- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
761-762

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

761

Zibeline-Zlchy

762

kiska kejsardömet. En mängd län bildades af
Arkipelagens öar och gafs till Venezias ädlingar.
Z. förstärkte flottan och betvingade två resningar
på Kreta, hvilka understöddes af Genua. Han
nedlade regeringen 1229, ingick liksom förut fadern
i klostret San Giorgio maggiore och afled några få
år därefter. 1-2. C. H. T.*

Zibeline [-li’n], text. Se Sibelin.

Zibet (Si b e t), ett sekret, som afsöndras hos
åtskilliga Viverra-arter. Se Civetten.

Zibe’t, Kristofer Bogislaus, friherre,
ämbetsman, författare, f. 25 dec. 1740 i Kvidinge
prästgård, Kristianstads län, d. 16 maj 1809 i
Stockholm, härstammade från en urspr. engelsk
släkt, som öfver Livland och Bostock inkommit i
Sverige. Han studerade vid Lunds universitet,
blef 1761 ord. kanslist vid inrikes civil-expeditio-
nen och 1762 kronprins Gustafs handsekreterare
med hofsekreterares fullmakt samt erhöll 1766 k.
sekreterares namn och värdighet. Såsom andre
direktör vid k. teatern 1773-86 fick Z. ett be-
härskande inflytande på teaterstyrelsen och bidrog
till den fransk-klassiska smakriktningens befästande
vid nationalscenen. Han stod i gunst hos Gustaf
III, hvars penningaffärer han förvaltade, och för-
blef alltid varmt konungsk till sinnelaget. 1777
adlades Z. och förordnades till regeringsråd i
Pommern, men stannade kvar i Stockholm. Han
utnämndes 1792 till statssekreterare vid utrikes-
expeditionen och ledamot af Kikets ärendens all-
männa beredning, men erhöll i febr. 1793 af Keu-
terholm, som var i färd med att aflägsna "gusta-
vianerna" från högre ämbeten, befallning att bege
sig till Pommern och ordna kameralväsendet
där. Då Z. vägrade, blef han af satt och förvisad
från Stockholm. Han bodde därefter två år i
Skåne, men insattes 1799 ånyo i sina ämbeten och
utnämndes 1801 till hofkansler. I denna egenskap
fick han uppsikten öfver tryckfrihetens bruk och
höll under Gustaf IV Adolfs regeringstid vakt på,
att den kufvade tryckfriheten ej fick lyfta hufvu-
det. öfverdrifvet sträng i sin nitälskan mot alla
yttringar af liberalism, visade han böjelse för åt-
gärder vid sidan af laga former. För öfrigt var
Z. en duglig ämbetsman. Han upphöjdes i fri-
herrligt stånd 1805 och var ledamot af regeringen
under konungens frånvaro 1805-07. Efter revolu-
tionen 1809 af skedades han från sina ämbeten,
men med bibehållande af hofkanslerslönen. Hans
kort därefter inträffade dödsfall påstods vara på-
skyndadt af harm öfver sättet för revolutionens
utförande. Z. var från 1790 ledamot af Svenska
akademien och från 1805 hedersledamot af Vitt.
hist. o. ant. akad. Han donerade åt Svenska akad.
medel till en årlig guldmedalj att utdelas för lof-
sång eller loftal öfver Gustaf III och till en dylik
medalj för skrift mot tidens upplösningsläror. .-
Såsom vitterlekare gjorde Z. sig bemärkt genom
sin medelmåttiga komiska epopé Kurriaden (1765),
öfver en ekorres död, Svenska magazinet (1766),
hvari äfven poem af honom förekomma, och en
bearbetning af Sedaines operalibrett "Aline"
(1776) m. m. Hans "Vitterhetsarbeten" utgåfvos
af P. Hanselli 1852. (L. S.)

Zibethyenan, zool. Se Sibethyenan.

Zibetkatten (Si bet katt en), zool. Se Ci-
vetten.

