- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
951-952

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åhussandsten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

951

Äkerafrad-Åkerblad

952

utrymme på åkern. Under senare år ha af rikets
åker användts för brödsäd (råg och hvete) ej fullt
15, för fodersäd 32, för potatis 4, för andra rot-
frukter 3, för hö och grönfoder 37 och trade 9
proc., allt i runda tal. I afseende på åkerns bruk-
ning har man öfvergått från uteslutande sädesbruk
till koppel- eller växelbruk med ständigt aftagande
trädesareal (se Växtföljd). - 2. Den sam-
manhängande, till ett skifte hörande åkerjorden,
liktydigt med gärde eller vång. 1-2. H. J. Dft.

Åkerafrad. Se J ords kyl d.

Åkerberg, Axel Fritiof, författare, f. 30
mars 1833 i Hille socken, Gäfleborgs län, d. 13
juli 1901 i Saltsjöbaden, student i Uppsala 1856,
filos. kandidat där 1865, började tidigt arbeta
för såväl religiös som politisk frihet genom öfver-
sättningar och tidningsmannaverksamhet. Han var
medarbetare i "Framtiden" (1868 ff.), "Aftonbla-
det" 1870-78, "Sanningssökaren" 1877-81,
"Vikingen" 1882-83, "Tiden" 1883-86 och
"Socialdemokraten", öfversatte Parker, Stuart
Mill och flera religionsfilosofiska verk, utgaf 1879
Om religionsförföljelsen i Skåne och redigerade
"Bibliotek för sanningssökare" (jämte K. P. Ar-
noldson, 1878-83). I Nordisk familjeboks första
uppl. författade Å. åtskilliga artiklar. Med hän-
förelse omfattade han icke blott frihetsidén, utan
äfven många af de moderna rörelserna: vegeta-
rianismen, teosofien, fredsrörelsen m. fl. E-n B.

Åkerberg, Frans Evert Knut, landthus-
hållare, riksdagsman, f. 6 juni 1853 i Vaxholm,
aflade afgångsexamen från Ultuna 1875 och öfver-
tog efter några års anställning som godsinspektor
eller förvaltare på arrende (1881) Knistad egendom
i Skaraborgs län och är sedan 1900 egare däraf samt
har tillika varit föreståndare för en där förlagd sta-
tens mejeristation. Å., som är led. af Landtbruks-
akad. (1893), har gjort sig bemärkt som en fram-
stående och mångsidig landthushållare och intagit
en framträdande ställning inom länets hushållnings-
sällskap (vice ordf. sedan 1914) och andra landt-
bruksekonomiska sammanslutningar. Han har äfven
författat ett stort antal tidskrifts- och tidnings-
uppsatser i landthushållningsfrågor. A. var leda-
mot för Skaraborgs län af Första kammaren
1899-1910, där han tillhörde den protektio-
nistiska majoriteten, samt var led. af tillfälligt
och väglagsutskottet 1905 och af bevillningsutskot-
tet 1906-10. T-s.

Åkerberg, Karl Erik Emanuel, tonsät-
tare, kördirigent, f. 19 jan. 1860 i Stockholm,
student 1880, tog organistexamen vid konserva-
toriet 1883 och studerade komposition för Dente
till 1886, därefter för César Franck i Paris till
1888. Å. var kantor i Tyska kyrkan 1889-92,
är sedan 1890 organist vid Mosaiska församlingens
synagoga och sedan 1895 musiklärare vid Högre
latinläroverket på Norrmalm. Han har varit en af
hufvudstadens mångsidigast verksamma och intres-
serade sångdirigenter, anfört och delvis bildat ett
stort antal manskörer och blandade körer, bland de
förra den ännu verksamma Bellmanskören (se d. o.).
Ett statens tonsättarstipendium uppbar han 1893
-96. Å. blef 1900 led. af Mus. akad. Hans egna
tonsättningar utmärkas af säker, lagom modern fak-
tur och konstnärlig smak. Han har skrifvit klang-
fulla a-cappellakörer för blandade röster (Törnrosas

saga m. fl.), större körverk (Prinsessan och svennen,
Till aftonstjärnan m. fl.), en välgjord Kantat vid
Ty cho-Brahe-minnesf esten 1901, manskvartetter,
romanser, en af Musikaliska konstföreningen utg.
gedigen pianokvintett, pianostycken o. s. v., hvar-
jämte han arrangerat kvartettsånger. Han har
skildrat Musiklifvet inom Par Bricole 1779-1890
(1910). A. L.*

