Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glykoproteider - Glykos - Glykosamin - Glykosider - Glykosuri - Glyn, Elinor - Glyndebourneoperan - Glyptik - Glyptodonter - Glyptotek - Glyskolja - Gläser, Franz Joseph - Glödelektricitet - Glödgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Glykos—Glödgning
70
G. äro lösliga i svagt alkaliskt vatten, koagulera
ej vid upphettning och fällas ej av salpetersyra.
Glykos [-ä’s], dets. som druvsocker.
Glykosamin, ett aminoderivat av druvsocker.
Framställes bäst ur kitin i kräftdjurens skal.
I växtriket ingå kitin och således även g. i
svamparnas cellväggar.
Glykosider, i växtvärlden ofta förekommande,
vanl. bittert smakande, eterartade föreningar
mellan sockerarter (vanl. druvsocker) o. a.
organiska ämnen, särskilt cykliska. G. spjälkas lätt
av syror eller enzym i sina komponenter.
Glykosuri (av grek. glyky’s, söt, och u’ron,
urin), utsöndring av druvsocker (glykos) i
urinen; är i regel ett symtom på sockersjuka
(diabetes mellitus) men kan hos friska personer
förekomma övergående t. ex. vid starka psykiska
ansträngningar el. hos kvinnor under
havandeskapet. G. kan även uppträda mer el. mindre
tillfälligt vid en rad sj-ukdomar och vid vissa
förgiftningar. Frånsett sockersjukan, är den g.
av största betydelse, som förekommer vid det
tillstånd, som går under namnet diabetes
rena-lis. Medan vid alla de övriga nämnda formerna
g. vanl. är att uppfatta som en följd av en
abnorm ökning av blodets sockerhalt, är så ej
förhållandet vid diabetes renalis, utan orsaken ligger
där sannolikt i bristfällig njurfunktion.
Glyn [glin], E linor Clayton, f.
Suther-land, engelsk författarinna (1870—1943). Hon
skrev ett stort antal lättflytande
förströelseromaner, vanl. societetsmässiga och frivola. Av
hennes romaner, som flitigt översatts till sv., kan
nämnas ”It” (1927; sv. övers, s. å.), som gav
upphov till beteckningen ”it” (”det”) för erotisk
charm, sex-appeal.
Glyndebourneoperan [gli’ndbån el. [-gläi’nd-bån-],-] {+gläi’nd-
bån-],+} en av J. Christie på godset Glyndebourne
nära Eastbourne, England, upprättad operascen.
Sedan 1934 ges där årliga, mycket
uppmärksammade festspel med de bästa krafter.
Glyptik (av grek. gly’fein, urholka, utskära),
konsten att gravera ädla eller halvädla stenar.
Glyptodonter [-då’n-], Glyptodo’ntidae, en
bältdjuren närstående fam. av ytterst egendomliga
utdöda däggdjur från Amerikas, främst
Syd
Glyptodonterna Doedicurus clavicaudatus (t. v.) och
Glyptodon clavipes. Rekonstruktionsteckning av
B. Horsfall.
amerikas, tertiär och kvartär. G. hade till skydd
för bålen ett tjockt, starkt välvt pansar,
sammanfogat av en mängd polygonala benplåtar och
orörligt som en sköldpaddas. Det korta, höga, ovan
pansarklädda huvudet kunde som hos en
sköldpadda dragas in under ryggpansaret. På svansen
voro benplåtarna ordnade i mot varandra rörliga
ringar och väpnade med stora horntaggar, vilka
gjorde den till ett kraftigt försvarsvapen, särskilt
då taggarna, som hos Doedicurus, sutto samlade
i svansens spets. G. voro växtätare. De uppnådde
en längd av över 4 m och en höjd av 1 V2 m.
Glyptoték (av grek. glypto’s, utskuren,
skulpterad, och théke, förvaringsrum), samling av el.
museum för skulptur. Om g. i München och i
Köpenhamn se dessa ord.
Glyskolja, se Torskfiskar.
Gläser, Franz Joseph, österrikisk-dansk
tonsättare (1798—1861). Han kallades efter att
ha beklätt kapellmästarplatser i Wien och Berlin
till hovkapellmästare i Köpenhamn 1842. Hans
mest berömda sceniska verk är operan ”Des
Ad-lers Horst” (1832; ”Örnnästet”, 1837). — Hans
son Joseph G. (1835—91), organist i
Frede-riksborgs slottskyrka sedan 1874, var mest
berömd som romanskompositör.
Glödelektricitet, elektrisk laddning, som
uppkommer genom en termisk elektronemission.
Upphettas t. ex. en metalltråd till glödning,
kunna de fria elektronerna i metallen diffundera
ut från ytan (glödelektroner).
Inneslu-tes glödtråden i ett rör tills, m. en annan
elektrod och lägges en elektrisk spänning mellan
denna senare (anoden) och glödtråden (katoden),
flyter en elektrisk ström genom kretsen,
förmedlad av elektronerna (Edisoneffekt).
Glödgning är en upphettning av ett material
till så hög temp., minst 5500, att det blir glödande,
d. v. s. utsänder synlig ljusstrålning, utan att
materialet smälter och i regel utan att dess kemiska
karaktär avsevärt förändras — i mots. till
röstning och vissa former av bränning. Den
viktigaste industriella användningen av g. är
värmebehandling av metaller, särsk. stål. Man
avser därvid att genom g. vid lämplig temp. med
efterföljande hastig el. långsam avkylning
åstadkomma förändringar i metallens struktur för att
på så sätt modifiera dess fysikaliska egenskaper,
t. ex. göra den mjukare el. hårdare. G. av
metaller i större skala sker i glödgugnar, i
vilka metallföremålen stundom införas inlagda
i glödgpannor el. glödggrytor för att
skyddas mot oxidation och uppkolning. Genom
användande av skyddsgas (neutral atmosfär) kan
man nå samma mål. Temp. vid g. bedömes ofta
med ledning av färgen hos den av materialet
utsända ljusstrålningen. Av följ. tab. framgå
g.-färgerna hos stål vid några olika temp.:
Färg
mörkbrun ....... 550
brunröd ........ 630
mörkröd ........ 680
mörkt körsbärsröd 720
körsbärsröd .... 760
ljust körsbärsröd 800
ljusröd ........ 850
Temp.
°C
blekt ljusröd .. 900
gul röd ........... 950
gul ............ 1,000
ljusgul ......... 1,100
gulvit .......... 1,200
vit ........ över 1,30a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
