- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
229-230

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindvig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Linnebach, Adolf, tysk teatertekniker. Se
Dekoration. Suppl., sp. 281 och 282.

Linnér, Sigfrid Natanael, jurist,
ämbetsman, f. 13 sept. 1877 i Bäckaby, Småland, blef
juris kandidat i Uppsala 1900 samt tjänstgjorde
därefter i och under Svea hofrätt, där han utnämndes
till fiskal 1911 och till hofrättsråd 1912. Redan
1911 hade han emellertid förordnats till
expeditionschef i Civildepartementet. Han blef konsultativt
statsråd i Hj. Hammarskjölds ministär 17 febr.
1914 och afgick med denna 30 mars 1917; strax
därefter utnämndes han till regeringsråd. Sedan
1923 är han landshöfding i Jämtlands län. På K.
M:ts uppdrag har han utarbetat och utgett Utredning
ang. omorganisation av polisväsendet i riket

(1922). Äfven för åtskilliga andra offentliga
uppdrag (krigsberedskapskommissionen 1918, utredningen
ang. statsanslag till idrottens främjande 1921,
besparingskommittén 1923) har L. tagits i
anspråk.
C. G. Bj.

*Linnéska sällskap. Om det 1917 stiftade Svenska
Linnésällskapet
se d. o. (äfven i Suppl.).

Linnéska trädgården. Se Uppsala universitet,
sp. 1252—53.

Linnésällskapet. Se Svenska Linnésällskapet
(äfven i Suppl.).

*Linnström, K. Hjalmar, dog 22 juli 1914 i
Stockholm.

Linodlingsförening. Se Sveriges allmänna
linodlingsförening
. Suppl.

Linoljesyra, kem., en enbasisk organisk syra,
C18 H32 O2, som i form af glycerid förekommer i
”torkande” oljor, såsom linolja (omkr. 70 proc.),
hampfröolja (70 proc.) och vallmoolja (65 proc.).
Linoljesyran, som är flytande, innehåller 2
dubbelbindningar och är således starkare omättad än
oljesyra (se d. o.).
K. A. V—g.

*Linroth, K. M., lämnade 1913 chefskapet för
Medicinalstyrelsen och var 1914—20 vice ordf. i
Serafimerlasarettets direktion.

*Linsell, officiellt Linsäll, är 118,080 har.
1,215 inv. (1924). L. tillhör nu Härjedalens
kontrakt, Härnösands stift.

illustration placeholder

Linsingen, Alexander von, tysk militär,
f. 10 febr. 1850 i Hildesheim, blef 1868 officer vid
infanteriet, deltog med utmärkelse i 1870—71 års
krig, blef 1897 öfverste och regementschef, 1905 generallöjtnant och fördelningschef,
1909 chef för 2:a armékåren (Stettin) och s. å. general af infanteriet. Under Världskriget
förde han (på västfronten) sin armékår till i jan. 1915, då han blef chef för den
nyuppsatta Sydarmén, som kom att utgöra de österrikiska arméernas ”ryggrad” under de
hårda striderna på Karpaterfronten. I juli s. å.
fick han öfverta befälet öfver den likaledes nyuppsatta
Bugarmén (i södra Polen), och i sept. s. å.
blef han tillika chef för armégruppen Linsingen
(Bugarmén och 4:e österrikiska armén), som i nov.
s. å. slog ryssarna vid Czartorysk och 1916
framgångsrikt hejdade deras offensiv i Volynien. I
febr. 1918 ryckte armégruppen, då bestående af
tyska 8:e och 10:e arméerna, Sydarmén och
arméafdelningen D (1 armékår), in i Ukraina, dref undan
bolsjevikerna, intog Kiev 1—3 mars och Odessa
12—14 s. m. samt framträngde ända till Charkov.
L. afgick som armégruppchef 31 s. m., utnämndes
till generalöfverste och blef (i juni s. å.)
öfverbefälhafvare i ”Markerna”, men lämnade krigstjänsten
redan i nov. s. å.
H. J—dt.

Linspendeln, fys. Se AGA-ljus. Suppl., sp. 77.

Linssäck, embryol. Se Öga, sp. 59.

Linstrumma. Se Fyr, sp. 131—132.

Linsäll, officiell form för Linsell (se d. o.).

*Linton, sir James, dog 3 okt. 1916.

Linton, Otto, civilingenjör, högskollärare, f. 4
juni 1880 i Balingslöf, Kristianstads län,
utexaminerades från Tekniska högskolans afd. för väg- och
vattenbyggnadskonst 1901, var där 1904—05 och
1906—07 assistent i väg- och brobyggnadskonst,
blef 1912 docent och 1915 professor i järnbyggnadslära
samt 1923 professor i brobyggnad. Därjämte
var L. 1901—15 anställd i Järnvägsstyrelsen, sedan
1908 som byråingenjör och föreståndare för
brobyggnadsafd. Han utöfvar sedan länge konsulterande
ingenjörsverksamhet och har anlitats för flera
uppdrag som sakkunnig, bl. a. som led. af svensk-ryska
järnvägskommissionen (1915). Han har
konstruerat bl. a. järnvägsbroarna öfver Stångån vid
Linköping, Dalälfven vid Krylbo, Ljusnan vid
Edänge, Faxälfven, Skellefte-, Pite- och Öre älfvar
(se Öreälfsbron), Torne älf (förslag), svängbro
af ny typ öfver Trollhätte kanal samt förslag
till dels dubbelspårig järnvägs-, dels kombinerad
järnvägs- och gatubro i två våningar öfver Hammarbyleden
vid Årsta holmar med 170 m. järnbetongbåge,
gatubro af järnbetong öfver Malmö bangård
samt (tills. med W. Fellenius) pontonbro af ny typ
öfver Tranebergssund (se Tranebergs bro) och
till liknande bro öfver Lilla Värtan (förslag). Efter
studier vid östfronten i Polen och Galizien 1915
utarbetade L. ett nytt system till broar för hastigt
montage (krigsbroar) samt till flygmaskinhall med
ny portkonstruktion. Han har författat Brobyggnader
(i ”K. järnvägsstyrelsens banlära”, 1916) och
Inverkan av rörliga kraftsystem (i ”De tekniska
vetenskaperna”, 1924) samt artiklar i facktidskrifter.
Fmn.

Linz, Eugen, ungersk pianist, f. 6 nov. 1889
i Budapest och utbildad vid landsmusikakad. där,
öfverflyttade 1914 till Schweiz och har därefter
på konsertresor vunnit rykte som temperamentsfull
Beethoven-, Bach- och Brahmsspelare. I Stockholm
konserterade han 1919 och 1924.
E. F—t.

*Lionardo da Vinci. L:s målning Mona Lisa (se
sp. 732 och bilden därinvid), som 21 aug. 1911 blef
bortstulen från Louvremuseet, kom till rätta på
senhösten 1913, då tjufven, en italiensk yrkesmålare,
som varit anställd vid Louvre, vågade hembjuda
taflan till en konsthandlare i Florens. Tjufven
häktades, och taflan utställdes i Florens, Rom och
Milano, innan den afhämtades af två franska
museidirektörer och oskadad återuppsattes i Louvre 3 jan.
1914.
G—g N.

*Lioy, Paolo, dog i febr. 1911.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free