Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet i västra P. I de mera sumpiga trakterna i v. och
i ö. förekommer vildsvinet. Haren, öfverallt i
stort antal, är föremål för gifvande jakt (betydande
export af harskinn), björnen förekommer i Karpaternas
otillgängligaste regioner (några enstaka exemplar
i trakten af Białowieża och i Polesien). Vargen
har till antal betydligt förökats under kriget och
ströfvar ofta i stora skaror omkring i skogarna
och på slätterna i ö. Lodjuret är ännu rätt
talrikt representeradt i Karpaterna och i de östra
skogarna. Räfven förekommer öfverallt, utan att dock
genom sitt antal vara särskildt besvärlig. Bland
matnyttiga fåglar äro rapphöna och vaktel de
allmännast förekommande. Därjämte finnas tjäder,
orre, trapp och änder. Vidare påträffas vildgåsen,
tranan, hägern och storken, som är fridlyst.
Örnen och falken hålla till i Karpaternas högre
regioner. Näktergalen förekommer talrikt i synnerhet
i de östra landsdelarna.
Befolkningsförhållanden. P. hade enligt 1921 års
folkräkning 27,171,889 inv. (13,124,062 män och
14,047,817 kvinnor). Efter det definitiva fredsslutet
med Ryssland har emellertid återinvandring af den
af ryssarna under kriget till det inre af Ryssland
bortförda befolkningen egt rum. Återinvandringen
torde öfverstiga 1 1/2 mill. personer af båda könen,
dock öfvervägande män. Förhållandet mellan könen
torde därför nu gestalta sig gynnsammare. 1923
utvandrade emellertid 55,000 pers., hvaraf
23,700 till Förenta staterna och omkr. 2,000 till
Palestina. Utvandringen af s. k. säsongarbetare
(jordbruk) och grufarbetare är mycket stor till
Tyskland (omkr. 200,000), Frankrike (omkr. 400,000)
och de skandinaviska länderna. De fleste bland dessa
återvända tid efter annan till hemlandet, där de
kvarlämnat sina familjer. 1 jan. 1925 beräknades
befolkningen till 28,882,000 pers. och ökas snabbt
genom naturlig tillväxt. Nativiteten utgjorde 1924
33 proc., och nativitetsöfverskottet beräknades för
1924 till 14,8 proc. I västra P., där de hygieniska
förhållandena äro gynnsammast, beräknades dödligheten
till 18 proc. Befolkningstätheten är i medeltal 70
per kvkm.; den är mycket ojämnt fördelad (i sydvästra
P. med öfre Schlesien 200 pers. per kvkm., i de
närmast Ryssland belägna landsdelarna 20 pers. per
kvkm.). Omkr. 70 proc. af befolkningen bo på landet
och lefva af jordbruk. De största industriorterna
och städerna äro belägna i västra och mellersta
P. Städer med öfver 100,000 inv. äro Warschau
(962,000), Łódż (452,000), Lemberg (219,388),
Posen (195,000), Krakau (182,000), Vilna (129,000)
och Lublin (100,000). Befolkningen fördelade
sig efter nationaliteten 1921 sålunda: polacker
18,814,000, rutener eller ukrainer 3,885,000, judar
2,104,000, hvitryssar 1,048,000, tyskar 1,049,000,
andra (litauer, tjecher, storryssar, armenier)
211,000. Rutenerna bebo de sydöstra landsdelarna,
vojevodskapen Lemberg, Tarnopol, Stanisławow samt
Volynien. De äro i hufvudsak ett bondefolk med
en föga talrik bildad öfverklass, men ha under
de senare årtiondena gjort betydande kulturella
framsteg. Hvitryssarna bebo de nordöstra delarna af
landet, Polesien och vojevodskapet Nowogródek. De stå
i kulturellt hänseende ännu synnerligen lågt. Språket
är ej ens ännu fixeradt och intar en mellanställning
mellan polskan
och ryskan (såväl latinskt som ryskt alfabet
användas). Tyskarna bebo hufvudsakligen vojevodskapen
Schlesien, Posen och Pommern (Westpreussen), men
äro talrika i Łódż, i Lill-Polen (Galizien) och i
Volynien, dit de inkallats som kolonister af ryska
regeringen. Judarna äro spridda öfver hela landet,
men bebo nästan uteslutande städerna, där de äro det
ledande elementet inom handel och penningväsen. De
lefva till största delen i mycket torftiga
omständigheter, bibehålla en särskild dräkt och tala
sitt eget språk, det s. k. jiddisch (se Judetyska). I
de fall, där judar antagit västerländsk kultur, spela
de dock en betydande roll inom det kulturella lifvet
och bekläda viktiga poster inom administrationen,
undervisningsväsendet och de fria yrkena.
Jordbruk. P. är i öfvervägande grad ett
jordbruksland. Ung. 40 proc. af jorden tillhöra
egendomar om öfver 50 har. Det är dock en fullkomligt
oriktig uppfattning att beteckna P. som ett de stora
godsens land; ty en stor del af de större egendomarnas
areal består af skog eller mindre odlingsbar jord,
medan de små jordbrukslotterna, på mindre än 50 har,
som inneha hälften af den tillgängliga jorden, befinna
sig i de bördigaste och för intensiv odling bäst
egnade trakterna. Äfven de största godsen öfverstiga
endast undantagsvis 2,000 har och äro belägna
hufvudsakligen i de mindre befolkade trakterna (östra
och sydöstra delarna af landet). Sedan längre tid
tillbaka har dessutom pågått en ständig uppdelning af
de stora egendomarna i mindre jordbrukslägenheter, som
stadigt ökat antalet själfständiga småbruk. Afbrutet
genom Världskriget, har detta förlopp återupptagits
efter kriget. Den brukade jorden upptog en areal af
18,309,850 har, hvaraf åker 11,300,000 har, ängar
3,840,000 har, naturliga betesmarker 2,530,000
har. Skogarna täckte en yta af 9,062,100 har och
improduktiva marker 3,924,800 har. Statens domäner
upptogo 3,343,000 har (mest skog), kyrkojord 229,287
har, andra offentliga inrättningars egendomar 132,460
har. De större jordegendomarna öfver 50 har hade
en samlad areal af 11 mill. har, hvaraf blott 4
mill. har odlad jord. På jordlägenheter mindre än 50
har kommo således omkr. 8 mill. har, d. v. s. 2/3 af
all odlad jord. Många af de mindre jordegarna lefva
emellertid i mycket små omständigheter och inneha
alltför litet jord för att kunna lefva däraf; detta
beror på den genom befolkningens ökning sedan lång
tid tillbaka föranledda styckningen af jorden mellan
arftagarna. Dessutom äro jordlotterna mycket spridda,
hvilket omöjliggör ett rationellt brukande af dem. Så
är fallet i synnerhet i sydvästra P. För att skaffa
landtbefolkningen bättre utkomstmöjligheter antog
riksdagen 1919 en jordreformlag, som förutser
de större godsens styckning och genomförandet
af storskifte med bibehållande af större
jordbrukskomplex endast i de fall, där dessa äro
förenade med industriell drift, såsom sockerbruk och
brännerier. Det förnämsta sädesslaget är råg, som går
väl till på den i allmänhet lätta jorden, och utgör
befolkningens hufvudsakliga brödsäd. Produktionen
1923 var 5,962,390 ton på en yta af 4,417,148 har;
af hvete skördades s. å. 1,353,570 ton på en yta af
1,072,940 har, af hafre 3,522,397 ton på en yta af
2,585,038 har, af korn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
