med stamsbaandet
(se d. o.), som blef gällande öfver hela Danmark.
E. Ebg.

Voronesj [varåneʃ]. 1. Guvernement i södra
Ryssland, omgifvet i n. och v. af guv. Tambov,
Orel och Kursk, i s. och ö. af Ukraina och Donska
kosackrepubliken. Areal 65,895 kvkm. 3,087,000
inv. (1915), däraf mer än 1/3 ukrainer i s. v.,
återstoden ryssar samt några tusental tyska kolonister
och zigenare. Guv. tillhör den centralryska platån, är
jämnare i ö., mera kuperadt i v. och har en medelhöjd
af 150–200 m. Kulminationspunkten, 264 m., ligger i
s., vid öfre Bjelaja. Icke desto mindre är landets
allmänna lutning mot s.; alla vattendragen samlas
till Don, som där från vänster upptar Voronesj och
Bitjug. Längst i n. ö. afbördas vattnet till Dons
vänstra biflod Choper, i s. v. till dess högra biflod
Donets. Klimatet är kontinentalt; årstemperaturen i
staden V. är + 5,1°, medan jan.-temperaturen är -9,8°
och julitemperaturen 20,1°. Årsnederbörden är 580
mm.; sommarregn äro förhärskande. De nordligaste
delarna af guv. höra till skogsregionen; dock äro
endast 8,5 proc. af totalarealen skog. Sköflingen af
skogsbeståndet begynte redan under Peter den store,
som använde ekvirket till skeppsbyggeri. Jordmånen,
i ö. lera och sand, utgöres i v. af den bördiga
"svarta jorden"; ej mindre än 69 proc. af arealen äro
åker. Därför är jordbruket hufvudnäringen; framför
allt odlas råg, därnäst hvete, hafre, korn, potatis
och tobak. Äfven kreatursafveln intar en framstående
plats; särskildt äro hästarna (Bitjugrasen)
berömda i hela Ryssland. Industrien är obetydlig,
men stadd i utveckling och står mest i samband
med jordbruksnäringen (sockerfabriker, brännerier,
kvarnindustri). – 2. Hufvudstad i ofvannämnda guv.,
vid högra stranden af floden Voronesj, ej långt från
dess förening med Don. 94,800 inv. (1913). Staden
är vacker och välbyggd; dess teater har historisk
berömdhet. I V. föddes skalderna Koltsov (1809–42) och
Nikitin (1824–61); åt den förre restes en minnesvård
1868. V. är en betydande marknadsplats för ull,
lin, talg, trä, kol, hudar och socker. Staden leder
sin uppkomst från ett fäste, som 1586 anlades till
skydd mot tatarerna. Peter den store insåg platsens
vikt och anlade på en holme i floden ett varf, där
1695 under ledning af en holländsk skeppsbyggare en
flottilj byggdes för Asovs eröfring. 1–2. A. N-d.

Woronicz [vårå’nitj], Jan Paweí, polsk poet och
predikant, f. 1757 i Volynien, d. 1829 i Wien,
blef 1815 biskop i Krakau och 1827 ärkebiskop i
Warschau. Bland hans mest populära skaldestycken
märkes diktcykeln Sybilla (1818), idylliska
naturmålningar af furstinnan Izabella Czartoryskas
parkanläggningar i Puíawy jämte elegiska historiska
betraktelser. Hans samlade verk utgåfvos 1832 i 7
dir. Som andlig vältalare i Polen namnes han eíte_r
Skarga och Birkowski. A-d J.

Voronin [vara-], Michael, rysk naturforskare, f. 21
juli 1838 i Petersburg, d. där 5 mars 1903, egnade
sig företrädesvis åt botanisk forskning, studerade
svampar hos De Bary i Freiburg, alger hos Thuret i
Antibes och publicerade ett betydande antal särdeles
värdefulla undersökningar öfver lägre kryptogamer,
mest svampar. Myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free