Zibetolja (Si beto l j a). Se Civetten.

Zibetråttan, zool. Se Sibetråttan.

Zibe7tska priset. Se Svenska akade-
mien, sp. 953.

Zibrt, Cenék. Se Tjechiska littera-
turen, sp. 181.

Zichy [si7tji], af Zich och Vásonykeö,
en bland Ungerns äldsta och mest berömda hög-
adliga ätter, omtalad redan på 1200-talet, hette
först efter sin äldste kände stamfader Z a y k,
därefter sedan 1400-talet Z. efter familjegodset
Zich samt erhöll 1679 med kejserlige generalen
Is t va n Z. (d. 1693) greflig värdighet. Bland
ättens medlemmar må följande nämnas: 1. Ka-
roly (Karl) Z., grefve, ämbetsman, f. 4 mars
1753 i Pressburg, d. 28 sept. 1826 i Wien, blef 1788
judex curiæ i Ungern, inlade på denna post för-
tjänster om lugnets upprätthållande, var 1802-08
president i hofkammaren (österrikisk finansmini-
ster), blef 1808 stats- och konferensminister (in-
rikesminister), 1809 krigsminister samt var från
1813 till sin död hofkansler och främste medhjäl-
pare åt Metternich vid inrikesförvaltningens led-
ning. Z. var föga dugande och mycket impopu-
lär. - 2. Ferdinand Z., grefve, den före-
gåendes son, militär, f. 13 maj 1783, d. 7 okt.
1862, kapitulerade 1848 som fältmarskalklöjtnant
och fästningskommendant i Venezia för insurgen-
terna där, dömdes 1849 härför till 10 års fäst-
ningsförvar, men benådades 1851. - 3. Eugen
Z., grefve, den föregåendes kusin, f. 25 sept. 1809,
afrättad 30 sept. 1848, var förvaltningschef i
komitatet Weissenburg, beskylldes af general Gör-
gei för samförstånd med de mot Ungern anryc-
kande kroatiska trupperna och blef, de ungerske
magnaterna till varnagel, efter krigsrättsdom hängd
på ön Csepel i Donau. - 4. FerencZ., grefve,
den föregåendes brorson, diplomat, f. 24 jan. 1811,
d. 17 juli 1900, blef 1848 statssekreterare vid han-
delsministeriet, men tog af sked vid revolutionens
utbrott samt var 1874-80 österrikisk-ungersk
ambassadör i Konstantinopel. - 5. ö d ö n (E d-
m u n d) Z., grefve, broder till Z. 3, konstsam-
lare, f. 19 juni 1811, d. 27 jan. 1894 i Wien,
var först officer, men egnade sig sedan åt sina gods
och främjandet af konst och konstindustri i Öster-
rike. Han var 1856 och 1867 österrikisk kommis-
sarie vid världsutställningarna i Paris, egde stora
konstsamlingar och grundlade Orientaliska museet i
Wien. -6. Ferdinand Z., grefve, politiker,
f. 26 nov. 1829 i Pressburg, d. 26 dec. 1911 i
Budapest, dömdes 1863 till följd af en. politisk
pressförseelse till fängelse och grefvetitelns förlust,
återfick sin titel efter 1867 års "ausgleich", in-
valdes i ungerska riksdagen och var där en bland
de ledande i baron Sennyeys konservativa opposi-
tionsparti. Bl. a. motsatte han sig 1884 häftigt
lagförslaget om rätt till giftermål mellan kristna
och judar. I 1890-talets kyrkopolitiska strider tog
han som grundläggare och ledare af katolska folk-
partiet framträdande del, bekämpade senare Fejér-
váry, men stödde koalitionsministären Wekerle, af
hvilken hans son Aladár (se Z. 11) var medlem.
- 7. Mihály (Michael) Z., målare, f. 1827
i Zala, d. l mars 1906 i Petersburg, studerade
vid akademien i Wien och var elev af Wald-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free