Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kammarrätten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Kang-hsi-Kanonisk rätt
910
K. omfattar nu 360 kvkm. med 7,318 inv. (1922) samt
hör till Tammerfors stift. O- B-n.
Kang-hsi, kinesisk kejsare. Se Kina, sp. 62.
Kang-yu-wei, kinesisk reformator, f. omkr. 1850
i Kanton, utbildades efter det gamla kinesiska
examenssystemet och nådde dess förnämsta litterära
hederstitel samt började 1888 författa politiska
småskrifter. I dessa förordade han som räddning
från européernas eröfringslusta ett energiskt
reformarbete på konfuciansk grundval, men med
anlitande af västerlandets hjälpmedel. Som föredöme
anfördes reformarbetet i Japan från 1868. K. bildade
efter 1894-95 års krig med Japan ett reformsällskap,
kallades till Peking och trädde där i personlig
beröring med kejsar Kuang-su, som helt intogs af
hans idéer. Det var under K:s påverkan, som kejsaren
juni-sept. 1898 utfärdade 27 i allmänhet rätt omogna
reformediktj hvilka väckte lifliga bekymmer inom
ämbetsmannakretsar och föranledde den palatsrevolution
i sept. s. å., som gaf änkekejsarinnan Tse-Hsi
regeringsmakten (se härom Kina, sp. 69-70, och T
s e - H s i). Flera reformvänner halshöggos, och
K. flydde på ett engelskt fartyg till Japan. Han
förblef i landsflykt till den kinesiska revolutionen
1912 och vistades därunder bl. a. i Förenta staterna
samt en tid äfven i Sverige. Eft r hemkomsten gjorde
K., hvilken som reformledare aflösts af yngre män,
sig påmint bl. a. genom ett memorandum 1917, hvari
han enträget förordade, att Kina skulle vidhålla sin
neutralitet i Världskriget. Litt.: J. 0. Bland och
E. Backhouse, "China under the empress dowa-ger"
(1910; "Kina under sista änkekejsarinnan", 1912),
och H. Hermann, "Chinesische geschichte" (1912).
V.S-g.
Kaniapiskau, sjö och flod. Se Koksoak.
* Kaninen, zool. Omkr. 1897 infördes vildkaninen
till 3 olika ställen i Skåne (till närheten
af Hälsingborg och Eslöf). Från dessa platser
har den under loppet af 20 år spridt sig öfver
hela Skåne, vållande skogs- och trädgårdsskötsel
mycket allvarlig skada. De ökade kostnaderna, som
kaninfaran vid skogsodling förorsakar, och skadan
å redan befintlig ungskog i Skåne kunna årligen
beräknas i hundratusentals kr. Kaninens utbredning
i Skåne framgår tillnärmelsevis af de i Skånska
jaktföreningens tidskrift offentliggjorda siffrorna:
1911 skötos i Malmöhus län 1,870, 1921 39,383 st.;
1911 skötos i Kristianstads län 239, 1921 7,071 st.
I verkligheten är antalet skjutna kaniner ofantligt
mycket större, enär skottlistor offentliggöras
endast från egendomar med ordnad jaktvård.
Mest ödeläggande är vildkaninen å sandmarkerna
vid övedskloster, Ystad, Simrishamn,
Ängelholm och Lomma. Äfven i Blekinge, södra
Småland och på Gotland lefver numera vildkaninen.
W. von Geijer.
Kaninsnufva, veter. Se C o c c i d i o s. Suppl.
Karnjon, numera bruklig stafning i st. f. c a n o n
(se d. o.).
Ka’nkles. mus., litauiskt cittra-artadt
folkinstrument, som liknar den finska kantele (se
d. o.).
* Kanna. - 3. Mek. Stundom brukad benämning på
kol f (se d. o. 4).
Ka’nneljärvi, kommun och församling i Viborgs
tan, Finland, Stranda domsaga och härad,
afskildes 1923 från Nykyrka. Pastoratet
hör till Viborgs kontrakt, Nyslotts stift.
