- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
893-894

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estland - Historia - Litt. - Estlander, släkt - Estlander, 1. Jakob - Estlander, 2. Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

893

Estlander

894

E:s utrikespolitik dominerades av viljan att hävda
landets självständighet; de viktigaste elementen
däri voro medlemskap i N. F. och Baltiska
en-tenten. Under 1920-talets slut gjordes försök till
närmande till Skandinavien. 1928 företog dåv.
riksäldsten J. Tönisson ett officiellt besök i
Sverige, vilket 1929 återgäldades av Gustav V. Med
Ryssland eftersträvades friktionsfria relationer,
och nonaggressionspakter ingingos 1932 och 1934.
I juni 1939 undertecknades en nonaggressionspakt
med Tyskland. Vid 2:a världskrigets utbrott
förklarade sig E. neutralt. Vid denna tidpunkt hade
dock E:s öde redan blivit avgjort, i det att
Ryssland och Tyskland i ett tilläggsfördrag till den
i aug. 1939 avslutade nonaggressionspakten hade
kommit överens om att E. tillhörde den ryska
intressesfären. Efter Polens sammanbrott
framställde också Ryssland ultimativa krav på
flott-och flygbaser på E:s öar och i Paldiski. E.
tvingades att acceptera dessa och att 28/» 1939
underteckna en biståndspakt med Ryssland. De
krävda baserna utarrenderades för en tid av 10
år och besattes av ryska garnisoner. En ny
regering under J. Uluots bildades, som inledde
en ryssvänlig politik. På order från Tyskland
överflyttade samtidigt c:a 14,000 balt-tyskar till
Tyskland. De hösten 1939 förrättade
kommunalvalen uppvisade en stark förskjutning åt höger.

Under förevändning av att E. trots fördraget
förde en sovjetfientlig politik besattes E. i juni
1940 av ryska trupper. En ”frivillig” anslutning
av landet till Sovjetunionen iscensattes. En lista
till ny regering uppgjordes av den ryske
specialfullmäktigen A. Sjdanov och förelädes
statspre-sidenten till utnämning. På samma sätt
förelädes folket vid val i juli s. å. en färdigställd
lista; denna uppgavs ha vid valen, som helt
kontrollerades av kommunisterna, samlat c:a 90%
av de röstberättigade. Den så i strid med E:s
författning utsedda riksdagen proklamerade E:s
anslutning till Sovjetunionen som sovjetrepublik.
Förvaltningsorgan enl. sovjetförfattningen
tillsattes. — Samtidigt med E:s ockupation inleddes
häktningar av alla, som på något sätt varit
framträdande inom politiken, näringslivet och armén,
av vilka 1,950 personer strax därefter
avrättades och resten deporterades till Sibirien. En
total nationalisering av alla förmögenheter,
inbegripet privata banktillgodohavanden utöver 1,000
rubel (= c:a 100 estn. kr), verkställdes. All
privat företagsamhet utplånades, och hantverkarna
tvångssammanslötos i statsdirigerade arteler.
Natten 13/e—14/e 1941 häktades över hela landet c:a
13,000 människor och bortsläpades till
tvångsar-betsläger i Sovjetunionen. Folkets
motståndskrafter kommo till ett våldsamt utbrott vid det
tyskryska krigets utbrott i juni 1941 och togo sig
uttryck i spontant bildade friskaror, de s. k.
”skogsbröderna”, som gingo till djärva anfall
mot sovjettrupperna. Juli—aug. 1941 besattes E.
av tyskarna. De estniska stats- och
kommunalmyndigheterna återupptogo sin verksamhet.
Stats-presidentens ställföreträdare J. Uluots’ försök att
återupprätta statsstyrelsen avvisades däremot av
tyskarna. I stället infördes tysk civilförvaltning

med en generalkommissarie i spetsen. — Efter
den tyska Leningrad-frontens sammanbrott
formerades i jan. 1944 genom allmän mobilisering,
vilken understöddes bl. a. av J. Uluots samt J.
Pitka, estniska regementen, som hejdade tyskarnas
återtåg och bidrogo till frontens stabilisering vid
Narva. Vid tyskarnas nya återtåg i sept. 1944
tillsattes av J. Uluots författningsenligt en
regering under O. Tief. Denna gjorde ett försök
att samla de estniska enheterna under J. Pitka
till ett utsiktslöst motstånd mot ryssarna. I
början av okt. 1944 fullbordade ryssarna E:s
ockupation, och landets resovjetisering inleddes.
Dessförinnan flydde ett hundratusental ester till
Tyskland samt Sverige. Samtidigt avslutades
estlands-svenskarnas legala överflyttning till Sverige, som
inletts redan 1940.

Litt.: S. Wikberg, ”E., intryck och
studier” (1930); E. Kant, ”L’Estonie” (i
”An-nales de géogr.”, 1932), ”Bevölkerung und
Lebensraum E:s” (1935); E. Meyer-Willudda,
”Wirtschaftsgeographie von E.” (1938);
Samlingsverket ”Eesti”, 1—8 (en landskapsvis
uppställd geografisk, ekonomisk och historisk
beskrivning av E., 1925—39). — L. Arbusow,
”Grund-riss der Geschichte Liv-, Est- und Kurlands”
(1918); A. v. Tobien, ”Die livländische
Ritter-schaft...” (1925); S. Arnell, ”Die Auflösung
des livländischen Ordenstaates” (1937); P.
Wie-selgren, ”Från hammaren till hakkorset” (1942);
A. Kaelas, ”E. efter andra världskriget” (i
Utrikespolitiska institutets broschyrserie 1951).

Estlander, finländsk kultursläkt, trol.
inflyttad från Estland. Dess medl. voro sedan
1700-talets mitt i flera led präster i Österbotten. 1879
adlades E.i) och 1898 E.2); de introducerades
på skilda ättenummer.

1) Jakob August E., läkare (1831—81). Han
blev med. och kir. dr 1859 och prof, i kirurgisk
klinik vid Helsingfors univ. 1860. E. vann ett
högt aktat namn som skarpsinnig iakttagare,
utmärkt klinisk lärare och kirurgisk operatör.
Särskilt må nämnas hans metod att ersätta
substansförluster på läpparna och hans revbensresektion
vid kroniska empyem. E. hade mångsidiga
kulturella och medborgerliga intressen.

2) Carl Gustaf E., den föreg:s bror,
litteratur- och konsthistoriker (1834—1910). Han
blev 1860 fil. dr och docent i estetik och
modern litteratur vid Helsingfors univ. samt var
prof, där i samma
ämnen 1868—98. E.
var under 1800-talets
senare årtionden en av
de förnämsta ledarna
för den vaknande
konstodlingen i
Finland. Hans förnämsta
insats i detta
avseende blev skapandet
av den centrala
ut-bildningsanstalten för
konst- och
konstindustri samt
konstsamlingen i ”Ateneum”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free