Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lovénska medaljen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Luck-Ludendorff
rätthålla neutraliteten och sökte efter förmåga
afvärja dennas kränkande från tysk sida under
handelskriget. L. var 1920 designerad till tyskt
sändebud i Rom, men missnöje hos Italiens allierade
häröfver kom utnämningen att gå om intet. I stället
är han sedan okt. 1921 tyskt sändebud i Haag.
V. S-g.
*Luck. Under Världskriget eröfrades L. af
österrikarna 31 aug. 1915, men återtogs af ryssarna 23
sept. Brohufvudet ö. om L. kom dock i österrikarnas
händer 26 i s. m., hvarefter L. återbesattes
af dem. Under Brusilovs första offensiv 1916
togo ryssarna tillbaka L. 6 juni. Heta strider
utkämpades sedan i trakten såväl under återstoden
af 1916 som under 1917, hvarjämte L. bombarderades
af tyska flygare 29 juni 1916 samt 8 och 9
jan. 1917. Sedan Tysklands krig med Ryssland-10
febr. 1918 återuppblossat, intogo tyskarna L. 18
febr. s. å. Jfr Världskriget, sp. 193, 194, 206 och
245. I-
W.-sonM.
Luckner [lo7-], Felix von, grefve, tysk sjömilitär,
f. 9 juni 1884 i Dresden, gick först i kofferditjänst,
men blef 1911 officer vid flottan, där han efter
hand befordrades till kommendörkapten af 2:a graden
(korvettenkapitän) 1922. Samma år tog han afsked. Som
kapten deltog han ombord på slagskeppet "Kronprinz"
i Skagerak-slaget 31 maj-l juni 1916, blef därefter
chef på hjälpkryssaren "Seeadler" (segelskepp), med
hvilken han jan.-aug. 1917 uppbringade eller sänkte
14 handelsfartyg tillhörande ententemakterna. Fartyget
strandade 2 aug. s. å. vid Mopelia-ön (ö. om Sydney),
och L. togs till fånga af engelsmännen, men lyckades
fly på en segelbåt, togs efter 28 dagars ytterst
strapatsrik färd åter till fånga på en af Fidji-öarna,
rymde ånyo, på en motorbåt, men togs efter 8 dagar
för tredje gången till fånga (vid Kermadec-öarna) och
förblef fången, så länge kriget varade. L. har besökt
Sverige och (1922) hållit föredrag i Stockholm. Sina
minnen har han skildrat i Seeteufel, abendteuer
aus meinem leben (1921; "Hafvets demon", s. å.).
H. J-dt.
"Lucretius. Se J. Paulson, "Index Lucretianus" (1911).
*Ludder, äfven Luddertrådar. Se vidare Stubin.
Luddvärel, bot. Se A ra b is. Suppl.
.Ludendorff, F. W. Hans, blef 1921 direktor för
astrofysikaliska observatoriet i Potsdam och
är sedan 1921 en af utgifvarna af Astronomische
ge-sellschafts’’ Viertelj ahrsschrift’’.
2. Eric h L., den föregåendes äldre broder,
tysk militär, f. 9 april 1865 i Kruszevnia,
nära Posen, blef 1882 officer vid infanteriet,
1895 general-stabsofficer, 1906 lärare vid
krigsakademien och 1908 öfverstelöjtnant och chef för
operationsafdel-ningen i stora generalstaben. Som
sådan yrkade han, 1911, energiskt på uppsättandet
af tre nya armékårer, hvilket dock icke vann
gehör hos regeringen och föranledde hans afgång ur
generalstaben och utnämning till öfverste och chef
för fysil-järreg. 39 (Diisseldorf). I april 1914 blef
han generalmajor och chef för 85 :e inf.-brigaden
(Strassburg). Vid Världskrigets utbrott blef han
öfver-kvartermästare vid 2:a armén (v. Biilow) och
åtföljde som förbindelseofficer Maasarmén (v. Em-mich)
vid dennas inmarsch i Belgien. Vid eröfrin-
gen af Liége tog han (5 aug. 1914) själfmant
befäl öfver en inf.-brigad, hvars chef stupat,
och trängde genom fortens mellanrum in i staden,
där han, åtföljd endast af en adjutant, begaf sig
till citadellet. hvars besättning förmåddes ge
sig fången. När v. Hindenburg 22 aug. öfvertagit
befälet öfver 8:e armén (i Ostpreussen), blef
L. hans stabschef och bibehöll denna befattning,
när Hindenburg blef öfver-befälhafvare på tyska
östfronten. I nov. s. å. befordrades L. till
generallöjtnant. Vid Hin-denburgs utnämning till
generalstabschef i aug. 1916 blef L., som samtidigt
befordrades till general af infanteriet, hans förste
generalkvartermästare och kvarstod som sådan till 26
okt. 1918, då haD af politiska skäl erhöll begärdt
afsked. Som Hinden-burgs närmaste man kom L., på
egen begäran "medansvarig för alla fattade beslut och
åtgärder", att utöfva ett bestämmande inflytande först
på operationerna på östfronten och sedan på Tysklands
krigföring på hufvudkrigsskådeplatserna. Hans
strategiska planer ha karakteriserats som
storslagna och förde såväl under krigets första år
(Tannenberg. Masuriska sjöarna, höstfälttåget i
Polen 1914) som hösten 1916 (Rumänien) till åsyftadt
resultat. Däremot kunde den planlagda omfattningen
af ryska härens högra flygel 1915 icke fullföljas -
på grund af krigsskådeplatsens militärgeografiska
beskaffenhet och brist på trupper. Den stort anlagda
offensiven på västfronten 1918 (Amiens, Lys, Chemin
des da-mes) misslyckades äfven, genom Fochs skickliga
motåtgärder, som gjorde det möjligt för de allierades
orörda reserver att i rätt tid ingripa. De allierades
stora öfverlägsenhet i stridskrafter och modern
krigsmateriel tillförsäkrade dem därefter initiativet
och den slutliga segern. Förhållandena blefvo den
tyska krigsledningen öfvermäktiga. Till sin karaktär
viljekraftig och målmedveten, förstod L. att till
det yttersta taga i anspråk alla krigsskådeplatsens
och hemortens förfogbara hjälpkällor för vinnande af
krigets mål, sådant han uppfattade detta: de tyska
vapnens fullständiga seger, på hvilken han i det
längsta hoppades. L:s stora förmåga som taktiker och
organisatör erkännes äfven af hans motståndare. Han
omdanade på grund af erfarenheten från krigets första
år infanteriets uppträdande i striden - särskildt
vapenslagets försvarstaktik - och fullständigade
dess utrustning. L. införde ock i anfallsstriden det
öfverraskningens moment, som under krigets senare
skede vid många tillfällen förskaffade tyskarna
framgångar. H. J-dt.
Ursprungligen ej alls politiskt framträdande, kom
L. att som Hindenburgs stabschef på östfronten
handlägga äfven politiskt betydelsefulla
förvaltningsärenden rörande de ockuperade områdena,
särskildt Litauen och Polen. Som generalkvartermästare
i stora högkvarteret bragte omständigheterna honom
ännu mer att syssla med politiska frågor, och han
blef den drifvande kraften inom högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
