Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångmaskiner började därför efter 1900 aftaga
och omfattar numera endast vissa områden. För
mindre effekter var ångmaskinen ännu länge öfverlägsen
ångturbinen, och för mottrycksdrift är ångmaskinen
i allmänhet allt fortfarande öfverlägsen.
Emellertid nedlades alltjämt ett omfattande arbete
på ångmaskinens fulländning. Professor J. Stumpf
utarbetade den s. k. likströmsångmaskinen (se fig.
7), hvilken utmärkes däraf, att ångan lämnar
cylindern genom ett antal öppningar i cylinderväggen;
och dessa öppningar beräknas så stora, att,
praktiskt taget, all ånga hunnit strömma ut, innan
kolfven vid sin tillbakagång ånyo täcker för nyssnämnda
öppningar. Den relativt ringa kvarvarande
ångmängden komprimeras af kolfven. Ofvannämnda
öppningar tjänstgöra för cylinderns båda sidor, och
därigenom erhålles en ångcylinder, som är ung.
dubbelt så lång som kolfslaget. Afsikten med denna
konstruktion är att undvika ångans utströmning åt
samma håll, hvarifrån den inströmmat, och att på
så sätt minska cylinderns afkylning genom den
kallare utströmningsångan. Resultaten af denna
ångmaskin, som alltid utföres encylindrisk, ha visat
sig gynnsamma, dock kan ej sägas, att den ännu
(1922) slagit fullständigt igenom. Likströmsångmaskinen
vidlåder bl. a. den olägenheten, att cylindern
blir mycket lång och kolfven stor och tung.
Emellertid har den vunnit insteg på en hel del
landanläggningar liksom äfven försöksvis på lokomotiv
och fartyg.
I Sverige ha ångmaskiner för landanläggningar
tillverkats af ett flertal verkstäder, t. ex. Atlas,
Bolinders, Jönköpings. Numera torde ej så många
ångmaskiner för fasta anläggningar tillverkas inom
landet. Bolinders mek. verkstad fortsätter emellertid
i mån af behof tillverkning af ventilångmaskiner.
Ångförbrukningen har successivt nedbringats;
ångtryckets höjning och den allt högre öfverhettningen
ha sin betydande andel däruti. Fig. 8 visar
en typisk tandem-kompound ventilångmaskin
af Bolinders tillverkning. Vid fartygsångmaskiner
steg ångtrycket, som på 1850-talet utgjorde 5-6
kg., till 8-10 kg. på 1880-talet och upp till 15 kg.
under senaste årtiondet. Öfverhettning vann ej
tillnärmelsevis motsvarande insteg på ångfartyg som
vid landanläggningar. Emedan cylinderkondensationen
ökades i samma mån, som öfverhettningen
minskades, och var störst vid mättad ånga, måste
därför vid fartygsångmaskiner allt uppbjudas för
att reducera denna stora förlust. På grund däraf
användes kompoundångmaskiner på ett tidigare stadium
i större utsträckning på fartyg än vid landångmaskiner.
När ångtrycken höjdes, visade det
sig ekonomiskt riktigt att ytterligare uppdela ångans
expansion, först i tre delar i de s. k. trippelångmaskinerna
och sedan vid ytterligare högre
tryck och större kraftbelopp i fyra delar i de s. k.
kvadruppelångmaskinerna. Alla större ångfartyg
under senare delen af 1800- och början af 1900-talet
utrustades med trippelångmaskiner och de
största Atlantångarna med kvadruppelångmaskiner.
De största ångmaskiner, som någonsin utförts, äro
fartygsångmaskiner, och af dessa torde de två
ångmaskinerna om 17,500 ind. hkr hvardera för
Atlantångaren "Deutschland" (1900) vara bland
de allra största. Fig. 9 visar dessa båda ångmaskiner
i fartyget (jfr fig. 6 till art. Ångfartyg).
De äro af kvadruppeltyp med 2 högtryckscylindrar,
1 första och 1 andra medeltryckscylinder
samt 2 lågtryckscylindrar. Den största
ångmaskinsanläggningen i fartyg är sannolikt de
fyra ångmaskinerna i Atlantångaren "Kaiser Wilhelm II"
(1902), hvilka tillsammans utveckla
45,000 ind. hkr.
Med införande af öfverhettning minskas behofvet
af de komplicerade kvadruppel- och trippeltyperna,
men samtidigt börjar ångturbinen vinna insteg
äfven som fartygsmotor. I Sverige tillverka
vanligen skeppsvarfven sina egna ångmaskiner.
Som särskildt framstående svensk konstruktör må
nämnas ingenjör F. Flodman (f. 1846), som
konstruerat ett stort antal fartygsångmaskiner af
alla slag, samtliga utmärkta af hög ekonomi och
elegant konstruktion. Hans konstruktioner ha funnit
användning äfven för landanläggningar. Sålunda
visar fig. 10 i art. Elektricitetsverk
ångmaskiner om 1,500 kw. vid Stockholms elektricitetsverk,
Värtan, hvilka konstruerats af honom.
Ångmaskinens betydelse i den moderna krafttekniken
är genom ångturbinens starka utveckling
och förbränningsmotorernas, särskildt dieselmotorns,
framträdande och dess höga ekonomi ej längre
densamma som förr. Större ångkraftcentraler använda
sålunda ej längre ångmaskinen, utan i stället
ångturbinen och i vissa fall dieselmotorn. För en
del industriella kraftanläggningar konstrueras
undantagsvis allt fortfarande ångmaskiner, hvilka då
vanligen utföras som ventilmaskiner, antingen af
kompoundtyp eller likströmstyp. Är det fråga om
kombinerad kraft- och värmeleverans, kommer ångmaskinen
i bättre läge. Den rena mottrycksångmaskinen,
liksom mången gång äfven aftappningsångmaskinen
(vid hvilken ånga uttages till uppvärmningsändamål
från cylindern under ångans expansion eller från
receivern mellan högtrycks- och lågtryckscylindrarna),
arbetar i allmänhet ekonomiskt
gynnsammare än ångturbinen, åtminstone i mindre
storlekar. På detta område har ångmaskinen allt
fortfarande en uppgift att fylla. Under allra senaste
år arbetas, särskildt i Tyskland, på att konstruera
ångmaskiner för betydligt högre tryck än
förut, upp till 60 kg., för att på så sätt höja ekonomien,
särskildt vid mottrycksdrift. Ångmaskinens
utveckling är emellertid därvid nära beroende af
ångpannans vidare utveckling. Vid fartygsdrift
uppträder utom ångturbinen äfven dieselmotorn
som stark medtäflare med ångmaskinen. Vid lokomotivdrift
kan denna däremot fortfarande räknas
som den egentligen enda värmemotorn. Dieselmotorer
och eventuellt andra oljemotorer användas
ännu ej i någon större utsträckning. Det har likaledes
utförts experiment med ångturbindrifna lokomotiv,
särskildt med kondensering och luftkylning,
men ännu föreligga inga färdiga resultat.
T. L-k.
Ångpanna l. Ånggenerator är en apparat,
hvari vattenånga afkokas och vanligen äfven
öfverhettas. Ångpannan är en nödvändig beståndsdel
i hvarje ånganläggning och är därför lika
gammal som ångmaskinen. I princip utgöres den
af ett kärl, delvis fylldt med vatten. Genom
värmetillförsel antingen utifrån (de vanliga ångpannorna)
eller inifrån (de elektriska ångpannorna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
