Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaseldning - Gasell - Gasellfloden - Gaser - Gasexplosion - Gasflaska - Gasformiga kroppar - Gasförgiftning - Gasgenerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Gasell—Gasgenerator
734
ket, s. k. galleriinledning. En mera effektiv
blandning vinner man genom att använda särskilda
brännar e. Dylika kunna utformas direkt i
murverket, ss. den s. k. weardalebrännaren (fig.
B), el. utföras av järn el. stål. De sistn.
anordnas oftast enl. injektorprincipen, så att den
under tryck tillförda gasen suger med sig
bläs-terluften el. tvärtom (fig. C). Gas och luft
kunna även blandas i brännarens bakre del med
en roterande fläkt el. på annat sätt, i vilket fall
gasens hastighet i brännarmynningen måste vara
större än antändningshastigheten, så att lågan
icke slår tillbaka i brännaren. En form av dyl.
brännare användes i s. k. murstrålningsugnar (ty.
Steinstrahlofen-, fig. D). Här vidgas
brännar-kanalen in mot ugnen, så att gashastigheten
ned-sättes och gasen förbrinner i själva kanalen,
där en del av värmet upptas av murverket
och därifrån strålar in i ugnsrummet. ökas
gashastigheten starkt, flyttas lågan ut från
brännarmynningen. Riktas brännaren därvid mot
en bädd av eldfast material i ugnen, så antändes
gasen först vid beröringen med den upphettade
ytan hos bäddmaterialet och förbrinner utan
egentlig låga, s. k. f 1 am 1 ös ytförbränning
(fig. E). S. k. h a 1 v g a s e 1 d n i n g är en
form av g., där gasalstringen sker i omedelbar
anslutning till ugnen. Bränslet införes därvid på
en rost och förbrännes men med inskränkt
lufttillförsel, så att de bildade gaserna innehålla
brännbara beståndsdelar. Dessa gaser ledas
genom en kort kanal in i ugnen, där de
fullständigt förbrännas med sekundärluft
(”antändnings-luft”). Halv-g. användes bl. a. för
ångpanneeld-ning med träavfall.
Gase’ll, Gaze’lla, det vidast spridda och
artrikaste släktet bland antiloperna (se d. o.). G.
äro smidigt byggda, vackra djur med lyrformade
horn och en boghöj d av högst i m. De leva i
stäpp- och ökentrakter i n. och ö. Afrika,
Väst- och Centralasien samt Främre Indien. Alla
g. uppträda i hjordar. Den mest bekanta arten är
dorkasgasellen (G. dorcas). Den når
storleken av ett rådjur. Hornen äro stora med
spetsarna riktade framåt och något inåt. Halsen och
övre delen av kroppen äro ljust sandfärgade,
underkroppen snövit. Artens utbredningsområde
sträcker sig genom hela Nordafrika till Syrien.
G r an t,s gasell (G. Granti) med en
mank-höjd av 95 cm och ända till 75 cm långa horn
är en av de ståtligaste arterna; den hör hemma
i Östafrika.
Gasellfloden, arab. Bahr el-ghazal, biflod från
v. till Nilen i Engelsk-egyptiska Sudan.
Uppsamlar vattnet från ofantliga träskmarker och
möter Nilen i Lake No. G:s största bifloder, båda
fr. v., äro Bahr el-arab och Jur.
Gaser, se Gas.
Gasexplosion, se Explosion.
Gasflaska, dets. som gasackumulator
(se d. o.).
Gasformiga kroppar, se Aggregationstillstånd.
Gasförgiftning. De vanligaste g. äro orsakade
av kolos, lysgas el. avgaser från motorer och
äro koloxidförgiftningar. De förekomma även i
bryggerilokaler, bergverk, laboratorier, fabriker
m. m. Första hjälp vid g. är frisk luft, syrgas
och medel till motverkande av den uppkomna
chocken, t. ex. transfusioner.
Gasgenerator, apparat el. anläggning för
framställning av gas, spec. gasbränslen, på annat
sätt än genom torrdestillation. Syftet med
gasframställningen är härvid att förädla
primärbränslet, d. v. s. att göra det mera användbart
för vissa industriella processer, t. ex. för
glashyttor, emalj erverk och smältugnar.
Glasindustriens framsteg under slutet av 1800-talet äro i
väsentlig grad att tillskriva övergången till g.
och häri framställd generatorgas
(gengas). Samma sak gäller den utvecklingsfas på
förbränningsmotorernas område, som föregick
råoljemotorernas era och under vilken man,
utom till lysgas, var hänvisad till generatorgas vid
stationära anläggningar (”sug-gas” m. fl.
system). — Tekniskt erbjuder gas en mängd lätt
insedda fördelar framför fasta bränslen, bl. a.
den, att luftöverskottet kan hållas lågt, c:a 20%,
mot eljest vanliga 80 å 100%. Då såväl gas som
förbränningsluft kunna förvärmas på enkelt sätt,
är det vid användning av generatorgas möjligt
att på ekonomiskt sätt ernå höga temp. (intill
c :a 1,700°).
G. kunna adapteras för alla slags bränslen,
varvid dock pulverformiga el. flockiga ämnen
lämpligen först briketteras för erhållande av
erforderlig stadga. De vanligaste bränslena äro
koks, brunkol, ved och torv. En för industriellt
bruk byggd g. är utförd i form av en vertikal
schaktugn, som nedtill avslutas med en rost, på
vilken bränslet vilar (fig. 1). Nytt bränsle införes
uppifrån genom en sluss, så att generatorn kan
arbeta ostört. Sedan fyren tänts, utbildar sig ■—
så länge drag upprätthålles genom generatorn
— en förbränningszon omedelbart ovanför rosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
