- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
541-542

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yeats ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

541

Yersin-Yggdrasil

542

Yersin [jersä’], Alexandre, schweizisk lä-
kare, f. 1863 i Rougemont, kantonen Pays de Vaud,
arbetade sedan 1885 tills, med Koux i Paris, blef
1888 preparator vid Institut Pasteur och kort
därpå läkare i Saigon (Kochinkina). Han genom-
reste Annam, Tonkin, Kina och upptäckte 1894
pestens bakterie, återkom 1895 som marinläkare
till Paris, tillredde ett pestserum och använde det
1896 med framgång i Amoy och Kanton, där han
på kinesiska regeringens uppdrag inrättade en
filial af Institut Pasteur. Han har egnat sig äfven
åt tuberkulosens studium och i förening med Roux
framställt difteriserum.

Yesd, stad. Se J e s d.

Yeturufu, ö. Se Kurilerna.

Yeu [15] 1. lie d’Yeu [il-diö], en 10 km. lång
(n. v.-s. ö.) och 4 km. bred (s. v.-n. ö.) fransk
ö i Atlantiska oceanen, 12 km. utanför dep. Yendée
(Poitou). Areal 22,5 kvkm. Omkr. 3,500 inv. ön
är byggd af granit, är föga bördig och delvis
uppfylld af ljunghedar. Den manliga befolkningen
är hufvudsakligen sysselsatt med tonfiske; jorden
odlas af kvinnorna. Flera megalitiska minnesmär-
ken finnas,, särskildt i s. Hufvudstad är Port
Breton 1. PortJoinville. A. N-d.

Yezo (Jeso, Jesso, Jezo), en af de
nordligaste japanska öarna, skild från Sachalin i n.
genom Lapérouse-sundet och från Hondo i s.
genom Tsugaru-sundet. Y. bildar tillika med
Kurilerna den japanska provinsen Hokkaido (se d. o.).
Areal 94,012 kvkm. 1,740,372 inv. (1919). Öns
trapetsliknande form är att förklara däraf, att två
bergbågar där sammanknytas, den ena kommande
norrifrån, från Sachalin, den andra från
Kurilerna i n. ö. Högsta punkten, Nutapkaushipe
(2,285 m.), ligger ungefär i midten af ön. I s.,
nära staden Hakodate, reser sig vulkanen
Komagatake (1,165 m.). Kustslätter äro utbildade i s.
ö. och n. v.; den senare slätten genomflytes i
nordlig riktning af Japans största flod, Ishikari. Y.
har ett ganska hårdt klimat i förhållande till
breddgraden (omkr. 42°–45° n. br.);
medeltemperaturen för året är i Hakodate 9,3°, och ännu
i maj sjunker temperaturen tidtals under
fryspunkten. Säden mognar ej i n. Invånarna äro mest
samlade vid kusten, där fiske är hufvudnäringen.
Af mineral finnas guld, silfver, bly, järn och
koppar. Svafvel brytes i n. ö., nära Kushiro-sjön;
kol af god beskaffenhet utvinnes flerstädes. Den
japanska regeringen skänker nu den förut föga
beaktade ön stor uppmärksamhet och arbetar på dess
kolonisering. Järnvägsnätet är redan ganska
utveckladt, och befolkningen är stadd i ovanligt rask
tillväxt. Urinvånare äro ainos (se d. o.), omkr.
18,000. Hufvudstad är Sapporo
(Satsuporo) med 94,647 inv. (1918).
A. N-d.

Yfverboren, ett ord, som 01. Rudbeck i sin
"Atlantica" (I; 1677-79) framhåller som ur-
svenskt ("götiskt") och liktydigt med högboren,
ypperst, uppsvensk. Sverige är "de yfverbornes
ö", och däraf har blifvit lat. insula hyperboreo-
rum. För Rudbeck, som ansåg fornsvenskan vara
de öfriga språkens moder, stod det nämligen klart,
att det grekiska ordet hyperbofreos (se H y p e r-
b o r é e r) är bildadt af just detta "yfverboren".
Af ordet yfverboren har man därför skapat ett
subst. yfverborenhet för att, vanligen med

en skämtsam anstrykning, beteckna en fantastisk
öfverdrift i fosterländsk stolthet och ifver (det sär-
skildt utmärkande för "rudbeckianismen") eller
öfveruppskattning af sin börd.

