Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Welles, Sumner - Wellesley, Richard Colley, Earl of Mornington - Velletri - Wellhausen, Julius - Vellinge (Hvellinge) - Vellinge—Skanör—Falsterbo järnväg - Wellington (stad) - Wellington, Arthur Wellesley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
137
W ellesley—W ellington
138
ledde icke till några amerikanska politiska
initiativ och överskuggades hastigt av
krigshändelserna i Nord- och Västeuropa. W. har bl. a.
utg. ”The time for decision” (1944; sv. övers.
”Nu el. aldrig”, 1945), ”Where are we heading?”
(1946), ”We need not fail” (1948) och ”Seven
decisions that shaped history” (1951).
Wellesley [coe’lzli], Richard Colley
(1760—1842), Earl of Mornington (1781),
markis W. (1799), engelsk militär och statsman;
broder till hertigen av Wellington. Led. av
underhuset 1784, anslöt sig W. till Pitt, som 1793
gjorde honom till led. av Board of Control för
indiska ärenden. Han blev 1797 guvernör för
Ostindiska kompaniets indiska besittningar och
gav snart prov på sin överlägsna administrativa
talang. Sitt fasta beslut att befästa Clives och
Warren Hastings’ verk mot de franska försöken
att i s. Indien grundlägga ett med det brittiska
rivaliserande välde realiserade han genom krigen
mot Tipü Sähib och marattfurstarna. Efter
hemkomsten tog han säte i överhuset, var 1809—12
utrikesminister i Percevals kabinett och 1821—
28 och 1833—34 lordlöjtnant på Irland.
Velle’tri, stad i prov. Roma, Italien, 30 km
s. ö. om Rom; c:a 35,000 inv. (som kommun);
biskopssäte, känd vinort. Bland byggnader
märkes främst katedralen (nuv. byggnad från
1600-talet). V. är volskernas Velitrae.
We’llhausen [-håuzan], Julius, tysk
orientalist, bibelforskare (1844—1918), prof. i
Greifs-wald, Halle, Marburg och Göttingen (1892—
1913). W. visade, att den s. k. Prästskriften i
Moseböckerna, som förut ansetts vara gammal,
var av sent datum, och i sammanhang härmed
grundläde han en riktigare uppfattning av Israels
religionshistoria. Hans märkligaste arbete är
”Geschichte Israels” (1878; i senare uppl. kallad
”Prolegomena zur Geschichte Israels”).
Vellinge (förr H v e 11 i n g e). 1) Sn i
Malmöhus län, Skytts hd, på Söderslätt, s. om Malmö,
vid den långgrunda Foteviken av Öresund; 16,03
km2, 2,084 inv. (1955). 1,345 har åker; skog
saknas. Befolkningen är starkt koncentrerad till
V.2). Kyrkans långhus är medeltida. Ingår i
V. och Fuglie pastorat i Lunds stift, Skytts
kontrakt. Utgör tills. m. Gässie, Eskilstorp och
Hököpinge storkommunen Vellinge; 42,00 km2,
3,446 inv. (1955)-
2) Municipalsamhälle 1908—S1/i2 1954 inom
V.i), knutpunkt för
Malmö—Vellinge—Trelleborgs och Malmö—Vellinge—Falsterbo
järnvägar; 1,21 km2, 1,429 inv. (1955). V. är
handelscent-rum för v. Söderslätt med bl. a. samrealskola,
apotek (sedan 1905), gästgivargård,
landsfiskalskontor, banker, provinsialläkare och
landstingstandpo-liklinik. Industrien omfattar ett 1 o-tal företag.
Vellinge—Skanör—Falsterbo järnväg, längd
17 km, spårvidd 1,435 m, öppnades för trafik
1904; förstatligades 1943.
Wellington [<oe’lijjtan], huvudstad i
Dominion of New Zealand; 133,414 inv. (1951; den
närbelägna staden Hutt ej inräknad). W. har
ett vackert och gynnsamt läge på Nordön, vid
den av 400—500 m höga berg omramade lilla
viken Port Nicholson av Cooks sund, vilken
bildar en förträfflig hamn. Staden har en ganska
förnäm prägel med vackra förvaltningsbyggnader,
främst det nya parlamentshuset, museer och bibi.
Säte för anglikansk biskop, romersk-katolsk
ärkebiskop och Victoria Univ. College (gr. 1897).
W. exporterar främst ull, fruset kött och
mejeriprodukter. W. är flottstation och säte för
sjö-försvarsdep. Havsbad. — W. gr. av New
Zealand Co. 1840 och blev huvudstad 1865.
Wellington [coeTrjtan], Arthur
Wellesley, hertig av W. (1814), engelsk härförare
och statsman (1769—1852). W. deltog 1794—95
i kriget i Holland,
sändes 1796 till
Indien och utnämndes 1799
av sin bror, sedermera
Lord Wellesley, till
högste befälhavare i
Mysore. Som sådan
visade W. stor politisk
och militär begåvning.
Han blev generalmaj or
1802 och förde som
kommissarie för
ma-rattländerna kriget
mot maratterna 1803
—04 till ett lyckligt
slut. Efter att 1805
ha lämnat Indien deltog han 1807 som
divisionschef i angreppet på Köpenhamn. 1808
sändes han till Pyreneiska halvön för att
bekämpa fransmännen och vann snart världsrykte för
sina insatser i denna kamp. Efter Napoleons fall
och fredsslutet 1814 blev W. ambassadör i Paris
och efterträdde febr. 1815 Castlereagh som
Englands representant på kongressen i Wien. Efter
Napoleons återkomst mars 1815 fick W. befälet
över den holländsk-engelsk-tyska armé, som
sammandrogs i Nederländerna, och lyckades vid
Wa-terloo (18 juni 1815) hålla den napoleonska hären
stången, tills preussarna under Blücher anlände
och avgjorde slaget. Därefter ryckte W. in i
Paris och förmedlade genom underhandlingar
med Fouché Ludvig XHI:s uppsättande på
tronen. Han blev okt. 1815 befälhavare för
ocku-pationsarmén i Frankrike men genomdrev på
kongressen i Aachen 1818 ockupationens omedelbara
upphävande. Vid Castlereaghs död skickades han
i dennes ställe till kongressen i Verona 1822. Då
den grekiska frihetsfrågan aktualiserades,
framstod W. som anhängare av Turkiets integritet.
Han och Canning funno varandra i en önskan att
förebygga en separat rysk intervention, som
resulterade i W:s utomordentliga beskickning till
Ryssland 1826. 1827 blev W. högste befälhavare
över armén, och jan. 1828 bildade han ministär.
Som premiärminister såg han sig tvungen att
genomföra katolikernas emancipation (1829). W:s
hårdnackade motstånd mot en parlamentsreform
gjorde honom för en tid impopulär bland folkets
bredare lager och bragte hans kabinett på fal)
(nov. 1830). I Peels första kabinett (nov. 1834
—april 1835) fungerade han som utrikesminister.
Även av Peels andra ministär 1841—46 var W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
