Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tonic water - Tonika-Do - Toning - Tonkabönor - Tonkilometer - Tonkin - Tonlé-sap - Tonlösa språkljud (klanglösa språkljud) - Tonnage - Tonometer - Tonsiller - Tonsteg - Tonsur - Tonsättarstipendier - Tonus - Tonvikt - Tonåren - Toorop, Jan - Topas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tonic water—Topas
231
Tonic water [tå’nik æå’ta] (eng.,
återställande el. stärkande vatten), vard. tonic, urspr. i
tropikerna använt mineralvatten, försatt med
socker, fruktsyror och kinabarkextrakt, som ger
det en besk smak. T. drickes vanl. tills, m. gin,
vermut el. dyl.
Tonika-Do [tå’—dä’],
musikundervisningsmetod. T. är en tysk utformning och förenkling —
utarb. av pedagogen och sångerskan Agnes
Hun-doegger (1858—1927) — av en engelsk
skolsångs-undervisningsmetod, kallad tonic sol-fa. Båda
utgöra i sin tur en modernisering av och påbyggnad
på medeltida undervisningspraxis, Guido av
Arez-zos solmisationsstavelser och handtecken. I t. är
den åskådliga undervisningen ytterligare
utvecklad genom användandet av färgade bollar,
läggspel o. dyl. Av största vikt är, att
solmisations-stavelserna med sina handtecken etc. icke
beteckna absoluta tonhöjder utan endast tonernas
ställning inom tonarten, så att t. ex. do, oberoende av
tonarten, alltid betyder grundtonen. T. har under
senare tid fått en allt större utbredning och
användes i vidsträckt omfattning även i svenska
skolor. — Litt.: Hj. Torell, ”Anvisningar i
gehör sutbildning enligt metoden tonika-do” (1935).
Toning, fotogr., metod att överföra den
neutralt svarta silverbilden hos positiva bilder på
fotografiskt papper el. diapositiva bilder på glas
och filmunderlag till en färgad bild, som har en
för motivets karaktär avpassad färgton. Av de
olika metoderna är svavel-t, viktigast.
Tonkabönor, bot., se Dipteryx.
Tonkilometer, transport av 1 ton gods 1 km.
Tonkin [täka’], franska namnet på Tongking.
Tonlé-sap, sjö i Kambodja (se d. o.).
Tonlösa språkljud (klanglösa
språkljud), ljud, bildade utan stämbandsvibrationer.
Tonnage [tånä’J], 1) T. (kortord för
registe r t o n n a g e) är ett fartygs dräktighet,
uttryckt i ton (registerton) å 100 engelska
kubikfot = 2,83 m2. Brutto (regi s te r)t on n
a-g e t (bruttodräktigheten) anger volymen av ett
fartyg med alla dess påbyggnader.
Netto(re-gister) tonnaget (nettodräktigheten)
erhålles genom avdrag från brutto-t. av vissa
utrymmen, huvudsakl. avsedda för fartygets maskineri
och besättning. Netto-t. ligger till grund för
bestämmande av avgifter för försäkring, för
begagnande av hamnar och kanaler, lots- och
fyrväsen m. m.
2) Kollektivbenämning för ett rederis, en
ör-logsflottas, ett helt lands 0. s. v. fartygsbestånd,
uttryckt i det sammanlagda tontalet.
Tonométer [tånå-], med., instrument för
mätning av det intraokulära trycket; av stort värde
vid behandling av glaukom.
Tonsi’ller [tån-] (lat. tonsi’llae), anat.,
mandlar, örmandlar, ”halskörtlar”, se Mandel 2) och
Svalgets sjukdomar.
Tonsteg, mus., dets. som intervall (se d. o.).
Tonsür (lat. tonsüra, eg. klippning) kallas
inom romerska och ortodoxa kyrkan den ceremoni
före inträdet i det andliga ståndet, varvid håret
avskäres på en del av adeptens huvud. Sedan
har det avrakade stället fått namnet tonsur. T.
232
är sedan 500-talet ett yttre skiljemärke mellan
lekmän och andliga. Det finns 2 slags t.: den s. k.
romerska el. kranstonsuren (tonsura el. corona
Petri), då man rakade endast hjässan och lät en
krans av hår sitta kvar omkring huvudet, och
den s. k. grekiska t. (tonsura Pauli), då urspr.
allt hår på framsidan av huvudet avrakades;
sedermera (från 1700-talet) inskränktes t. till en
mycket liten rund fläck på hjässan. — Se färgpl.
vid Jean Fouquet.
Tonsättarstipendier. Enl. av K. m:t
fastställda bestämmelser utgå t. dels som stipendier åt
yngre svenska musikidkare med anlag för
ton-sättningskonst, dels som uppmuntran av inhemska
tonsättare för åstadkommande av musikaliska
arbeten av högre värde och dels som belöningar åt
äldre framstående svenska tonsättare för av dem
utförda musikaliska arbeten. T., som fördelas av
K. m:t efter förslag av Musikaliska akad.,
beviljades f. ggn av riksdagen 1893.
Stipendiesum-mans storlek är (1954) 30,000 kr.
To’nus, lat. (av grek, to’nos, spänning; ton). T.
skulle eg. betyda ”spänning” men nyttjas
huvudsakl. i betydelsen ”ständig innervation”. Så står
hjärtat under inverkan av t. från nervus vagus,
och t. av växlande omfattning, vanl. framkallad
på reflexväg, förefinnes såväl i glatt muskulatur,
t. ex. i blodkärlens väggar (”kärltonus”) och
in-älvsmusklerna, som i den tvärstrimmiga
muskulaturen, där det t o n i s k a kontraktionstillståndet
karakteriserar kroppens vilotillstånd och innebär
ett spänningstillstånd i musklerna, avsett att med
hjälp bl. a. av ledernas band och
låsningsmeka-nismer fixera kroppens hävstångsapparater i
lämpliga ställningar. En viktig funktion av t. är
sålunda upphävande av tyngdlagens inverkan på
kroppsdelarna (statisk t. el. hållnings-t.).
Tonvikt, språkv., dets. som tryckaccent.
Tonåren [tå’n-], levnadsåren fr. o. m. 13
t. o. m. 19 år. Härtill tonåring, person i 13
—19-årsåldern.
Toorop [tå’råp], Jan, holländsk målare (1858
■—1928), var född på Java (fadern norrman) och
fick sin utbildning i Holland och Belgien samt
senare i Paris och London. T. målade till en
början i realistisk uppfattning men tog intryck av
den franska impressionismen och särsk.
pointillis-men. Mest uppmärksamhet väckte hans senare
alstring (från 1890-talet), då han slog in i en
mystisk riktning, neobuddism, med viss upplösning
av form och färg för att låta linjernas rytm
verka. Sådana tavlor äro ”Sfinx” och ”Död, var är
din udd?”. Bland hans större arbeten märkas
”Forntid”, ”Nutid” och ”Framtid”, målade på
fajansflisor i nya börsen i Amsterdam, samt de på
trä utförda väggmålningarna i kyrkan i
Ooster-beeck (1918).
Topäs, ett synnerligen ytrikt, efter rombiska
systemet kristalliserande mineral, vilket på gr. av
hårdhet och glans och sin ofta förnäma färg
användes som prydnadssten och som sådan räknas
till ädelstenarna. Den äkta t:s spec. v., 3,52, är
nästan densamma som diamantens. Färgen är
mestadels gul el. brun i olika nyanser, mera sällan röd,
blå el. färglös. T:s kemiska sammansättning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
