Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bitynien - Bitz - Bitzius, Albert, pseudonym Jeremias Gotthelf - Bitår - Biuretprovet - Biwa - Bivack - Bivarg - Biwasjön, Biwa-ko - Bivax - Bivråk - Bivuak - Bixaceae - Bixio, Nino - Bizerte, Biserta - Bizet, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Bitz—Bizet
126
mellan Svarta havet, Paflagonien, Galatien,
Fry-gien och Mysien. Landets inre var uppfyllt av
skogrika berg (Olympos m. fl.). Sangarios var
den största floden. På kusten anlades tidigt
grekiska kolonier, ss. Chalkedon och Heraklea.
Landet beboddes av de trakiska stammarna
ty-ner och bityner. B. var någon tid kuvat av
ly-dierna, sedan av perserna. Under striderna efter
Alexander den stores död blev B. omkr. 297 f.
Kr. ett oberoende konungarike, vars regenter
vanligen hette Nikomedes el. Prusias. Dessa
utvidgade sitt rike, gynnade konster och
vetenskaper samt anlade blomstrande städer,
Nikomedia (residens omväxlande med Nicaea), Prusa
m. fl. Den siste konungen, Nikomedes III
Filo-pator, testamenterade vid sin död (74 f. Kr.)
landet åt romarna. Efter föreningen med det
romerska väldet kom det till det bysantinska, tills
osmanerna intogo Mindre Asien.
Bitz, se Bidz.
Bi’tzius, Albert, pseudonym Jeremias
Gotthelf, schweizisk författare (1797—1854),
präst i kantonen Bern. Hans talrika skildringar
av bybefolkningens typer och
samhällsförhållanden, som utmärka sig för kärnfull
verklighetstrohet och kraftig humor, ha utövat inflytande
på schweizarnas politiska liv och påverkat
senare folklivs- och hembygdsskildrare, bl. a.
Strindberg, samt på 1930—40-talen åter blivit
mycket populära. Han skrev bl. a.
”Bauernspie-gel oder Lebensgeschichte des Jeremias Gotthelf”
(1837), ”Uli, der Knecht” (1841, sv. övers. 1944)
och ”Uli. der Pächter” (1846, sv. övers. 1945).
Bitår kallas hos svindjuren och idisslarna 2:a
och 5:e tån, vilka äro kortare än 3:e och 4:e
och icke nå marken.
Biurètprovet, ett prov för igenkännande av
äggvita. Om till en äggvitelösning sättes
natron-lut samt koppar sulfatlösning droppvis, tills
fällning uppstår, blir lösningen violett till röd.
Biwa [biæa], japanskt lutinstrument av
päronform; spelas med plektron.
Biva’ck (fr. bivouac, av ty. Beiwachf),
förläggning under bar himmel, med el. utan tält.
Bivarg, se Bin.
Biwasjön, Biwa-ko (”gitarrsjön”; namnet
hänsyftar på sjöns form), Japans största sjö, på
ön Hondo; 675 km2, 86 m ö. h. med ett största
djup av 96 m. Den avflyter åt s. till
Osaka-viken. B. är utomordentligt naturskön och anses
som en av Japans största sevärdheter.
Bivax, se Bin.
Bivråk, Pe’rnis api’vorus, en över nästan hela
Sverige spridd vråk, vars utbredningsområde
sträcker sig över n. och mell. Europa samt v.
Sibirien, övernäbben saknar tand i sin kant,
tyglarna äro täckta av små fjällika fjädrar och
farsernas bara delar av små fjäll. B. är mycket
växlande i färg; vanligen är den ovan brun, på
huvudet grå, undertill vit med bruna el.
rostbruna fläckar. Stjärten är gråbrun med mörka
tvärband. B. lever till stor del av insekter,
framför allt av humlor och innehållet i deras bon,
samt av ödlor och smärre djur. Boet redes i
ett träd och förses ofta med friska lövkvistar.
Bivråk.
B. är flyttfågel med
vinterkvarter i
Afrika.
Bivuäk, äldre form
av bivack (se d. o.).
Bixäceae, en med
Cistaceae
(solvändorna) besläktad
familj, innefattande ett
fåtal tropiska träd el.
buskar. Släktet Bixa
med en art, Bixa
Orellana, är ett litet
vackert träd med
spiralställda,
hjärtlika blad, inhemskt
i Amerikas varmaste
delar och odlat i
tropikerna. Fröskalet
innehåller ett rött
(b i x i n) och ett
gult (o r e 1 1 i n)
färgämne. Dessa utdragas med vatten och
komma i handeln under det gemensamma namnet
orleana el. annatto (arnatto’) samt användas för
färgning av smör, ost, vax o. dyl.
Bi’xio, Ni no, italiensk frihetskämpe (1821
~73)- Född i Genua, var B. urspr. sjöman,
kämpade 1849 vid Garibaldis sida vid försvaret
av Rom mot fransmännen, förde i 1859 års krig
en bataljon alpjägare, deltog 1860 i expeditionen
till Sicilien och blev därpå brigadgeneral. Han
förde i 1866 års krig en division och betäckte
återtåget efter nederlaget vid Custozza. B. blev
1865 parlamentsledamot, deltog 1870 i
stormningen av Rom, utnämndes s. å. till senator.
Bizerte [bizä’rt], B i s e r t a, romarnas Hippo
Zarytus, en urspr. fenicisk anläggning, nu
hamnstad i Tunisien, Nordafrika, på n. kusten; 39,000
inv., därav 9,900 européer. Staden gjordes av
fransmännen, som erövrade den 1844, till starkt
befäst krigshamn och flottstation. Från
ytter-hamnen, som skyddas av väldiga hamnarmar, går
en kort, grävd kanal till Bisertasjön (no
km2, 10 m djup). Därintill ligger den
europei-serade förstaden F e r r y v i 1 1 e. Egentliga B.
ligger vid havet n. om kanalen och rymmer utom
de moderna delarna en äldre, trångbyggd
stadsdel. B:s kommersiella betydelse är i tilltagande.
— Under 2:a världskriget besattes B. av
axelmakterna i nov. 1942 men intogs av de allierade
den 8 maj 1943.
Bizet [bizä’], Georges (eg. Alexandre
César Léopold), fransk tonsättare (1838—75).
Elev av konservatoriet i Paris, fick han 1857
Rompriset. I Italien komponerade han bl. a. två
operor, uvertyren ”La chasse d’Ossian” och den
ofta spelade orkestersviten ”Rome”. Sedan han
1863 återvänt till Paris, fick han uppförd operan
”Les pècheurs de perles” (Stockholm 1913), som
först hade svårt att slå igenom. Större
framgång hade B:s ”La jolie fille de Perth” (1867)
och ”Djamileh” (1872; Stockholm 1889). Hans
orkestersaker hade vida lättare att vinna
publikens gunst, ss. uvertyren ”Patrie” och sviten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
