Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välskrifning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrede på så sätt, att skifvan kan vridas rundt
ett centrum i spårets midt. Vändskifva använder
man för att vända lokomotiv, antingen då dessa
skola in- eller utföras vid cirkulära
lokomotivstallar eller då de skola vändas för återgående
tåg. Dylika vändskifvor äro på normalspåriga
banor i hufvudsak af fyra olika storlekar, med
12, 15, 18 och 20 m. diameter. Vändskifvor,
afsedda för vändning af endast vagnar, äro af
enklare konstruktion, och deras diameter växlar
från 4,5 till 6,7 m. - 2. Landtbr. Se Plog, sp.
1079, och Växel. 1. H. o.
Vändteg, landtbr. Se Plöjning, sp. 1106.
Vändvåg, fys. Se Torsionsvåg.
Väne härad, i Älfsborgs län, ingår i Flundre,
Väne och Bjärke domsagas tingslag och i Väne
fögderi samt omfattar socknarna Västra Tunhem,
Norra Björke, Väne-Asaka, Gärdhem, Vassända-
Naglum, Väne-Ryr. 38,678 har. 12,565 inv.
(1920).
Väne kontrakt, i Skara stift, omfattar de tio
pastoraten Vänersborg; Vassända-Naglum och Väne-
Ryr; Västra Tunhem, Gärdhem, Väne-Asaka och
Norra Björke; Trollhättan; Stora Mellby, Magra,
Erska och Lagmansered; Tengene, Trökörna,
Hyringa, Malma och Längnum; Särestad, Bjärby,
Täng, Håle och Flakeberg; Flo, As och Sal;
Främmestad och Bäreberg; Vänersnäs. 1,073
kvkm. 5S, 134 inv. (1920).
Vänerlots. Se Lots, sp. 1139.
Vänern (Venern), Sveriges största insjö, näst
Ladoga och Onega den största i Europa; dess
areal beräknas till 5,568 kvkm. oberäknadt öarna;
dess höjd ö. h. är 44 m. Den intar en ytterst
flack depression i berggrunden och torde bäst
betraktas som blott ett öfversvämmadt parti af det
stora slättområde, som utbreder sig öfver Skaraborgs
län af Västergötland samt de närmast V.
belägna delarna af Dal samt Värmland. Denna
slätt utgör den s. k. subkambriska denudationsytan,
ett slättplan, som bildades under långa tidsrymder
före den första fossilförande geologiska
formationens – den kambriskas – afsättning. På det
subkambriska denudationsplanet hvila nu
Västgötabergens horisontellt liggande kambrisk-siluriska
aflagringar. Inom de områden, där dessa bergarter
nu äro bortdenuderade, kan det subkambriska
denudationsplanet fastställas genom berggrundens
jämnhet och genom närvaron af sandstensgångar af
kambrisk ålder i sprickor. Sådana kambriska
sandstensgångar äro nu funna på Djurö midt i V., vid
Karlstad, på Värmlandsnäs och vid stranden s. om
Åmål, tydligen visande på det subkambriska
denudationsplanets utsträckning öfver hela
V.-området. Genom en rad parallellförkastningar med
nord–sydlig hufvudriktning har denudationsplanet,
särskildt inom V.-området, uppdelats i ribbor
med östra sidan skarpt och brant markerad, med
ytan lutande åt v. och med västra sidan
oregelbundet begränsad. Den största förkastningslinjen
förlöper på östra sidan af Värmlandsnäs,
Kållandsö och udden v. om Lidköping och delar V.
i två skilda hälfter, Östra l. Stora V. samt
Dalbosjön. Den förra delens längd i n.–s.
är omkr. 108 km., största bredden 56 km.; bottnen
är flack och belägen på omkr. 40 m., men
sänker sig mot förkastningslinjen vid Värmlandsnäs
till 60–80 m.; där anträffas också den djupast
lodade punkten, 92 m. Genom Djurö skärgård,
Bromö, Torsö m. fl. afskiljes den sydligaste delen
af sjön till en särskild del. Äfven i Dalbosjön
ligga djupen öfver 60 m., maximum 83 m., i den
västra delen, ehuru ej så utprägladt som i Stora V.
– Klippor och skär förekomma i mängd, i
synnerhet längs kusterna, men större öar äro få. De
anmärkningsvärdaste äro Hammarö och Arno längst
i n., Bromö, Torso och Kållandsö i s. ö. och s.
Med undantag af östra kusten af Värmlandsnäs
äro V:s stränder sönderskurna af många, ehuru
icke synnerligen stora vikar. De större bland dessa
äro i Stora V., räknadt från n. v.: As- och
Grumsfjärdarna med Borgvikssjön,
hvilka uppta Värmelens utfallså och Norsälfven,
Kattfjärden, v. om Hammarö och öfriga öar
vid Klarälfvens utlopp, Säterholmsfjärden,
mellan Hammarö och Arnö, Ölmehäradsviken
och Varnumsviken vid Kristinehamn
i n. ö., den klippuppfyllda Åråsviken, i
hvilken Gullspångsälven utmynnar på östra kusten,
Kinneviken, längst i s. mellan Kållandsö och
Kinnekulle, upptagande Lidan. I likhet med Stora
V. har Dalbosjön en stor mängd fjärdar på sin
norra kust. Den största är Byviken,
som upptar Byälfven. I s. träffas Branfjorden med
sjön Dettern, hvilken upptar Nossan, samt den
afsmalnande vik, som slutar med sjöns utlopp.
V. utgör en samlingsbassäng för största delen
af södra Mellan-Sveriges dräneringssystem. V. och
Göta älfs flodområde omfattar sålunda ej mindre
än 48,510 kvkm. Största tillflödet är Klarälfven;
bland de öfriga märkas Gullspångsälfven, Tidan,
Lidan och Nossan från Västergötland, Dalbergsån,
Åmålån från Dalsland, Byälfven, Värmelens
utfallså och Norsälfven från Värmland. Utloppet,
Göta älf, sänker sig ej långt efter utflödet från
V. 33 m. vid Trollhättefallen (se d. o.). –
Genom Göta kanal, som vid Sjötorp utmynnar i V.,
och den kanaliserade Göta älf med slussarna vid
Trollhättan står V. i förbindelse med Östersjön
och Kattegatt. Genom Trollhätte kanals (se d. o.)
ombyggning och betydande utvidgning kunna upp
till V. komma fartyg af ända till omkr. 730 reg. ton
eller 1,350 lasttons dräktighet, hvilket kommer
att ha den största betydelse för städerna vid V.,
särskildt Värmlandsstäderna, framför allt
Kristinehamn. Genom Dalslands- och Säffle kanaler står
V. i förbindelse med de inre delarna af Dal och
västra Värmland. Vid V:s stränder ligga Karlstad,
Kristinehamn, Mariestad, Lidköping, Vänersborg
och Åmål. Sjöfarten är också liflig och
underlättas genom den stora mängd smärre fyrar,
prickar och andra säkerhetsanstalter, som
underhållas af Direktionen för segelfartens förbättrande
å sjön Vänern, ett till hälften privat, privilegieradt
sällskap, som varit i verksamhet sedan 1813.
V. har under en viss tid under postglacialtiden
utgjort en vik af hafvet, efter den synnerligen väl
utbildade strandlinje att döma, som med endast
obetydliga afbrott kan följas rundt sjön. V:s senare
historia har med afseende på
vattenståndsvariationerna noga studerats af A. Wallén på grund af
den serie af vattenståndsobservationer, som
föreligger från Sjötorp från 1810 och hvilken är den
fullständigaste långt tillbaka i tiden gående, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
