Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 457-458 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växelställe ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sept. 1853. Men i k. cirkuläret af 22 april 1864
till domkapitlen "angående särskilda föreskrifter
rörande folkundervisningen" började växelunder-
visningen afskaffas genom föreskriften, att folk-
skolans särskilda klasser eller af delningar skola,
"så vidt möjligt är, af läraren omedelbart under-
visas". – Växelundervisningen har under den
nya tiden mest förekommit vid den lägsta
skolundervisningen, i folkskolorna. Men äfven i högre
skolor har den stundom funnit plats. Så användes
den i vårt land en tid vid den s. k. krigsakademien
på Karlberg och vid Maria högre lärdomsskola i
Stockholm samt möjligen äfven vid några
andra liknande skolor. I planen för den 1828
öppnade Nya elementarskolan i Stockholm ingick
användning af växelundervisningens metoder. Ännu
enligt 1856 års stadga för detta läroverk användes
denna metod i de lägre klasserna, men kort
därefter iijskränktes dess användning småningom
alltmer, och i början af 1870-talet hade den
fullständigt öfvergetts. – Som allmän metod är
växelundervisningen numer alldeles föråldrad och
tillhör blott pedagogikens minnen. Den innebar ett
förbiseende å ena sidan af lärarpersonlighetens
betydelse för undervisningen och å den andra af
behofvet af själfverksamhet och eget ansvar å
lärjungarnas sida. En sorts kvarlefva af
växelundervisningen har man dock i det ännu
mångenstädes förekommande bruket, att äldre
lärjungar privat "läsa läxorna" med svagare,
yngre kamrater, ett bruk, mot hvilket vanligen
kunna göras samma principiella invändningar som
mot Bells och Lancasters skolform. Kritiken af
växelundervisningen som allmän skolform utesluter
dock icke det pedagogiskt berättigade i, att
läraren i enskilda fall låter den ene lärjungen
hjälpa den andre vid kontroll af skriftliga
öfningar eller med läxförhör o. d. Nutida
reformpedagoger söka grundlägga en ny
form af växelundervisning genom s. k. "arbets-
gemenskap", då lärjungarna slutas tillsammans i
grupper, som tillsammans lösa en viss studieupp-
gift eller utföra ett praktiskt arbete med fördelade
arbetsuppgifter, men under intimt inbördes sam-
arbete. – Se utom de ofvan nämnda svenska skrif-
terna C. W. Harnisch, "Ausführliche darstellung
und beurteilung des Bell-Lancaster-schulwesens in
England und Frankreich" (1819). S-e.

Växjö [väksjö l. vägsjö], eg. Vesjö, d. v. s.
helgedomssjö, uppstad i Småland, säte för landshöfdingen
i Kronobergs län (sedan 1634), biskopen
i Växjö stift och chefsämbetet för
Kronobergs regemente,
ligger vid norra stranden af den lilla Växjösjön
(Vägsjön, Växjön; 161 m. ö. h.), på ömse
sidor om gränsskillnaden mellan Konga och
Kinnevalds härad, den lilla Guldsmedsbäcken,
numera Kanalgatan.

Fig. 1. Växjös vapen.

Stadsområdet utgör
1,100 har, hvaraf 880 har land och 250 har
stadsplanerare. Invånarantalet var 9,336
vid 1920 års utgång (1,188 år 1805).
Taxeringsvärdet å fast egendom 1921
utgjorde 19,535,500 kr., hvaraf 630,300 kr.
för jordbruksfastighet och 18,905,200 kr. för
annan fastighet. Den taxerade inkomsten af
kapital och arbete var 15,578,238 kr., den
beskattningsbara inkomsten 12,170,000 kr. och den
kommunala utdebiteringen 6,94 kr. per 100 kr. inkomst,
betydligt under medeltalet (8,59 kr.) för Sveriges
städer (1920). Stadens inkomster voro 932,325 kr.,
dess utgifter 740,226 kr., dess tillgångar 5,057,916
kr. och dess skulder 2,031,319 kr. (1917). Med i
allmänhet raka och breda gator, vackra esplanader,
parker, många välbyggda privathus och spridda
trädgårdar samt omgifvet af ett landskap med
omväxlande terräng, många sjöar och höjder, har V.
ett mycket inbjudande yttre och är utan tvifvel en
bland Sveriges verkligt vackra städer. Arkitektoniskt
särdeles framstående offentliga byggnader har
V. knappast. Främst står domkyrkan (fig. 3 o. 4),
enl. legenden grundlagd af S:t Sigfrid (sannolikt
uppf. mellan 1020 och 1063), många gånger tillbyggd
och förändrad, särskildt 1746–55, "restaurerad" af
K. Gr. Brunius 1849–52 samt invändigt
grundligt reparerad 1898. I dess närhet ligger
det gamla gymnasiehuset, uppf. 1697–1708 med
byggnadshjälp af staten, där Tegnér höll många
af sina berömda skoltal, nu inrymmande det
dyrbara, länge i domkyrkans torn förvarade
stiftsbiblioteket. Vidare märkas landshöfdingresidenset
(grundl. 1843), en vidsträckt stenbyggnad vid Stora
torget, vid hvars motsatta sida stadshuset (uppf.
1850–51; fig. 5) är beläget; gamla och nya
läroverkshusen (från 1860 och 1889), det senare ståtligt
beläget; folkskollärarseminariets högt liggande byggnad;
Smålands fornsal, byggd 1884 (fig. 6; museet
grundlades 1867 af G. 0. Hyltén-Cavallius; biskop
0. Wallquist inrättade 1794 en "konstkammare");
länslasarettet; flickskolan; blindskolan; västra
folkskolan; döfstumskolan; varmbadhuset, Mariahemmet.
Ö. om staden ligger Östrabo (biskopsgården,
från Wallquists tid, nyligen reparerad och delvis
ombyggd; fig. 7), s. ö. V. hospital och v. Kronobergs
regementes kaserner. – Å stadens kyrkogård är
Esaias Tegnér jordad (se Tegnér, sp. 652 o.
fig. 4 där). – Staden hade 148 handlande med
381,737 kr. bevillningstaxerad inkomst och 140
handtverksidkare med 192 arb. och 175,472 kr.
bevillningstaxerad inkomst 1915. Den största
industrianläggningen, en tändsticksfabrik
(Växjöfabriken, tillhörande A.-b. Förenade svenska
tändsticksfabriker) sysselsatte 403 arb. 1920 och hade
s. å. 3,603,398,40 kr. tillverkningsvärde. Antalet
handtverkare var 127 med 321 arb. 1921. Ehuru
enda staden i länet och hufvudort för en vidsträckt
trakt, förblef V. länge, i brist på sjökommunikationer,
en obetydlig plats. Detta har ändrats,
sedan staden erhållit järnvägsförbindelser, med
Alfvesta vid Södra stambanan (1863–65), med
Kalmar och Karlskrona (1874), Tingsryd (1897)
och Ronneby samt Virserum (och Hultsfred). I
febr. hålles sedan gammalt en marknad, den s. k.
Sigfridsmässan. Kreditanstalter äro: afdelningskontor
af Riksbanken, Smålands och Skånes enskilda banker,
Skandinaviska kredit-a.-b., Sydsvenska kredit-a.-b.,
Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening, a.-b.
Svenska landtmännens bank, en ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>