Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väsby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. 30 jan. 1748, d. 26 mars 1804, student 1766,
vardt komminister 1772 i Bo, 1776 i Värmdö och
kyrkoherde 1803 i Färnebo. W. vann 1801 stora
priset i Vitt. hist. o. ant. akad. för en Afhandling
om början, föremålet och beskaffenheten af
våra förfäders härnadsfärder (tr. i samma akad:s
”Handlingar”, VIII, 1808), som utgör ett intressant
bindeled mellan den äldre och den yngre
”götiska” riktningen. Se A. Blanck, ”Geijers
götiska diktning” (1918).
1. N. E. H. 2. R–n B.
Väst. Se Väderstreck.
Västafrikansk kopal, bot. farm. Se Copaïfera
och Kopal.
Väst-alperna. Se Alperna, sp. 696.
Västanfjärd, kapell i Åbo läns skärgård,
Finland, lyder under Kimito (se d. o.) pastorat, men
är bestämdt att utbrytas till själfständigt pastorat.
93 kvkm. 1,710 inv. (1919), svensktalande.
O. B–n.
Västanfors. 1. Socken i Västmanlands län,
Gamla Norbergs bergslag. 16,272 har. 7,431 inv.
(1920). V. utgör ett pastorat i Västerås stift,
Färnebo kontrakt. 1919 beslöt Västmanlands läns
landsting att vid den för ändamålet inköpta Sundbo
egendom i V. upprätta ett skyddshem för gossar.
– 2. Bruksegendom i ofvannämnda socken, vid
Kolbäcksåns utlopp i sjön Stora Aspen. Vid
egendomen, som tillhör Fagersta bruks-a.-b. (se d. o.),
finnas masugnar, gjuteri och grafitverk (allt f. n.
– 1921 – nedlagdt). V. anlades i början af
1600-talet, förlänades 1679 till riksrådet Henrik Horn (se
Horn 10) och har sedan tillhört flera olika släkter.
– 3. Två kraftverk i Kolbäcksån vid åns utlopp i
den med Åmänningen sammanhängande sjön Stora
Aspen. Verken, som tillhöra Fagersta bruks a.-b.
(se d. o.), utnyttja en fallhöjd af 4,5 m., och
maskininstallationen möjliggör uttagandet af omkr.
735 kilowatt.
2. E. A–t. 3. C. K.
Västankvarn, landtmanna- och husmodersskola.
Se Ingå.
Västansjöforsen, vattenfall i Jovattnet, mellan
sjöarna Nedre Jovattnet (459,6 m. ö. h.) i v. och
Västansjön (452,1 m. ö. h.) i ö. i Ume älf, 320
km. v. om Hällnäs station på Norra stambanan,
inom Stensele socken, Västerbottens län, har på
170 m. längd en fallhöjd af 4,8 m. och 365 kvkm.
vattenområde, hvaraf 14 kvkm. sjöar.
Sommarlågvattenmängden är 7,7 kbm. per sek. med en styrka
af 370 hkr. Forsen, i hvars närhet finnas ansenliga
kalkstensberg, anses lätt att utbygga, men
är outnyttjad.
E. A–t.
Västan-Stång, fordom prosteri i Östergötland
(se d. o.).
Västantarktika. Se Polarexpeditioner,
sp. 1174.
Västanå. 1. Stadslägenhet utanför Eksjö (se
d. o., sp. 128). – 2. Fideikommissegendom i
Grenna landsförsamling, Jönköpings län, omfattar
med underlydande 11 mtl med 204,400 kr.
tax.-värde (1909). Corps-de-logiset, en stor trevåningsbyggnad
i gammal herrgårdsstil, med högt brutet
plåttak, har ett ovanligt vackert läge i en romantiskt
skön trakt på ett högt bergsutsprång 4 km.
s. om Grenna och fick sitt nuv. utseende genom
en grundlig restaurering 1767 af dåv. egaren frih.
R. Bennet, då de forna med snirklar och spiror
krönta gafvelröstena liksom ock ett stort altanprydt
torn på midtfasaden bortbrötos. Från en strax v.
om slottet belägen dal, som innesluter egarnas
familjegraf, går genom berget en djup och trång
öppning ned mot Vättern i v. V. bildade under
medeltiden tills, med Östanå godset Broxvik (se
d. o.) och egdes 1479 af Påvel Månsson Bjugg
(Ulfsparre). Senare egare voro bl. a. Sten Bielke
1615, P. Brahe d. y., som 1641 tillbytte sig V.,
medlemmar af släkterna Hamilton, Klingspor och
Bennet samt sedan 1778 öfverste F. Gyllensvaan,
som gjorde V. till fideikommiss för sin systerson
F. L. Rosenqvist af Åkershult. Det har sedan
tillhört flera medlemmar af denna släkt, hvilka
alla enligt fideikommissbestämmelsen burit
namnet Gyllensvaan. Nuv. innehafvare är f. d.
hofrättsrådet E. O. Gyllensvaan af släkten von
Otter. 2. E. A-t.
Väst-arameiska. Se Kaldeiska språket.
Väst-Australien (eng. Western Australia),
brittisk-australisk stat i Australiska statsförbundet,
omfattar västra tredjedelen (rättare öfver 39 proc.)
af kontinenten, stöter i ö. till Syd-Australien och
Nordterritoriet, mot hvilka områden 129° ö. Gr.
bildar gräns, men omges f. ö. af Indiska oceanen.
(Se kartan till art. Australien.) 2,527,530
kvkm. Största längden från n. till s. är 2,348
km., största bredden från v. till ö. 1,600 km.
Kustlängden uppgår till 4,800 km. V. utgöres
till större delen af en platå, den s. k. västaustraliska
ökenplatån, som slutar i branta af satser på
större eller mindre afstånd från kusten. Till sin
hufvudmassa är den byggd af urberg, hvartill i
n. v. sluta sig paleozoiska lager samt i s.
mesozoisk kalksten; i det inre utbreder sig öfver stora
sträckor tertiär ökensandsten. Platåranden har i
s. dragit sig långt inåt land och lämnar rum för
den öde kalkstensslätt, som bär det karakteristiska
namnet Nullarbor plain (”intet-träd-slätten”). Vid
Esperance bay, omkr. 34° s. br., når platåranden
hafvet och befinner sig i hela sydvästra delen af
staten ganska nära detsamma; från kusten ter sig
denna rand som ganska ståtliga bergssträckor,
sålunda Stirling range n. om Albany och Darling
range ö. om Perth, men den absoluta höjden är
ingenstädes afsevärd. Stirling range, som dock
eger de högsta punkterna i V:s kultiverade del,
når med Mount Kyenerup en höjd af endast 1,080
m. och i Ellen’s peak 1,020 m. I n. v. drar sig
platåranden åter från kusten. Bergssträckorna löpa
där i riktning n. v. till s. ö. (Hamersley range,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
