Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amiral". 1784 kallades han till En af rikets herrar för
att soulageras därför, att han, vid utnämningen
till öfveramiral efter Trolle, förbigicks af
K. A. Ehrensvärd. Han var hertigen-storamiralens
närmaste man i slaget vid Hogland 1788. åtminstone
till namnet (ty den, som egentligen kommenderade
flottan, var flaggkaptenen, överstelöjtnanten
O. H. Nordenskiöld, men W. kommenderade dock "corps
de bataille" i slaget). Efter Ehrensvärds af gång var
W. 1790–92 befälhafvare i Karlskrona. Han utnämndes
1794 till president i amiralitetsrätten och 1797 till
ordf. i kommittén för örlogsflottans ärenden.
16. Anders Reinhold W. (kallas i offentliga
handlingar och officersrullor Anton i st. f. Anders),
grefve (grefliga ätten W. n:r 99), den
föregåendes kusin, son till den i
släktöfversikten, sp. 1121, nämnde Otto Reinhold W.,
riksråd, f. 29 juli 1722, d. 3 sept. 1780 i Stockholm,
bevistade som fänrik vid Lifgardet 1741–43
års finska krig, deltog som löjtnant i fransk
tjänst 1744 i Österrikiska tronföljdskriget och
kämpade med utmärkelse i Pommerska kriget (1757–62),
hvarunder han befordrades 1760 till öfverstelöjtnant
vid Västmanlands regemente. Ehuru W:s militära
insikter ansågos begränsade, visade han sig
vara en af arméns bästa infanteriofficerare;
särskildt utmärkte han sig i träffningen vid
Röpenack 1761. 1762 utnämndes W. till öfverste i
armén och 1766 på grund af prästeståndets ynnest och
initiativ till generalfälttygmästare. 1771 upphöjdes
han i friherrligt stånd och valdes i maj 1772 till
riksråd. Jämte de öfriga riksråden entledigades
W. 22 aug. s. å. af Gustaf III, men tillhörde dem,
som konungen samma dag ånyo inkallade i rådet.
Han blef 1778 grefve. Till sina politiska åsikter
var W. mössa. Någon verklig politisk betydelse hade
han aldrig trots sin framskjutna ställning. – Om
W:s dotter Eleonora Charlotta, författarinna,
se d’Albedyhll 2.
17. Fredrik Anton W., friherre af Sauss, sonson
till den i släktöfversikten, å sp. 1121 nämnde
generalmajoren frih. Fredrik Ulrik W., f. 13 juli 1786
på Nynäs, Ösmo socken, Södertörn, d. genom drunkning
2 febr. 1842 i Stockholm, ingick 1804 i kansliet,
blef 1810 kopist vid ecklesiastikexpeditionen
och var 1817–37 förste expeditionssekreterare där.
1816 hade han utnämnts till kammarherre. W. skref
några smärre botaniska uppsatser; hans herbarium,
som skänkts till Linnéska samfundet, inköptes vid
dettas upplösning af rådman P. J. Beurling och kom
med hans samlingar till Riksmuseum. – Efter W. namngaf
K. A. Agardh algsläktet Wrangelia.
18. Karl Gustaf Otto Kristian W., grefve,
sonsons son till W. 16, son till ministerresi-denten
i Hamburg grefve Anton Reinhold W., hippolog, f. 4
april 1839 i Hamburg, d. 4 okt. 1908 i Stockholm,
genomgick 1855–57 krigsakademien vid Karlberg,
antogs 1859 som underlöjtnant vid Österrikiska
linjeinfanterireg. n:r 34 "Prinz-Regent von
Preussen" och deltog s. å. med utmärkelse i slaget
vid Solferino. Han lämnade militärtjänsten
1863, återvände till Sverige, utnämndes 1868 till
kammarherre och började s. å. sin litterära verksamhet
som redaktör för "Tidning för hästvänner", som han
utgaf i 10 år. Den efterföljdes af tidskr. "Sporren"
1879–81. Samtidigt började han egna sig åt
tidningspressen, var 1879–83 utgifvare af
"Smålands allehanda" och till 1886 medarbetare
i olika tidningar. 1888 återupptog han sin
hippologiska skriftställarverksamhet som redaktör
af "Hippologische revue", som utgafs i Stuttgart,
samt 1890–91 af "Der sporn", "Die sportwelt" i
Berlin. 1892–96 var han ledare af olika stuterier och
kapplöpningsetablissemang i Ungern och Tyskland.
1897–1901 var han chef för utrikesafdelningen i "Svenska
dagbladet". Han utnämndes 1897 till ordf. i 1:a och
4:e distriktens nämnder för premiering af hästar
och till suppleant i Stuteriöfverstyrelsen. W. var
utan gensägelse sin tids främsta hippologiska
auktoritet i Sverige samt förvärfvade ett
namn som hippologisk skriftställare långt utom
fäderneslandets gränser. Bland hans arbeten
af detta slag må nämnas Nordiska stuteriboken
(2 bd, 1872–76), Handbok för hästvänner (2 dir,
1877; ny. grundligt omarb. uppl. 1913, redigerad
af W:s hustru i 2:a giftet, grefvinnan Tekla W.,
född Sköldberg; tysk uppl. med titel Das buch vom
pferde, 1887–88; 5 uppl.), Der training des pferdes
zu verschiedenen gebrauchszwecken (1889), Taschenbuch
des kavalleristen (1890), Ungarns pferdezucht in wort
und bild (4 dlr, 1891–95). "C. G. Wrangels memorial"
är namnet på en kapplöpning, som årligen anordnas
på Jägersro kapplöpningsbana vid Malmö till minne af
W:s lifsverk på kapplöpningssportens område.
19. Fredrik Ulrik W., grefve af Sauss, sonsons son
till W. 15, genealog, topografisk och historisk
författare, f. 3 okt. 1853 på Salsta, Uppland,
idkade studier i målning utomlands 1876–82,
blef 1897 kammarherre i K. M:ts hof (sedan 1901
hos drottningen) och 1898 protokollssekreterare
i Riksmarskalksämbetet och Hofexpeditionen, men
lämnade 1906 sina befattningar samt bosatte sig först
i Amerika, sedermera i Paris. Af W:s ymniga litterära
alstring, delvis (efter 1906) under pseudonymerna
Daisy och W. Legran, må
nämnas Anteckningar om Rytterns socken (1887),
Tullgarn (1888), Liste des diplomates français
en Suède 1541–1891 (1889), Blasieholmen och
dess innebyggare (1894; 2:a uppl. 1914), Les
maisons souveraines de l’Europe (1898–99; äfven
en tysk uppl. s. å., och en svensk uppl. "Europas
suveräna furstehus"), Redogörelse för H. M. konung
Oscar II:s 25:åriga regerings jubileum (1898), De
kongl. svenska riddarordnarne (1899),
Stockholmiana (I–IV, 1902–05; 2:a uppl. 1912; V,
tills, med N. Östman, 1916), Tessinska palatset
(1912), Rikskansleren Ax. Oxenstiernas resa till
Frankrike 1635 (1914) och På forskningsfärd efter
Bernadotteminnen och andra resor (1917). W.
redigerade 1892–97 "Svenska autografsällskapets
tidskrift" och 1898–1903 dess fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
