Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pluralvalsystem ... - * Pointelin, A. E. - * Poker - * Pola - * Poland-kinarasen - * Polangen - * Polarexpeditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de neutrala länderna, allmänt klandrades. En
rekonstruktion af ministären (mars 1924) stärkte ej
dess ställning, och vid kammarvalen i maj segrade
vänstergruppernas kartell öfver det nationella
blocket, hvilket varit ministärens parlamentariska
underlag. P:s ministär afgick därför (1 juni s. å.),
och mot de därpå följande vänsterministärerna Herriot
och Painlevé har P. intagit en kritiserande hållning,
dock utan att framträda i händelsernas förgrund. —
P. har skrifvit en framställning af Världskrigets
förhistoria, Les origines de la guerre (1921), och i
bokform samlat sina politiska tidskriftsartiklar,
Histoire politique. Chroniques de quinzaine,
15 septembre 1920—1:er mars 1921 (s. å.) samt
utgett ett minnestal öfver Ernest Renan (1923).
V. S—g.
*Pointelin, A. E., föddes 23 juni 1839 (ej 1844).
*Poker. Ordningsföljden mellan buden är: ett par,
två par, tre lika, straight, flush, full hand,
fyra lika, straight flush. Till pokerleken hör ett
särskildt kort, joker (eng., skämtare), vanligen af
samma utseende som harlekin i kille; jokern får den
valör dess innehafvare önskar ge den.
*Pola [på̄la] tillhör nu Italien. Under Världskriget
bombarderades P. af italienska flygare 2 ggr 1915
och 15 ggr 1917—18 samt af engelska flygare 19 juli
1918. 14 maj 1918 gjordes ett italienskt torpedanfall
mot vid P. liggande österrikiska örlogsfartyg. 31
okt. s. å. öfverlämnades österrikiska flottan till
sydslaviska nationalrådet, men det oaktadt minsprängde
italienska sjöofficerare 1 nov. slagskeppet "Viribus
unitis", och den 5 löpte en italiensk eskader in i P.
L. W:son M.
*Poland-kinarasen. Se fig. 15 å pl. II till
art. Svinraser.
*Polangen, nu officiellt Palanga, tillhör Litauen.
*Polarexpeditioner. Världskriget föranledde
visserligen en paus i det mera intensiva
polarforskningsarbetet, men detta har sedan
återupptagits. Dock kunna blott få af de senare
årens polarexpeditioner betecknas som verkligt
framgångsrika.
1. Nordpolsexpeditioner. På bekostnad af kanadiska
regeringen fullföljde Vilhjalmur Stefánsson
(se denne) 1913—18 sin stort anlagda expedition
— den räknade bl. a. 15 vetenskapliga deltagare
— till nordamerikanska arkipelagens västra
gränsområden. Planen genomfördes trots den olycka, som
redan i början drabbade expeditionen, då dess fartyg
"Karluk" dref bort med isen och krossades, hvarvid
11 personer omkommo, innan undsättning kunde ske. En
själfständig afdelning under R. M. Anderson arbetade
i trakten af Coronationviken, där bl. a. viktiga
studier af eskimåerna gjordes. Denna afd. återvände
1916 till Canada. För hufvudafd. hade Stefánsson
uppgjort en plan, enligt hvilken han under långa
slädfärder på hafsisen och öfver öarna hoppades
kunna lefva uteslutande af jakt. Med endast 2
följeslagare begaf han sig ut våren 1914 på en sådan
långfärd, från hvilken han först i aug. 1915 återkom
till Kap Kellett, sedan han redan länge ansetts
förlorad. Somrarna 1916 och 1917 användes för liknande
långa slädfärder, af hvilka den ena förde honom
till 81° 10′ n. br., där strax v. om Heibergs land
Meighenön upptäcktes. Det var nu meningen att anträda
hemfärden, men då fartyget fastnade i isen utanför
Alaskakusten, beslöt han genomföra en ännu djärfvare
plan, nämligen att med ett isflak söka drifva
mot sibiriska kusten. Olyckligtvis insjuknade
han själf svårt, men hans följeslagare Storkerson
fullföljde under 7 månader den märkliga färden,
som förde dem 800 km. öfver delvis okändt haf. —
En äfventyrlig expedition företogs 1913—17 under
ledning af amerikanen Mac Millan med särskild afsikt
att eftersöka Crocker land, som Peary trott sig ha
sett och den beryktade nordpolsupptäckaren F. A. Cook
t. o. m. afbildat och som skulle vara det nordligaste
land på jorden. Det kunde emellertid visas, att detta
land ej existerar.
I öfrigt voro resultaten mindre; åtskilliga
slädfärder gjordes, och en del af kusten kring Smith
sund kartlades, men ogynnsamma omständigheter vållade
för expeditionen stora svårigheter. — En storslagen
och på sitt fält — studiet af de amerikanske
eskimåerna - synnerligen resultatrik expedition
leddes 1921—24 af danske forskaren Knud Rasmussen.
Expeditionens hufvudkvarter förlades till
Lyon inlet på sydsidan af Melvillehalfön, hvarifrån
etnografiska och arkeologiska undersökningar under
2 år utfördes; de fleste deltagarna återvände
hösten 1923 till Danmark. Med ett par eskimåer och
under en del af färden åtföljd af en filmfotograf,
bröt Rasmussen själf våren 1923 upp på en slädfärd,
som under loppet af 2 somrar förde honom längs hela
Nord-Amerikas arktiska kust till Alaska, alltså hela
den s. k. "nordvästpassagens" väg. På denna färd,
fortsatt af ett kort besök i Öst-Sibirien, verkställde
han en jämförande undersökning af jordens samtliga
eskimåstammar. — Som en inledning till den stora
amerikanska forskningsexpeditionen företog Rasmussen
1916—18 en annan viktig färd till nordvästra Grönland.
Första sommaren undersöktes den dittills rätt litet
kända Melvillebukten. I april 1917 bröt han
upp från polarstationen "Thule" n. om Kap York för
att närmare utforska och kartlägga kusten norrut mot
Grönlands nordspets. Hans följeslagare på färden voro
svenske botanisten Thorild Wulff (se d. o.),
danske geologen Lauge Koch (se denne. Suppl.) samt 4
eskimåer. Expeditionen startade med 27 slädar
och 354 hundar, men mötte senare utomordentliga
svårigheter, hvarvid det blef nästan omöjligt
att använda hundslädarna. Trots allt genomfördes
under försommaren expeditionens program, hvarvid det
viktigaste resultatet låg i påvisandet af, att det
sund, som antagits skilja Pearyland från Grönland,
icke existerar. Men nu begynte, när återfärden
skulle anträdas, de största svårigheterna. Jakten
slog fel, en af eskimåerna omkom, och i ytterligt
utmattadt tillstånd och sedan den sista hunden blifvit
slaktad, nådde man öfver ett hörn af inlandsisen
landet s. om Humboldtglaciären. Medan Rasmussen med
1 eskimå omedelbart fortsatte till Etah för att söka
hjälp, stannade de andre kvar för att hvila ut och
tills vidare uppehålla lifvet med jakt. Olyckligtvis
var Wulff alltför medtagen efter färden, och innan
hjälp hann anlända, hade han dött af umbäranden.
Expeditionens vetenskapliga resultat voro emellertid
mycket betydande. — För att ytterligare fortsätta och
om möjligt afsluta utforskningen af det nordligaste
Grönland utrustade Rasmussens nyssnämnde följeslagare
Lauge Koch en stor expedition, som i mars 1921 bröt
upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