Yggdrasil 1. Ygg-drasel, isl. Yggdrasill,
d. v. s. Yggs ("den förskräckliges", stormguden
Odens) häst, isl. myt., är enligt de båda eddorna
namnet på världens största träd, en ask, under
hvars grenar gudarna pläga dagligen samlas till
ting, eftersom detta ställe är deras heligaste plats.
Trädet har tre rötter, af hvilka en går till männi-
skors och gudars hemvist, den andra till köld-
jättarnas, den tredje till Hels. Under hvar och en
af dessa rötter befinner sig en brunn. I guda-
världen ligger Vrdsbrunnen (isl. Urfiarbrunur, se
U r d), invid hvilken de ofvannämnda tingen hållas.
I jättevärlden ligger Mimersbrunnen, efter hvars
väktare, Mimer (se denne), trädet i en ung edda-
sång kallas Mimametör, "Mimers träd", nu upp-
fattadt som en ek. Hos Hel, i Nifvelheim, finnes
brunnen Hvergelmer (se d. o.). Askens grenar,
från hvilka daggen (enligt den prosaiska eddan
honungsdagg) faller i jordens dalar, utbreda sig
öfver hela världen och nå upp öfver himmelen. I
trädets topp sitter en örn (i berättelsen om "Mima-
meiÖr" utbytt mot en tupp, Vfóojnir), som har
höken Veftrjplnir (se d. o.) placerad mellan sina
ögon, och ekorren Ratatosk (se d. o.) löper upp
och ned mellan toppen och roten som örnens bud-
bärare till ormen 1. draken Nidhogg (isl. Nfö-
hoggr), som ligger vid askens rot. Ty detta det
förnämsta af alla träd är utsatt för större veder-
möda, än människor ens kunna tänka sig. Nedtill
gnages det af en eller - enligt andra källor -
en stor mängd ormar; på sidan ruttnar det, och
ofvantill afbitas kvistarna af (en eller fyra) hjor-
tar. Trots detta står trädet ständigt grönt, tack
vare den klara vätska ur Urdsbrunnen, hvarmed
det dagligen öfvergjutes af nornorna, som invid
nämnda källa bo i en skön boning, skyddad af
askens grenar. Vid vår nuvarande världs under-
gång (Ragnarök) stönar och skälfver visserligen
Yggdrasil, men det förblir dock ståndande. - Y.
är förmodligen identiskt med det träd, L ä r a d,
om hvilket det i samma källor heter, att dess kvistar
afbitas af två på Valhalls tak stående djur: geten
Heidrun och hjorten Eiktyrner (isl. Eik^yrner),
från hvilken senares horn det droppar så ymnigt
i Hvergelmer, att denna brunn ger upphof åt 12
floder, som kringströmma gudarnas boningar. Vi-
dare torde Y. väsentligen vara detsamma som det
"stormiga träd" af obekant rot (ett uttryck, som
äfven brukas om MimameiÖr), på hvilket enligt
Hávamál Oden en gång hängde hela nio nätter,
"sårad af spjut och offrad åt sig själf".

Innebörden och ursprunget af den viktiga Ygg-
drasil-myten äro ännu mycket omtvistade. Att Y.
med tiden kom att fattas som en bild af världs-
alltet, är obestridt. Men hvad detta "världsträd"
från början betecknat, är mera ovisst. Det sanno-
likaste synes vara, att den fornnordiska folkfanta-
sien kunnat, såsom med flera andra folks är fallet,
i urminnes tid föreställa sig vissa höga och vidt
förgrenade moln (tillhörande hvad vi nu kalla
"fjädermolnens" klass) som en sorts träd på him-
melen (jfr ty. wetterbaum, "vindträd", regenbaum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free