O. B-n.
*Kano. 1. K. ingår nu i brittiska kolonien och
protektoratet Nigeria. - 2. Staden K. är nu förbunden
med Iddo island, strax ö. om Lagos, genom en 1,135
km. lång järnväg.
* Kanon. Den utveckling kanonen undergått är
analog med öfriga artilleripjäsers (se Artilleri och
Artilleripjäs. Suppl.). Om den märkliga kanon,
hvarmed tyskarna under Världskriget på 120 km. afstånd
besköto Paris, ha nu utförligare uppgifter varit
synliga. Beskjutningen egde rum 23 mars-9 aug.
1918, och därvid nedslungades öfver staden 303 skott,
hvaraf 183 föllo inom den gamla fästningsgördeln.
Vid återtåget i slutet af 1918 lyckades tyskarna
undanföra kanonen, och kort därefter blef den
jämlikt Versaillesfredens bestämmelser nedsmält.
Hemligheten med dess detaljkonstruktion har
sedermera strängt bevarats. Kalibern uppges ka
varit 21 cm., kanonens längd 36 m. och dess vikt
(utan lavettage) 142 ton. Projektilen vägde något
öfver 100 kg. och kräfde för att uppnå 120 km.
skottvidd en utgångshastighet af omkr. 1,500 m.
Vid skjutning hade kanonen alltid samma elevation,
nämligen 50° (jfr Riktning, sp. 411), och den
önskade skottvidden erhölls genom anpassning af
laddningsvikten (se Laddning). Största skottvidden
uppges till 130 km. Om förklaringen till denna
enorma skottvidd se Världskriget, sp. 262. Här må
tilläggas, att kulbanans största höjd vid 120
km. skottvidd är omkr. 40 km., på hvilken höjd
luften beräknas ha en täthet af endast 4 gr. per
kbm. mot nära 1,300 gr. vid marken. Redan på 20
km. höjd når projektilen upp i luftlager med så ringa
täthet som 90 gr. per kbm., hvaraf synes, att den
tillryggalägger ungefär hälften af sin bana i luft
med mycket ringa motstånd (jfr Kulbana). Dylika f j
ärrskjutande kanoner uthärda på grund af den starka
nötningen af loppets inre endast ett fåtal
skott (jfr U r-bränning). Det har meddelats,
att skjutningarna mot Paris utförts äfven med en
kanon af omkr. 24 cm. kaliber. Därmed torde det
förhålla sig så, att den först använda 21 cm. kanonen,
sedan loppet utslitits. uppborrades till 23 cm.,
och i denna nya form fortsatte beskjutningen.
Ehuru man ännu (1924) ej tillerkänner dessa kanoner
någon större betydelse som taktiskt stridsmedel,
torde de dock som politiskt vapen kunna ge uppslag
af utomordentlig räckvidd. Så t. ex. ha de visat,
att det icke längre finnes något hinder för att från
franskt område bombardera London, hvars centrum ligger
omkr. 140 km. från närmaste punkt å franska kusten.
Om luftvärnskanoner se Luftvärnsartilleri. Suppl.
G. afWdt.
Kanonikät, inom romersk-katolska kyrkan en kaniks
(domkapitelsmedlems) ämbete samt äfven därmed förenade
prebenden eller andra förmåner. Jfr Domkapitel,
sp. 672.
* Kanonisk rätt. Se äfven Corp u s juris c a-nonici.
Suppl. - Litt.: Bästa texteditionen är "Corpus iuris
canonici instruxit AemiliusFriedberg. I. Decretum
magistri Gratiani. II. Decretalium collec-tiones"
(Leipzig, 1879, 1881). En samling nya ca-nones
föreligger i "Codex iuris canonici Pii X pon-tificis
maximi digestus Benedicti papae XV auctori-tate
promulgatus" (i "Acta apostoficae Sedis", bd IX, Rom,
1917). - J. F. von Schulte, "Geschichte der quellen
und litteratur des canonischen rechts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
