Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boileau-Despréaux, Nicolas - Boilly, Louis Léopold - Boinea - Boiotien - Bois, Guillam du - Bois de Boulogne, Boulogneskogen - Boisdeffre, Raoul de - Boise - Boisguillebert, Pierre de - Bois-le-Duc - Boisserée, Sulpiz och Melchior - Boissier, Edmond Pierre - Boissier, Gaston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Boilly—Boissier
376
Nicolas Boileau-Despréaux. Kopparstick efter målning
av H. Rigaud.
(1684) och blott genom kunglig tillskyndan fick
en stol. I tolv ”Satires” (1660 ff.), följda av
lika många ”Epitres” (1669 ff.), hud flängde
han sina fiender med löjets vapen, samtidigt
med att han energiskt sökte öppna samtidens
ögon för sina vänners förtjänster. Hans mästare
är Horatius, men han odlade även den satiriska
prosan efter Lukianos’ mönster (t. ex. den
uppsluppna ”Dialogue des héros du roman”, 1664,
tr. först 1713). 1674 utgav han sitt huvudverk,
”L’art poétique”, en myndig programförklaring
i fyra sånger, som blev avgörande för den
litterära smaken bland de bildade, först i Frankrike,
småningom i hela Europa, fram till romantikens
genombrott. B:s sista större verk, ”Le lutrin”
(1674 och 1683), är en överdådig parodi på en
uppstyltad hjältedikt av akademikern Chapelain,
full av realistiska genrebilder, hämtade direkt
ur livet. — De allmänna principer, varpå B.
grundade sin ”lagstiftning i snillets värld”, äro
härledda ur empiriska rön, gjorda med säker
slagruta för förtjänsten både hos antika och
moderna författare. Skalden måste äga fantasi,
men den borde tyglas av förnuftet och icke
avlägsna sig från naturen — båda dessa ord
fattade i mycket vidsträckt, ”kartesiansk”
bemärkelse som ett allmänt sanningskrav, framför allt
gällande människoskildringen — detta var det
väsentliga i B:s förkunnelse. Han fordrade icke
blott ”rim” utan också ”reson” av poesien,
varvid antikens exempel borde tjäna som ledstjärna.
— I England blev Pope B:s förnämste (även
europeiskt inflytelserike) apostel; i Tyskland
Gottsched. I Sverige blevo B:s idéer först
be
kanta genom Samuel Triewald (omkr. 1700).
— Se monogr. av G. Lanson (1892) och arbeten
av Brunetière, Faguet, Levertin och Schück samt
É. Magné, ”Bibliographie générale des æuvres
de N. B.” (2 bd, 1929).
Boilly [bcoaji’], Louis Léopold, fransk
målare (1761—1845). Han var en av de främsta
bland de ”småmästare”, som framställde tidens
vardagshistoria i bild med rättfram uppfattning
och trovärdig, omedelbar karakteristik av
människornas utseende och uppträdande.
Revolutionens och kejsardömets fransmän leva i B:s
många teckningar och målningar.
Boinae, se Boaormar.
Boiotien, se Beotien.
Bois [boa’], Gu il lam du, holländsk
målare (1610—1680), verksam i Haarlem, för
vars landskapsskola han är en typisk representant.
Hans målningar ha oftast en dunkel helton,
varur grönskan skimrar fram, och en präktig
framställning av luften.
Bois de Boulogne [bcoa’ da bolå’nj],
Bou-logneskogen, park i Paris, mellan Seine
och stadens gamla befästningar i ö.; c:a 8 km2.
Boisdeffre [bcoadä’fr], Raoul de, fransk
militär (1839—1919). B. blev 1892
divisionsgeneral och 1894 chef för stora generalstaben.
Som sådan motarbetade han revision av domen
över Dreyfus, understödde ivrigt överstelöjtnant
Henry i dennes agitation men avgick 1898, när
Henry avslöjats som bedragare.
Boise [båFza], huvudstad i Idaho, U.S.A.,
vid Snake Rivers biflod B. River; 34,000 inv.
B. är centrum i en rik jordbruksbygd.
Boisguillebert [bæagijbä’r], Pierre de,
fransk nationalekonom (1646—1714),
ämbetsman i Rouen. Han var en förelöpare till
fysio-kraterna. Jordbrukets bästa med dess
förutsättning, höga spannmålspris, är hörnstenen i hans
(liksom i deras) åskådning. Han föranleddes
därför att rikta häftiga angrepp på det rådande
franska merkantilsystemet, som förtryckte
lantbruket för att främja industri och handel.
Bois-le-Duc [b&>a-la-dy’k], fr. namn på
holländska staden ’s-Hertogenbosch.
Boisserée [bcoasare’], Sulpiz (1783—1854)
och Melchior (1786—1851), bröder, tyska
konstforskare. Genom uppköp av tysk
målarkonst från medeltiden, dels från de under den
franska tiden upphävda klostren i Rhenlandet,
dels i Nederländerna, Sachsen och Böhmen, lade
de grunden till kännedomen om och intresset för
denna konst. Deras samling tillhör sedan 1836
till större delen Pinakoteket i München.
Sulpiz. B. väckte genom sitt praktverk över Kölns
domkyrka (1822—31; ny uppl. 1842) intresse
för byggnadens fullbordan.
Boissier [bcoasie’], Edmond Pierre,
schweizisk botanist (1810—85). Han företog
talrika resor och utgav i 5 bd ”Flora orientalis”
(1867—84) samt anlade den berömda botaniska
trädgården i Valleyres nära Genève.
Boissier [bcoasie’], Gaston, fransk
klassisk filolog (1823—1908). Han började 1861 sin
verksamhet som universitetslärare, blev något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
