Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Sydfronten - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Turkiets krig - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23 sept. vunno de vid Krupany (20 km. ö. om
Drina) en verklig framgång, men sedan vidtog
på denna del af fronten ett ställningskrig, som
varade ända till början af nov., då Potiorek
återupptog anfallsrörelsen. Serberna blefvo slagna
vid Sabac (vid Save) 2 nov. I midten af
månaden hade de trängts tillbaka till
Kolubarafloden. Valjevo och Obrenovac besattes af
österrikarna. Emellertid hade serbiska härens vänstra
flygelgrupp i förening med montenegrinska
stridskrafter inbrutit i Bosnien och framryckt ända till
Romanjaplatån (vid Sarajevo), som nåtts i midten
af okt. På grund af händelserna i nordvästra
Serbien måste dock offensiven afbrytas och
härafdelningen återgå bakom Drina. Österrikarna
följde efter och togo Užice, sålunda tryggande
hufvudarméns högra flank. 20 nov. gick Potiorek
till anfall med denna armé mot serbernas starka
ställning bakom Kolubaras nedre lopp och Lyg.
Efter flera dagars förbittrade strider måste
serberna 25 nov. anträda återtåget mot Kragujevac,
framför hvilken stad hären intog en
försvarsställning med stöd af det starka Rudnikpartiet.
2 dec. besatte österrikarna Belgrad. – Serbiska
motoffensiven (3–16 dec.). Sedan den på
serbiska härens vänstra flygel stående 1:a armén
förstärkts med vid bulgariska gränsen varande trupper,
gick densamma 3 dec. fram till motanfall mot
österrikiska 6:e armén. Denna senare, som just ryckte
fram från Suvaborpartiet mot Kragujevac, blef
fullständigt slagen och trängd tillbaka mot Valjevo. På
högra flygelns nederlag följde (5 och 6 dec.) vänstra
flygelns och midtens. Hela österrikiska hären gick
tillbaka öfver Donau och Save. 15 dec. återtogo
serberna Belgrad, och få dagar därefter var hela
landet fritt från fiender. Österrikarna hade
tillfogats stora förluster under återtåget, särskildt
genom att serberna lyckats förstöra krigsbron öfver
Donau. – I Montenegro hade ingenting af större
vikt passerat.
Turkiets krig var en följd af hemliga
fördrag med Tyskland och Österrike-Ungern (se
sp. 146). Den strategiska uppmarschen. Om
turkiska arméns styrka och sammansättning se
Turkiet, sp. 398–400. Arméns
mobilisering var fullbordad i slutet af okt., och
omedelbart därefter tog den strategiska
uppmarschen sin början. Härvid afsågs att samla
hufvudkrafterna vid Dardanellerna till skydd för
Konstantinopel. I enlighet härmed koncentrerades af
de 5 arméer, i hvilka hären indelades, 3, nämligen
1:a, 2:a och 5:e arméerna, vid Dardanellerna med
hufvudkrafterna på den europeiska sidan.
Arméerna räknade tillsammans 18 fördelningar med
en sammanlagd styrka af 300,000 man. 3:e armén
– omkr. 8 fördelningar med tills. 120,000 man –
samlades i Armenien nära kaukasiska gränsen och
4:e armén – omkr. 5 fördelningar med tills.
75,000 man – i Syrien och Palestina. I
Mesopotamien kvarlämnades 1 svag fördelning, medan
öfriga där förlagda trupper (3 fördelningar) sändes
till kaukasiska fronten och Syrien. Af den i
Arabien förlagda fördelningen drogs hufvuddelen upp
mot Sinaihalfön. Utom nu nämnda reguljära
trupper organiserades en del irreguljära trupper (af
kurder och araber) vid gränsen mot Kaukasien
samt i Syrien och Mesopotamien. – Kriget i
Armenien och Kaukasien. För Kaukasiens
försvar förfogade ståthållaren, general
Voronzov-Dasjkov till en början öfver 1 armékår och
1 reservfördelning utom talrika kosacktrupper. I
dec. tillkom ytterligare 1 armékår (från
Turkestan). Operationerna började de första dagarna i
nov. med, att ryssarna inföllo i Armenien och
framryckte mot Erzerum. De möttes dock den 10 vid
Köpriköj af turkiska hufvudstyrkan under Hassan
Izzet pascha. Ryssarna blefvo slagna och gingo
tillbaka öfver gränsen, förföljda af turkarna, hvilka
senare framryckte dels i riktning mot Kars, dels
mot Batum vid Svarta hafvet. Operationerna
afstannade dock snart på grund af kölden och
transportsvårigheter. Först 20 dec. återupptog Izzet
pascha framryckningen, men led vid årsskiftet ett
allvarligt nederlag vid Sarikamisch (s. v. om Kars).
Turkarna gingo nu på hela fronten tillbaka mot
gränsen, och det planerade anfallet mot Batum
måste uppges. – På gränsen mot Persien
utkämpades äfven mot slutet af året utan någon egentlig
påföljd flera strider dels s. om sjön Van i Armenien,
dels v. om Urmia i nordvästra Persien, hvars
neutralitet icke respekterades af någon af de
krigförande. – Anfallet mot Egypten. I syfte att
framtränga till och afbryta förbindelsen på den för
Englands krigföring betydelsefulla Sueskanalen
inföll i början af nov. en turkisk härafdelning
om 65,000 man under general Djemal pascha
på Sinaihalfön. Till följd af transportsvårigheter
– endast 2 dåliga vägar förde genom
Sinaiöknen – och vattenbrist nådde endast ett mindre,
förutsändt detachement fram till kanalens närhet
före årets slut, dock utan att kunna uträtta något
emot de mycket betydande engelska
försvarskrafterna – utom den reguljära egyptiska armén,
indiska och australiska kontingenter samt en engelsk
territorialfördelning m. fl. trupper – under general
Maxwell. – Kriget i Mesopotamien. För att,
sedan krigstillstånd med Turkiet efter 1 nov.
faktiskt inträdt, fatta fast fot vid Persiska
vikens norra ända landsattes 7–15 nov. en indisk
fördelning under general Barrett vid Schatt
el-arabs mynning och ryckte fram mot den
viktiga handelsstaden Basra, försvarad af en turkisk
fördelning. Denna senare blef slagen vid Sahil,
och engelsmännen besatte Basra den 22. Därefter
fortsatte de dels utmed Tigris på väg mot Bagdad,
hvarvid de intogo Kurna, dels åt n. ö. utmed
Karun in i Persien, där de satte sig i besittning
af de rika oljefälten omkring Maidan-i-Naftun.
Om kriget i kolonierna se sp. 250–253.
1915.
Västfronten. Läget vid årets början.
Krigets tyngdpunkt, som under 1914 varit förlagd
till västfronten, flyttades i början af 1915 öfver
till östfronten. Centralmakternas högsta
krigsledning beslöt nämligen – på framställning af
österrikiska härens generalstabschef – i jan. 1915 att
samla alla tillgängliga krafter för att i grund slå
ryssarna och att förhålla sig defensivt på
västfronten. Kriget på sistnämnda front hade nu öfvergått
till ett rent ställningskrig. De båda motståndarnas
med starka fältbefästningar förstärkta fronter voro
i stort sedt följande. På tyska sidan (från högra
flygeln till den vänstra): 4:e armén (hertigen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
