Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellberg, Mauritz - Helldén, David - Hell dig, du höga Nord - Helle - Hellebæk - Hellebard - Hellborus - Hellefors - Hellefors bruks ab. - Hellen - Hellener - Hellenism - Hellenistiska kulturen - Hellenistisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Helidén—Hellenistisk konst
126
medl. av Värmlands läns landsting, 1920—30 dess
ordf. Nära ungdomsvän till Gustaf Fröding, har
H. utgivit mycket värdefulla ”Frödingsminnen”
(1925).
Helidén, David, arkitekt (f. 1905 17/i),
avgångsexamen från Tekniska högsk. 1927,
studerade vid Konsthögsk. 1930—32, var anställd vid
prof. E. Lallerstedts arkitektbyrå i Stockholm
1927—35, egen arkitektverksamhet där sedan
sistn. år. H. utförde i samarbete med Lallerstedt
och arkitekt Sigurd Lewerentz ritningarna till
Malmö stadsteater (1944). Han har även anlitats
av Stockholms stad vid uppgörandet av
omänd-ringsplanerna för nedre Norrmalm.
Hell dig, du höga Nord, fosterländsk sång,
skriven 1835 av F. B. Cöster och tonsatt av B.
H. Crusell.
Helle, grek, myt., dotter till Athamas och
Ne-fele, sökte jämte brodern Frixos på en simmande
vädur rädda sig undan styvmodern Ino men föll
i havet (”Hellesponten”) och drunknade.
Hellebæk, vacker dansk by och badort vid
Öresund, Frederiksborg amt, n. v. om Helsingör;
1,300 inv. Klädesfabriker.
Hpllebard, se Hillebard.
Helle’borus, släkte bland
ranunkelväx-terna, igenkänt på sina 5 kvarsittande, stora
foderblad och till strutformiga nektarier
ombil-dade, kransställda
kronblad. Hit höra
15 arter, fleråriga,
giftiga örter med
fot- el.
handnerviga, delade, ofta
övervintrande blad,
hemma i
Medelhavsländerna och
Mellaneuropa. De
blomma tidigt på
våren el. t. o. m.
under vintern. I
Sverige odlas bl. a.
den vitblommiga
H. niger, julrosor,
som lämnar s. k.
s v a r t p r u s
t-r o t (se d. o.).
Hellefors, se
Hällefors.
Hellefors bruks ab., Hällefors, etablerat 1639,
fick bolagsform 1864; nuv. bolag bildat 1935 i
samband med rekonstruktion. H. var 1874—1925
moderbolag i Wargöns ab., under vars
firmanamn rörelsen bedrevs till sistn. år. H. äger ett
flertal bruksanläggningar och verk, näml.
Hellefors bruk, Sikfors bruk samt Bångbroverken,
samtliga i Örebro län, dessutom
Fredriksbergs-verken i Kopparbergs län och Stållinefab riken i
Kristinehamn. — I Hällefors finnas
järnbruk med martinverk, elektrostålverk samt
varmvalsverk, fabrik för stålmanufaktur, snickeri- och
lådfabrik; i Sik fors masugn, anrikningsverk,
kolningsanläggning, malmgruvor (Sir sjöbergs
gruvfält) samt kalkbrott; i Bångbro
kallvals
Helleborus niger.
verk; i Fredriksberg fabriker för
tillverkning av sulfat- och sulfitcellulosa samt
kraftpapp. — H. har ett 20-tal elektriska
kraftstationer, utbyggda för tillsammans 20,000 kW, och
äger för transporter inom sitt område, som
omfattar c:a 115,000 har produktiv skogsmark, en
bruksbana invid Hällefors samt järnvägen
Hällefors—Fredriksberg. — H:s aktiekapital utgör 15
mkr, antalet arbetare uppgår till omkr. 3,500. —
Disponent för H. var 1915—47 N. Th. Wigelius,
fr. o. m. 1948 Sven L. Wahlström.
He’llen, grek, myt., Deukalions och Pyrrhas
son, fader till Aiolos, Xuthos (söner lon och
Achaios) och Doros samt därigenom stamfader
för hellenernas tre huvudstammar, eoler, joner
och dorer; sen genealogisk myt.
Hellener, invånare i Hellas (se d. o.).
Hellenfsm, se Hellenistiska kulturen.
Hellenistiska kulturen. Termerna h e 11
e-n i s m och hellenistisk sattes i omlopp av
J. G. Droysen för att beteckna utvecklingen och
utvidgningen av den hellenska (grekiska)
kulturen, sedan Alexander den store under grekernas
herravälde lagt Orienten, dit den politiska och
ekonomiska tyngdpunkten överflyttades. Dess
beskaffenhet betingas därav, att grekisk kultur
utbreddes över och greker politiskt behärskade
länder med en gammal, egenartad kultur, vilken
starkt inverkade på och omvandlade den grekiska.
Starkast framträder detta på det religiösa
området, där orientaliska kulter och idéer i stor
utsträckning upptogos av grekerna.
Individualismen blev förhärskande. Vetenskapen övergick
till specialforskning, filosofien lade huvudvikten
på etiken, litteraturen blev lärd el. vände sig till
utvalda mindre kretsar. Dialekterna försvunno
ur litteraturspråket, som blev enhetligt. I sin
hellenistiska form blev den grekiska kulturen
världskultur och erövrade även Rom.
Hellenistisk konst, den direkta fortsättningen
av den grekiska konsten. Dess utveckling
sammanhänger med den hellenistiska kulturen (se
d. o.) över huvud, ehuru orientaliska element
mindre inträngt på detta område än på andra. H.
är splittrad och i viss mån eklektisk; den
övertog äldre tiders stilriktningar och teknik samt
utvecklade dem vidare.
På övergången till h. stod L y s i p p o s; hans
skola fortsatte utan att frambringa verk av
större betydelse; det mest bekanta var kolossen
på Rhodos, en staty av solguden av Lysippos’
lärjunge Chares. Till den attiska skolan hör
ett verk av stor skönhet från tiden kort efter
Alexander den stores död, Alexandersarkofagen
(se d. o. med bild). Längre fram blevo
Perga-mon och Rhodos konstens huvudsäten. Den
per-gamenska konsten förhärligar i synnerhet
segrarna över galaterna. Man urskiljer en äldre
skola under Attalos I (240—197 f. Kr.) och en
yngre under Eumenes II (197—159 f. Kr.). Till
den förra räknas i Aten uppställda statyer
(bevarade i kopior), framställande fallna giganter,
amasoner, perser och galler. Den yngre
skolans storverk är den fris med gudarnas strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