Åkerbinda, bot. Se Po l y gon u m.

Åkerblad, Johan David, berömd orientalist,
f. 6 maj 1763 Stockholm, d. 7 febr. 1819 i Kom
(begrafd vid Cestius’ pyramid på den s. k. Cimi-
terio vecchio), son till en spegelfabrikör, inskrefs
1778 som student vid Uppsala universitet, där han
stannade i fyra år, företrädesvis sysselsatt med
klassiska och orientaliska språkstudier, och där han
1782 disputerade under professor Fant med af h.
De primis Sveciæ sub rege Gustavo I extra Sep-
tentrionem initis foederibus. 1783 ingick han i k.
kansliet och sändes s. å. till Konstantinopel. Där-
ifrån företog han omfattande resor till olika delar
af turkiska riket (Mindre Asien, Syrien, Palestina,
Egypten och Tunisien), hvars etnografiska förhållan-
den och språkliga minnesmärken han egnade allvar-
lig uppmärksamhet, på samma gång han sålunda
förvärfvade sig kännedom om en mängd länder och
nationer, som bland hans landsmän voro mer eller
mindre okända. Å:s anteckningar från dessa fär-
der finnas ännu delvis i behåll i Vatikanska arkivet
i Kom. Han återkom till Stockholm 1789 och ut-
nämndes s. å. till protokollssekreterare vid Utrikes-
expeditionen samt translator för turkiskan. 1791
sändes han ånyo till Konstantinopel, hvarifrån han
fortfarande företog forskningsresor, bl. a. till
"Tröja", hvilket gaf honom anledning till själf-
ständiga iakttagelser öfver den homeriska topogra-
fien. Dessa ha influtit i tyska uppl. af den äfven
på svenska utkomna, af Lechevalier författade
"Resa till Troas". Efter fortsatt tjänstgöring i
Konstantinopel, där han befordrades till legations-
sekreterare, förflyttades Å. i samma befattning till
Paris, som han sedan någon tid lämnade för Haag,
hvarefter han åter placerades i Paris. Äfven under
sist anförda skede fortsatte han sina efter tidens
förhållanden omfattande resor, som då likväl före-
trädesvis gällde Europa samt Europas vetenskaps-
män och lärda institutioner. 1802 utgaf han Lettre
sur Vinscription égyptienne de Rosette, adressée au
citoyen Silvestre de Sacy (utg. i Paris), genom
hvilket den egyptiska demotiska skriftens alfabet
nära nog fastställdes. Detta har förskaffat Å.
namnet "den förste egyptologen". Ungefär vid
denna tid tog han afsked från sin tjänst och trädde
tillbaka till privatlifvet. Han lämnade nu definitivt
Sverige och bosatte sig i Italien, där vetenskapen
och studierna därefter uteslutande lade beslag på
hans uppmärksamhet. Ehuru utan personlig för-
mögenhet - hvad han ärft, hade hans dyrbara upp-
fostran och resor i väsentlig mån slukat -, kunde
dock Å. lyckligt taga sig fram, fjärran från
fosterbygden, tack vare den glans, hvarmed hans
namn i den vetenskapliga världen var omstråladt.
Denna omständighet hade han att tacka för det fri-
kostiga, hufvudsakligen af engelska mecenater läm-
nade penningunderstöd, medelst hvilket han sorg-
fritt kunde fullfölja sina arbeten, som nu bl. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:14:50 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free