- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
1079-1080

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Polarexpeditioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inglefieldbukten, fortsatte samma väg, som Rasmussen
tagit till De Longfjorden och därifrån vidare förbi
Grönlands nordspets till den genom expeditioner från
östkusten närmare kända Independencefjorden. Vägen
gick vidare in genom denna, hvarvid man undersökte och
kartlade det breda, af en djup dalgång genomskurna
näs, som förbinder Pearyland med det egentliga
Grönland. Därmed få de sista stora gåtorna i
Nord-Grönlands geografi anses uppklarade. Återfärden
öfver inlandsisen var ytterligt besvärlig, och
blott med knapp nöd undgingo deltagarna att dela
Wulffs öde. I öfrigt har detaljforskningsarbetet på
Grönland från dansk sida fortgått, men några större
expeditioner ha ej företagits. — Detsamma gäller
också i viss mån om Spetsbergen, dit dock hvarje
sommar A. Hoel för norska statens räkning ledt
forskningsfärder. Det har gällt, förutom vetenskapliga
undersökningar, upptagandet af en noggrann
topografisk detaljkarta öfver hela Väst-Spetsbergen;
arbetet närmar sig nu sin fullbordan. — Somrarna
1921, 1923 och 1924 utforskades Spetsbergens
jämförelsevis mindre kända östsida af engelska
expeditioner ("Oxfordexpeditionerna"), hvarvid
1924 en afd. lyckades öfvertvära Nordöstlandets
inlandsis, som ej besökts sedan Nordenskiölds och
Palanders vandring 1873. — Nämnas bör ock den tyska
vetenskapliga station, som från 1912 var verksam i
Cross bay, men hvars arbeten afbrötos af kriget. — En
engelsk expedition besökte också 1921 Jan Mayen, där
J. M. Wordie och Mercanton lyckades bestiga det
omkr. 2,500 m. höga Beerenberg. — Novaja Zemlja har
på senare tid besökts af ett par ryska expeditioner
och dessutom sommaren 1921 af en norsk expedition
under O. Holtedahl (se denne. Suppl.). Expeditionen
undersökte särskildt Matotjkinsundet samt västkusten
af nordön, som på ett ställe öfvertvärades genom
en slädfärd till Zivolkafjorden. De vetenskapliga
(kanske särskildt de geologiska) resultaten voro
mycket goda. — Vägen till de stora sibiriska
floderna har både under krigsåren och sedermera i
rätt stor utsträckning utnyttjats af handelsfartyg,
men några större forskningsfärder till de sibiriska
polaröarna ha ej företagits på senare år. — Däremot
har Roald Amundsen (se d. o. Suppl.) på denna
väg gjort energiska försök att nå nordpolen. På ett
för expeditionen särskildt byggdt fartyg, "Maud",
lämnade han sommaren 1918 Norge och nådde 1920 Nome
vid Berings sund, hvarmed alltså en ny nordöstpassage
fullbordats. Men färden mot polen vållade svårigheter,
försöket 1921 måste uppges, men 1922 lyckades "Maud"
komma in i isen och börja sin drift. Expeditionen
har dock icke nått särdeles långt och lär nu vara på
återväg mot Berings sund. Amundsen lämnade emellertid
redan 1922 fartyget för att i stället med aeroplan
söka nå polen. Första försöket gällde en flygning
tvärs öfver polarbassängen, hvilken skulle utgå från
Alaskakusten. Någon uppstigning blef emellertid icke
af, då flygmaskinen ansågs vara olämplig. Amundsen
företog emellertid 1925 en ny flygexpedition från
Spetsbergen, lämnade 21 maj Kingsbay med 2 aeroplan
och 5 följeslagare, bland hvilka amerikanen Lincoln
Ellsworth
måste 22 maj nödlanda på 87° 44′ n. br. och
återkom 15 juni med 1 flygmaskin och samtliga
följeslagare till Spetsbergen.
Sitt mål nådde han ej, men uppges ha gjort intressanta
vetenskapliga iakttagelser.

2. Sydpolsexpeditioner ha under det gångna årtiondet
varit mycket fåtaliga. Douglas Mawson återkom
i febr. 1914 efter att ha tillbragt 2 år på det ej
sedan 1840 sedda Adélie land, där han företagit långa
slädfärder längs kusten och inåt inlandsisen. Under en
af dessa slädfärder omkommo båda hans följeslagare,
och han själf räddades först i sista ögonblicket. En
annan afd. af samma stora expedition öfvervintrade i
västligaste delen af Wilkes land, som den benämnde
Drottning Marys land. Expeditionen innebär ett
viktigt bidrag till kännedomen om den östantarktiska
kontinentens utsträckning, geologiska byggnad och
isformer. — 1914 begaf sig också sir Ernest
Shackleton
(se denne) ut på en ny expedition. Afsikten
var att tränga fram öfver Weddellhafvet och där
landsätta en afd., som med slädar skulle öfvertvära
den antarktiska kontinenten. En annan afd. skulle söka
utlägga depåer och möta i Victoria land. Expeditionen
nådde det af Bruce upptäckta Coats land och upptäckte
på vägen söderut den kuststräcka (Cairdkusten),
som förbinder detta med Luitpold land. Tyvärr
lyckades man aldrig nå detta land: redan i jan. frös
fartyget fast och började en långsam drift med
ismassorna mot n. Efter att ha fortsatt så under 10
månader krossades fartyget till sist af dessa, och
expeditionen måste fortsätta sin färd drifvande på
ett isflak, som omsider vid slutet af sommaren förde
dem i närheten af Elefantön, där de landade i april
1916. Shackleton själf gjorde därifrån med några
följeslagare midt i vintern en ytterst äfventyrlig
färd till Syd-Georgien, där han kom i förbindelse
med hvalfångarna, och efter flera misslyckade försök
kunde han till sist rädda samtliga sina kamrater på
ett litet fartyg, som chilenska regeringen ställde
till hans disposition. Expeditionen har bl. a. visat,
att det inbillade "Nya Syd-Grönland", som Morrell 1823
påstod sig ha upptäckt, icke existerar. Nästan lika
äfventyrlig färd hade den utsända afd. till Victoria
land, där 3 bland deltagarna omkommo. Shackleton
begaf sig 1921 ut på en ny expedition, hvars afsikt
närmast torde ha varit att utforska de okända
sydpolsområdena s. om Afrika. Han möttes emellertid
äfven nu af motgångar, och innan arbetet kunnat börja,
afled han 5 jan. 1922 på Syd-Georgien. Expeditionen
utnyttjade visserligen under ledning af F. Wild
de återstående sommarmånaderna för en färd
längs iskanten, men några större resultat kunde
den påtagligen icke vinna där. Ännu mindre framgång
hade en liten expedition, som under ledning af
Lester och Cope ställt som uppgift att undersöka
kusten söderut från O. Nordenskjölds station på Snow
Hillön. Expeditionen, som ej disponerade något eget
fartyg, kunde ej, som afsedt var, landa på östsidan,
utan måste gå till Gerlachekanalen. Medan öfriga
deltagare under dessa förhållanden ansågo sig böra
återvända, stannade 2 män kvar och öfvervintrade
där samt blefvo i jan. 1922 afhämtade af ett norskt
hvalfångstfartyg. — Nya sydpolarfärder förberedas,
men hittills ha inga andra än de nämnda kommit
till stånd.

Nya engelska forskningar synas visa, att nordligaste
delen af Graham land, den första kända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:36 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free