Print (PDF) - On this page / på denna sida - Zorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Zschopau-Zuaver
800
waldkanlone (1801) m. 11. arbeten. Sin insikt
i skogsväsendet ådagalade han i Der gebirgs-
förster (2 bd, 1804). Hans folkblad "Der aufrich-
tige und wohlerfahrene Schweizerbote" vardt myc-
ket spridt och omtyckt. Därjämte utgaf han
en rikhaltig periodisk skrift, "Miscellen fiir die
neueste weltkunde" (1807-13), och dess fortsätt-
ning, "tlberlieferungen zur geschichte unserer zeit"
(1817-23), samt från 1811 månadsskriften "Er-
heiterungen". Hans Geschichte des bayerischen
volks (4 bd, 1811-18; 8:e uppl. i 8 bd 1826)
eger betydande förtjänster, och med Schweizer-
lands geschichle fur das schweizervolk (1822; 8:e
uppl. 1849) verkade han sundt för folkets politiska
och moraliska förkofran. Läsvärdt är äfven hans
illustrerade arbete Die Schweiz in ihren klassischen
stellen und hauptorten (3:e uppl. 1860-61;
"Schweitz, dess folk, klassiska ställen och märk-
värdigheter", 1860-61). Jämväl som novellist
var Z. en verklig författare för folket genom sin
sunda, praktiska blick, säkra karaktärsteckning,
humana åskådning och klara stil samt sin förmåga
af komisk färgläggning. Mest omtyckta blefvo
romanerna Der fluchtling im Jura (1824), Der
freihof von Aarau (1825) och Adderich im moos
(s. å.), hvilka visa påverkan af Walter Scott, samt
berättelserna Alamontade ("Alamontade eller galer-
slafven", 1834), Das goldmacherdorf (1833; "Guld-
makarens by", 1855), Der creole ("Kreolen",
1850) och Die branntweinpest (1837, 4:e uppl.
1842; i bearbetning utg. som "Sveriges första
strid", 1840). Sämtliche novellen utgåfvos 1904
i 12 bd; en hel del af dem utkommer alltjämt i
nya uppl. Z:s inflytelserikaste arbete var emel-
lertid hans anonymt utgifna uppbyggelseverk Stun-
den der andacht (8 bd, 1808-16; mer än 30
uppl., den senaste i 6 bd, 1903 ff.; "Andakts-
stunder", 4 bd, 1828-30), som gaf det fullaste
uttryck åt rationalismen, dock utan att söka ned-
bryta folkets gamla tro. Hans själfbiografi, Selbst-
schau (2 bd, 1842), upplefde sin 7:e edition
1877. 1894 restes hans staty i Aarau. Se biogr.
öfver Z. af Born (1885), Wernly (1894) och
Schneiderreit (1903). - Z:s Gesammelte schriften
utgåfvos 1851-54 i 35 bd af hans son Emil
Z., som äfven skref hans biografi (1866; 3:e
uppl. 1876). (R-nB.)
Zschopau [tja7-], stad i tyska fristaten Sachsen,
vid Muldes biflod Zschopau, 15 km. s. ö. om Chem-
nitz. 6,810 inv. (1905). Tillverkning af bomulls-
och yllevaror, garn, möbler och papper. Järn-
gjuteri. A. N-d.
Zsigmondy [ji’g-], Richard Adolf, öster-
rikisk kemist, f. 1865 i Wien, studerade där 1883
-87 och 1887-89 i München, var 1891-92
privatassistent hos Kundt i Berlin och 1893-97
assistent vid tekniska högskolan och privatdocent
i Graz, 1897-1900 vetenskaplig medarbetare vid
Schottska glasverkstäderna i Jena och är sedan
1909 ord. professor i oorganisk kemi vid universi-
tetet i Göttingen. Redan 1887 arbetade Z. med
färgning af och lyster på glas och fortsatte där-
med till 1901 (i afh. Neue lilster und farben
auf glas 1887, Löslichkeit der sulfide in glas,
neue farben 1893, Silberluster auf glas 1897,
Absorption des lichtes in farbgläsern och Farb-
gläser fur wissenschaftliche und technische zicecke
1901) samt uttog ett patent därpå 1898. Nära
besläktade därmed äro hans arbeten Ein fiir
wärmestrahlen undurchlässiges glas (1893) och Ab-
sorption des lichtes in farbgläsern. (1901). 1903
konstruerade han jämte H. Siedentopf ett ultra-
mikroskop (se d. o.), beskrifvet i Drudes "Annalen
der physik" (bd 10, 1903), och undersökte därmed
guldrubinglas. Redan förut hade han undersökt
kolloidala lösningar (se d. o.) i Wässerige lösungen
metallischen goldes (1898), Pleochroismus doppel-
brechender gelatine (med H. Ambronn, 1899) och
Die hochrote Au-lösung als reagens auf colloide
(1901) samt Die goldzahl (1902). Han fortsatte
sedan med mycken framgång sina forskningar på
detta område och undersökte särskildt oorganiska
kolloider samt blef därigenom den ledande mannen
inom detta område. 1905 utgaf han Zur erkennt-
niss der kolloide och 1912 Kolloidchemie (3:e
uppl. 1920), den förnämsta läroboken ang. kolloi-
der, i hvilken han också redogör för sina många
arbeten om kolloiders egenskaper och därvid
använda metoder. Hans af handlingar äro offentlig-
gjorda i tyska tidskrifter, såsom "Annalen der phy-
sik", "Zeitschrift fur physikalische chemie", Lie-
bigs "Annalen", "Kolloid-zeitschrift" m.fl. S. A-s.
Zsitva-torok [jit-; af ung. török, mynning],
d. v. s. Zsitvas mynning. Zsitva är ett tillflöde till
Neutra (Waags biflod) och faller ut i denna ett
stycke n. om staden Komorn. Om freden vid Z. 11
nov. 1606 se Turkiet, sp. 407.
Zsolna [jå’l-], ty. Sillein, kommun i Tjecho-Slo-
vakien, vid Waags öfre lopp, nära mynningen af
dess biflod fr. h. Kisucza. Omkr. 8,500 inv., slo-
vaker, tyskar och ungrare. Tillverkning af kläde
och konstgödningsprodukter. A. N-d.
Zsombolya [jå’mbålja], köping. Se H a t z-
feld.
Zuaisjön. Se S u a is j ö n.
Zuäver (fr. zouaves) kallades urspr. en kabyl-
stam (zuagha), som bodde i Djurdjurabergets hål-
vägar i algeriska prov. Constan-
tine och vid Algeriets eröfring
af fransmännen ansågs för de
bäste infanteristerna. Namnet
jämte stammens pittoreska dräkt
öfvergick till de två af infödin-
gar under franska officerare och
underofficerare rekryterade ba-
taljoner, som redan i slutet af
1830 uppsattes af general Clau-
sel. Deras snart vunna rykte
lockade många fransmän till
dem, och 1839 af skildes de in-
födde från dem och bildade sär-
skilda turkosregementen, hvar-
efter en tredje zuavbataljon upp-
sattes. 1852 ökades zuaverna
till 3 regementen på 3 bataljo-
ner, hvartill snart kom ett gar-
deszuavregemente. Många frans-
män sökte sig fortfarande till
zuaverna, som också utmärkte
sig i alla fälttåg både i Afrika
och i Europa. Zuaverna uppgingo 1914 till 4
regementen på 5 bataljoner, hvilken styrka torde
ha bibehållits. De befinna sig ständigt på krigs-
styrka. - Äfven i påfliga armén fanns en zuav-
33 b. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
