Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rönö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saabye, A. V., dog 12 nov. 1916 i Köpenhamn.
P. E–t.
*Saadani tillhör nu brittiska mandatområdet Tanganyika.
*Saalfeld. 1. S. är nu en krets i tyska
republiken Thüringen. 596,86 kvkm. 67,359 inv. (1919).
– 2. Staden S. hade 16,060 inv. 1919.
*Saaralben heter nu Sarralbe och tillhör
franska dep. Moselle, arrondissemanget Forbach.
3,568 inv. (1921).
*Saarbrücken [ṡarbry’kken], fr. Sarrebruck,
tillhör nu det af Nationernas förbund tills vidare
förvaltade Saarområdet, hvars hufvudstad det är. 116,793
inv. (1922). Under Världskriget bombarderades S.
af de allierades flygare 33 ggr 1915–18. Staden
utrymdes af tyskarna 28 nov. 1918.
E. A–t. L. W:son M.
*Saarburg. – 2. (Officiellt Sarrebourg)
S. tillhör nu franska dep. Moselle, arrondissemanget
S., som omfattar 5 kantoner och 105 kommuner med
tills. 58,405 inv. (1921). Staden S. hade 8,330 inv.
s. å. Under Världskriget besattes S. 18 aug. 1914
af den i Tyska Lothringen infallande 1:a franska
arméns (Dubail) vänstra flygel, men under det
följande fältslaget 20–22 s. m. mellan de mot
hvarandra framryckande arméerna ("slaget i Lothringen"),
återeröfrades staden den 20 ("slaget vid S.") af 7:e
tyska arméns (v. Heeringen) högra flygel och förblef
sedan i tysk ego till fredsslutet. Jfr Världskriget,
sp. 161, och Lothringen. Suppl.
H. J–dt.
Saaremaa [sarema], estniska namnet på Ösel.
*Saargemünd (officiellt Sarreguemines)
tillhör nu franska dep. Moselle, arrondissemanget
Sarreguemines. 14,197 inv. (1921).
*Saarinen, G. E., har vidare uppfört Villa
Keirkner 1918 och affärshuset Hagasundsgatan 1
1921 i Helsingfors samt utfört förslag till
generalplan för "Stor-Helsingfors" 1918, erhöll andra
priset i internationella täflan om administrationshus
för "Chicago tribune" i Chicago 1922, hvarefter
han 1923 öfverflyttade till Amerika, där han utfört
förslag till omreglering af Lake-front-området i
Chicago 1923 samt förslag till ett monumentalt
centrum för staden Detroit 1924. S. fick professors
titel 1919 samt kallades 1925 till hedersdoktor af
tekniska högskolan i Karlsruhe. Bland hans arbeten
äro järnvägsstationen och Nationalmuseum afbildade
å pl. I till art. Helsingfors. Suppl.
T. Stz.
*Saarlouis (fr. Sarrelouis) tillhör nu det af
Nationernas förbund tills vidare förvaltade
Saarområdet. 15,084 inv. (1922).
Saarområdet [sar-], ty. das Saargebiet, fr. la
Sarre, ett genom Versaillesfreden 1919 från tysk
förvaltning afskildt område, hvilket utgör södra
delen af preussiska reg.-omr. Trier och sydvästra
hörnet af Bajerska Pfalz. Det genomflytes af floden
Saar och är synnerligen rikt på stenkolsgrufvor.
Dessutom finnas där metallindustri, glasfabrikation
m. m. 1,881 kvkm. 749,397 inv. (1 jan. 1924).
År 1910 voro 99 proc. af befolkningen tyskar (blott
342 fransktalande funnos där då); 71,4 proc. voro
rom.-katoliker, 27,8 proc. protestanter, 0,6 proc.
judar. Regeringssäte är Saarbrücken (116,793 inv.
1922). I kyrkligt hänseende lyder den preussiska
delen under stiftet Trier, den bajerska under Speier.
Frankrike, som 1793–1815 innehaft S., hade
genom ett hemligt fördrag med Ryssland febr. 1917
fått ryskt samtycke till att vid fredsslutet i
Världskriget erhålla S., men lyckades vid
fredsförhandlingarna i Paris 1919 ej öfvervinna Englands och
Förenta staternas motstånd däremot. Genom en
kompromiss bestämdes det i Versaillestraktaten
(28 juni 1919; art. 45–50 med bilagor), att
Frankrike "som ersättning för förstöring af kolgrufvor
i Nord-Frankrike och i afräkning på
krigsskadeståndsbeloppet" skulle få oinskränkt eganderätt till
kolgrufvorna i S. samt att Tyskland skulle till
Nationernas förbund som "förtroendeman" ("trustee")
öfverlåta områdets styrelse (utan att Tysklands
suveränitet öfver området därför upphäfdes).
Befolkningen skulle 15 år efter fördragets ikraftträdande
(d. v. s. 1935) genom folkomröstning uttala sig för
den statssuveränitet, under hvilken den önskade
träda, och därvid välja mellan Nationernas förbunds
förvaltning, förening med Frankrike och förening
med Tyskland. Röstberättigade äro då alla
invånare i S. öfver 20 år, som bott i området vid
fredens undertecknande. "Med hänsynstagande till
den genom folkomröstningen uttryckta önskan"
träffas därefter afgörandet af Nationernas förbund.
För den händelse det beslutar förening af hela
området eller en del däraf med Tyskland, så skall
Tyskland till ett af tre sakkunniga (en vald af
Tyskland, en af Frankrike, en af Nationernas
förbund) bestämdt pris i guld återköpa Frankrikes
egendomsrätt till kolgrufvorna i det med Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
