Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kväfvejämvikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få föras i del af församling, som efter K. M:ts
förordnande skall utgöra eget kyrkbokföringsdistrikt,
medan förut kyrkböckerna alltid skulle föras för
församling i dess helhet. Intill början af mars
1924 har indelning i kyrkbokföringsdistrikt
medgetts för 15 församlingar, hvilka äro delade
i sammanlagdt 33 distrikt. Flertalet af dessa
församlingar är beläget i öfre Norrland.
L. Wll.
Död- och begrafningsbok, en af församlingens
kyrkböcker, omfattar alla under året inom församlingen
aflidna eller begrafda personer, äfven af främmande
trosbekännelse. Under dödsfall innefattas äfven
dödförklaring.
*Kyrkerud. Es. Tegnérs födelsehem i K. afbildas i
art. Tegnér 1, sp. 641.
*Kyrkesund och Björholmen heter numera jämlikt
k. br. 4 maj 1923 endast Kyrkesund. Areal 37 har
land. 369 inv. (1924).
Kyrkfjärden, fjärd i Karlskrona skärgård, mellan
staden och Sturkö, öfvergår mot n. i Östra fjärden.
O. Sjn.
*Kyrkheddinge omfattar nu 1,388 har. 807 inv. (1924).
*Kyrkhult omfattar nu 21,484 har. 4,691 inv. (1924).
Kyrkjebö (förr Kirkebö), härad i Sogn og Fjordane
fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt), i yttre
delen af Sognefjorden, Norge. 667,00 kvkm. 2,565
inv. (1920). Jordbruk, fiske och industri (Vadheim,
Höyanger). K. bildar med Bjordal kapell en socken
i Lavik pastorat, Ytre Sogn prosteri, Björgvin
bispedömme.
K. G. G.
Kyrkliga enhetssträfvanden i nutiden. Under
1900-talet ha inom flera evangeliska kyrkosamfund
starka sträfvanden förmärkts i riktning mot
ömsesidigt samförstånd, samarbete för gemensamma
mål och återförening af enskilda grupper, hvarvid
äfven slutmålet af en i det yttre enad kristenhet
vunnit ny aktualitet. Under det att tidigare försök
i denna riktning på 1600-talet (se D u r se u s
och S y n-k r e t i s m) stött på oöfverstigliga
svårigheter, ha nya ansatser gjorts på 1800-talet
alltsedan bildandet af Evangeliska alliansen
(se d. o.) år 1845. Betydelsefullast ha därvid
varit de inom alla evangeliska samfund spridda
ungdomsorganisationerna Kristliga föreningen
af unga m ä n (K. F. U. M.) och K r i s 11 i g a
föreningen af unga k v i n n o r (K. F. U. K., 1877)
samt Kristliga studentvärldsförbundet (se dessa ord,
äfven i Suppl.). De större evangeliska grupperna ha
sammanslutit sig i omfattande organisationer, såsom
de lutherska i Allgemeine evangelisch-lutherische
konferenz (sedan 1868; se Lutherska konferensen,
Allmänna), de anglikanska i den i Lambeth
palace i London sammanträdande p an-anglikanska
biskopskonferensen (1867), metodisterna i Ecumenical
methodist council (1881), baptisterna i World’s
baptist union (1905), presbyterianerna i Alliance of
the reformed churches holding the presbyterian system
(1875), kongregationalisterna i International union
of con-gregational churches (1891). National council
of the evangelical free churches of England stiftades
1895 för att underlätta samarbete mellan de engelska
frikyrkorna. Protestantiskt samarbete till försvar
mot den romerska katolicismen tjänar Gustaf-Adolfs-
föreningen (se d. o., äfven i Suppl.). Å andra sidan
ha från den högkyrkliga rörelsen inom den anglikanska
kyrkan närmanden skett såväl till den gammalkatolska
som till den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Planer på åstadkommande af en vidare kyrkoenhet
ha framkommit under 1900-talet, särskildt efter
den stora världsmissionskonferensen i Edinburgh
1910. Det omfattande samarbete för missionens
sak, som där bragtes å bane, gaf uppslaget
till planen på en världskonferens för att
dryfta de skiljande frågorna med afseende på
bekännelse och kyrkoförfattning. Tanken på en
sådan konferens ön faith and order väcktes på
amerikanska episkopalkyrkans generalkonferens
i Cincinnati 1910 och vann entusiastiskt
bifall. Faith-and-order-iöTQ\s&n har från början
fattat i sikte målet att söka skapa en bas för
alla kristna samfunds organiska återförening i en
enhetlig kyrka med gemensam bekännelse och ett
gemensamt kyrkligt ämbete. Genom personliga och
ekonomiska uppoffringar af amerikanska kyrkomän,
särskildt rörelsens generalsekreterare Robert
H allo we 11 Gardiner (f. 1855), ha en ytterst
omfattande propaganda gjorts och inbjudan till
en världskonferens genom personliga delegationer
framförts till de flesta kristna samfund. Till Sverige
framfördes inbjudan i juni 1919 af en delegation under
ledning af biskop C. P. Anderson i Chicago. Rom har,
såväl under Benedikt XV som under Pius X, af visat
inbjudningen. Det tyska evangeliska kyrkoförbundet
(se nedan) och några andra protestantiska samfund
ha ställt sig afvisande eller afvaktande. Ehuru
den förberedande konferens, som hölls i Geneve i
aug. 1920, besöktes af representanter för 78 kyrkor
i 40 länder, var det dock tydligt, att tyngdpunkten
låg hos de angelsaxiska samfunden. Dock deltogo äfven
delegationer från grekisk-ortodoxa och lutherska
kyrkor (äfven den svenska). Geneve-konferensen
resulterade i en stor fortsättningskommitté
(Continuation committee) samt i en Subjects committee,
som fått själfva det sakliga förberedelsearbetet
till den kommande världskonferensen om hand. Denna
kommitté har låtit utarbeta betänkan-den och infordrat
yttranden från skilda samfund öfver en rad frågor:
kyrkan och den återförenade kyrkans väsen, bibelns
och trosbekännelsernas betydelse för återföreningen,
i huru hög grad är en enhetlig organisation nödvändig
för en återförenad kyrka? o. s. v. Den stora
konferensen var först afsedd att hållas i Washington
1925, men då förberedelserna knappast hinna afslutas
till dess och uppskof påyrkats från flera håll,
torde den komma att framskjutas till en senare
tidpunkt. Meddelanden om Faith-and-order-Törds&ns
utveckling föreligga i dess omfattande serie
broschyrer. Generalsekreteraren H. Gardiners död i
juli 1924 torde vålla rörelsen af bräck.
Något mer begränsadt är det mål, som uppställts af
Världsförbundet för mellan-folkligt samförstånd genom
kyrkosamfunden (se d. o.; äfven i Suppl.).
Såväl i Oud Wassenaer 1919 som i Köpenhamn 1922
uttalade Världsförbundet sin sympati för en tredje
världsomfattande enhetsrörelse: rörelsen för en
Universal christian conference ön life and work (på
svenska numera benämnd Ekumenisk kristen gemenskap
i tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
