- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
507-508

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xantom ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

507

Xenier-Xenofon

508

Xe’nier (af grek. xenVa, gästfrihet), bot., för-
ändringar af formen eller färgen hos frukter och
frön, som uppkomma som direkt resultat af en
befruktning med en annan arts ståndarmjöl. Be-
fruktas exempelvis en gulkornig majssort med stån-
darmjöl från en blåkornig sort, erhålles omedel-
bart kolfvar med blåa korn. Förändringen berör
endast fröhvitan och förorsakas af den af pollenslan-
gens båda kärnor, som sammansmälter med em-
bryosäckens centralkärna och ger upphof till frö-
hvitan (se E m b r y o s ä c k). Xenier äro hittills
iakttagna endast hos ett fåtal växter, men böra,
om ofvanstående förklaring på deras uppkomst är
riktig, förekomma mera allmänt. Gr. L-m.

Xe7nier (grek. xe!nia, gästskänker, af xe’nos,
främling, gästvän) kallades hos forntidens greker
och romare vissa gåfvor, hvilka värden brukade
förära sina gäster för att medtagas hem. - 13:e
boken af romerske skalden Martialis’ epigram bär
öfverskriften "Xenia", hvilken äfven blifvit an-
vänd af Goethe och Schiller för en af dem gemen-
samt i "Musenalmanach" 1797 utgifven samling
af satiriska epigram (se d. o.). Den nyromantiska
skolan i svenska vitterheten upptog detta vapen
mot sina motståndare och offentliggjorde i mars
1810 i tidningen "Polyfem" ett antal "Xenier"
af mycket medelmåttig kvickhet, de flesta skrifna
af Atterbom. A. M. A.

Xenocles. Se X e n o k l e s.

Xenodochlum (lat., grek. xenodochéifon, af
xefnos, gästvän, främling, och dochél’on, mottag-
nings- eller förvaringsrum, behållare), gästhär-
bärge, värdshus, pilgrimshärbärge. (A. M. A.)

Xenofanes (grek. Eevocpáv^g , lat. Xenofphanes),
forngrekisk skald och filosof från staden Kolofon
i det asiatiska Jonien, lefde under senare delen
af 6:e och början af 5:e årh. f. Kr. Under sin
nära hundraåriga lefnad var han verksam för be-
kämpandet af den gängse, af Homeros och Hesio-
dos representerade, folktron och spridandet af
renare föreställningar om det gudomliga. Sina
filosofiska, hufvudsakligen i panteistisk riktning
gående, läror meddelade han i form af dikter på
episkt, elegiskt och jambiskt versmått, hvilka han
på de gamle rapsodernas vis själf föredrog. För-
drifven från sitt fädernesland, förde han länge
ett kringirrande lif i Siciliens och södra Italiens
städer, där han i den nyanlagda kolonien Elea
(Velia) grundlade egen filosofisk skola (se E l e-
ater). Af hans dikter finnas i behåll några
fragment, utg. af bl. a. Bergh i "Poetæ lyrici
græci" och Diels i "Poétarum philosophorum
fragmenta". A. M. A.

Xenofon (grek. Eevocpcöv, lat. Xefnophon). 1.
Forngrekisk fältherre och skriftställare, f. omkr. 430
f. Kr. i Aten, d. omkr. 355 f. Kr., slöt sig redan
som helt ung med innerlig hängifvenhet till So-
krates, hvars person och läror, om ock aldrig af
X. uppfattade i deras fulla djup, öfvade en genom-
gripande inverkan på hans karaktärsutveckling och
tänkesätt. Af sin beotiske gästvän Proxenos för-
måddes han att träda i förbindelse med den yngre
Kyros (se d. o., sp. 532) och som frivillig med-
följa på det fälttåg, som denne 401 f. Kr. företog
mot sin broder Artaxerxes. Sedan efter det olyck-
liga slaget vid Kunaxa, där Kyros stupade, de
högre befälhafvarna vid den grekiska legohären

blifvit försåtligt gripna och aflifvade, valdes X.
tillika med fyra andra att leda återtåget. Färden
gick till en början på den östra Tigrisstranden
och sedermera genom Karduchiens och Armeniens
svårtillgängliga bergstrakter till Trapezus vid
Svarta hafvet och vidare dels landvägen, dels sjö-
ledes utmed Mindre Asiens norra kust. Detta
återtåg, under hvilket den lilla grekiska hären var
ständigt utsatt för fientliga anfall samt f. ö. hade
att utstå mödor och umbäranden af alla slag, intar
ett framstående rum i forntidens krigshistoria.
X., som var den egentlige ledaren, inlade därvid
stor förtjänst icke blott genom sin mästerliga
strategi och öfriga fältherreegenskaper, utan äfven
genom den kloka hofsamhet och ädla oegennytta,
som han vid alla tillfällen ådagalade. Efter fram-
komsten till Byzantion trädde han med grekiska
hären i sold hos den traciske fursten Zeuthes,
hvilken därigenom sattes i tillfälle att återeröfr’a
sitt fädernerike. Då äfven denna expedition nått
sitt slut, förde X. trupperna öfver till Pergamon
i Mindre Asien och öfverlämnade dem till den
lacedemonske fältherren Thibron för att användas
vid ett krigsföretag mot satraperna Tissafernes
och Farnabazos. Genom sin förbindelse med Kyros
och spartanerna väckte han atenarnas förbittring
och ådrog sig en landsförvisningsdom. Under de
följande åren var han spartanske konungen Age-
silaos följaktig på hans asiatiska fälttåg och deltog
äfven i slaget vid Koroneia (394 f. Kr.) mot ate-
nare och tebaner. Han bosatte sig sedermera på
en honom af spartanerna förärad egendom vid
Skillus nära Olympia i Elis och tillbragte där ett
lugnt lif, hvilket delades mellan författarskap,
landtbrukets och jaktens sysselsättningar samt
fromma andaktsöfningar. Då Skillus med anled-
ning af spartanernas nederlag vid Leuktra (371
f. Kr.) återtogs af elierna, öfverflyttade X. till
Korint, men synes icke ha återvändt till Aten,
oaktadt hans landsförvisningsdom blifvit upphäfd.
X. är icke i något särskildt afseende att räkna
bland den grekiska forntidens mest framstående
män. Däremot utmärker han sig genom en ovan-
ligt harmonisk utveckling och ett i synnerhet för
lifvets praktiska frågor öppet och vaket sinne i
förening med älskvärd och ridderlig karaktär, hos-
hvilken ©n uppriktig och froin gudsfruktan var ett
framstående drag. Dessa egenskaper afspegla sig
äfven i hans skrifter, hvilkas enkla, klara och be-
hagliga stil redan i forntiden var beundrad och
tillvann honom benämningen "det attiska biet".
Bland dessa skrifter märkas följande. Ana’basis
(Uppmarschen; fullst. Kyru Ana’basis), i hvilken
X. i 7 böcker ger en mästerlig, om än något
på bredden gående, beskrifning af Kyros’ of van-
nämnda fälttåg och de 10,000 grekernas återtåg.
X. nämner sig ingenstädes som arbetets författare
och har i sin Grekiska historia med en besyn-
nerlig mystifikation uppgett, att det är författadt
af en f. ö. obekant Themistogenes från Syrakusa.
Hela framställningen lämnar dock icke rum för
något tvifvel om, att X. själf är den verklige för-
fattaren. Hellenika’ (grekisk historia) i 7 böcker
är en fortsättning af Thukydides’ "Peloponnesiska
krigets historia", men betydligt underlägsen denna
och dessutom skrifven från ensidigt spartansk parti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free