Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta - Hjärtblad - Hjärtbladsväxter - Hjärtblock - Hjärter - Hjärtfel - Hjärtförlamning - Hjärtgift - Hjärthinneinflammation - Hjärtklappning - Hjärtkramp - Hjärtlanda - Hjärtlik - Hjärtljud, hjärttoner - Hjärtmur - Hjärtmussla - Hjärtnerver - Hjärtröta - Hjärtsjukdomar el. hjärtlidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373 Hjärtblad—Hjärtklappning 374
slappats, följer en kort paus, under vilken såväl
förmak som kamrar vila, tills
förmakskontraktio-nen åter sätter in och börjar en ny ”hjärtcykel”.
Tiden för en sådan cykel är o,s sek. vid normal
s 1 a g f r e k v e n s, d. v. s. 75 slag per minut.
Av denna tid åtgå 0,35 sek. för systole och 0,45
sek. för diastole. —■ Den blodmängd, som för
varj e kontraktion pumpas ut i kretsloppet,
slagvolymen, uppgår vid vila för vuxen individ
till 120—180 cm3 (60—80 cm3 för vardera
kammaren). H. utför härvid ett arbete av c:a 0,1
kgm. Vid maximalt arbete, vid vilket den
enskilda kammarens slagvolym och slagfrekvens
kunna fördubblas, ökas arbetet oerhört. Den volym
blod, som hjärtat varje minut utslungar i
kretsloppet, den s. k. minutvolymen, är en
funktion av dels slagfrekvensen, dels slagvolymen och
uppgår normalt till c:a 4 1 hos en vuxen. —
Orsaken till hjärtrörelserna ligger inom h. själv.
Retningsimpulsen uppstår i retledningssystemets
sinuskärna el. impulskärna (se ovan), vars celler
utmärkas därav, att de av blodets salter påverkas
på så sätt, att från kärnan med bestämt
tidsintervall en retningsimpuls uppstår. Denna sprider sig
vågformigt ut över förmakens muskulatur,
bromsas vid senringen mellan förmak och kammare
men överföres här på atrioventrikularkärnan,
överledningskärnan, och fortledes via His’ska
knippet och Tavaras trådar till
kammarmuskulaturen, som då kontraherar sig. H:s egenskap av
ett självständigt, automatiskt
arbetande organ framgår bäst av det förhållandet, att
det efter stillestånd vid döden åter kan bringas
i verksamhet, om det genomspolas med blod el.
en lämplig näringsvätska. Det varmblodiga h. kan
på så sätt hållas vid liv i flera timmar, det
kallblodiga i flera dagar. — H:s rörelser kunna
emellertid även påverkas utifrån genom hj ä r
t-nerverna. Genom ne’rvus va’gus mottager h.
hämmande impulser, genom ne’rvus sympa’ticus
påskyndande. Dessa nerver underrätta h. om
organismens växlande krav på ökad el. minskad
blodgenomströmning. — Lägges örat intill
bröstkorgs-väggen över h., höres för varje hjärtcykel två
h j ä r 11 o n e r. Den första något utdragna, dova
tonen sammanfaller med systole och betingas
hu-vudsakl. av vibrationer i själva muskelmassan
(”muskelton”). Den andra, kortare och skarpare
uppstår när de halvmånformiga valvlerna slå
igen vid början av diastole (”valvelton”). — Ett
annat, i allm. lätt iakttagbart tecken på
hjärtverksamheten är hjärtspetsstöten (i’ctus
co’r-dis). Lägger man handen över h., förnimmer
man vid systole, en frambuktning av
bröstkorgs-väggen. Denna betingas av hjärtspetsen, som vid
sammandragningen blir hård och riktas framåt
och uppåt mot bröstkorgsväggen. Ytterligare ett
tecken på hjärtverksamheten äro de av h.
alstrade elektriska strömmarna,
aktionsström-marna, som kunna iakttagas förmedelst
elektro-kardiografen. — Jfr Hjärtsjukdomar. — Litt.:
E. Ask-Upmark, ”H. och hjärtsjukdomarna” (i
”Vår tids medicin”, 1944).
Hjärtblad (grek kotyledön), det el. de första
blad, som anläggas på växtämnet inuti fröet och
som vid groningen antingen förbli inneslutna
inom fröskalet (hy po gei ska h.) el. höja sig
upp över marken (ep i ge i ska h.). Hos många
barrträd finnas flera kransställda h., hos övriga
gymnospermer samt dikotyledonerna i regel två
motsatta, vanl. gröna och assimilerande. De äro
alltid enkla, oftast ovala, avlånga el. lansettlika,
hela och helbräddade. Hos monokotyledonerna
finns blott ett h., vilket vanl. är trint, försett med
slida, ofta hypogeiskt och tjänstgör för att suga
upp reservnäringen i frövitan el. att skydda
stamknoppen.
Hjärtbladsväxter, Cotyledöneae, den ena
stora avd. i E. Fries’ växtsystem, karakteriserad
genom närvaron av hjärtblad. Den indelades i
Dicotyledoneae (med två el. flera hjärtblad) och
Monocotyledoneae (med ett hjärtblad).
Hjärtblock, rubbning i normala
retningsled-ningen mellan hjärtats olika delar, beroende på
skador på det s. k. retledningssystemet. Jfr
Elek-trokardiogram och Hjärta.
Hjärter, se Kortspel.
Hjärtfel, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtförlamning, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtgift, gemensamt namn på gifter, som
direkt i högre grad angripa hjärtat. Främst
märkas de giftiga beståndsdelarna hos Digitalis (se
d. o.) samt därmed likverkande ämnen, ss. s t r
o-f an t in hos Strophanthus-arter, antiarin
(se d. o.), ole an dr in hos Nerium oleander,
trol. även konvallamarin hos liljekonvalje
m. fl. — Bland h. märkas f. ö. kloroform,
kloralhydrat och närstående, som försvaga
och förlama hjärtat, vidare cyanväte, som
synes hindra impulserna till hjärtslagen utan att
direkt förlama organet. Koffein, t e o b r
o-m i n och närstående reta först hjärtat (särskilt
påskynda de pulsen) och förlama slutligen i
mycket stora doser. A t r o p i n och närstående ämnen
sätta redan i helt små mängder hjärtats
häm-ningsapparat ur funktion; muskarin i
flugsvamp åter stegrar effekten av denna apparat,
varigenom hj ärtverksamheten hämmas. A k o n
i-tin är ett utomordentligt häftigt hjärtgift, som
redan i helt små doser först övergående retar
och därpå hastigt förlamar hjärtats egen
nervapparat. Kinin verkar i större doser
försvagande och slutligen förlamande på hj ärtat; k a
m-f e r däremot retar dess muskulatur till kraftigare
verksamhet. Kaliumsalter i stora doser
försvaga hjärtat;
kvicksilverföreningar göra detta redan i betydligt mindre
mängder, kopparsalter ävenså, ehuru de
mycket sällan leda till förgiftningar, där hj
ärtverkan har någon betydelse. Fosfor
framkallar ävenledes hj ärtsvaghet, stundom plötslig
hjärtförlamning. Även fosforväte är ett
starkt förlamande hjärtgift. Vissa av de
nämnda gifterna angripa förnämligast själva
hjärtmuskeln, ss. digitalisgruppens gifter, vilka
användas som ”hj ärtstärkande medel”, vidare koffein,
kinin och metall föreningarna, de övriga mest el.
uteslutande hjärtats nervapparater.
Hjärthinneinflammation, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtklappning, se Hjärtsjukdomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
