Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Istäckets form och mäktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648 EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA RESULTAT.
att de stego upp från en arm af Diskobukten, hvilken skär sig
djupt in i inlandsisen, och deras uppstigningsställe låg sålunda
dennas kärna betydligt närmare än det ställe, hvarifrån
Nordenskiöld började sin färd.
Resultatet af denna sammanställning af vår kännedom om
inlandsisens höjdförhållanden blir alltså, att denna hvälfver sig med
en märkvärdig regelbundenhet som en cylinderyta från den ena
kusten till den andra. Cylinderns radie är emellertid mycket
olika på landets oiika breddgrader, i det han starkt tilltager från
söder mot norr, så att sålunda själfva cylinderytan skulle bli
plattare, ju längre norr ut man kommer.
Utom dessa egendomligheter i formen af inlandsisens yta,
ges det ännu en, som möjligen förtjänar uppmärksamhet, och det
är den redan omnämda svaga vågformen. Kastar man ögat på
genomskärningen, kan man urskilja två slags vågor: några större och
mest framträdande vid kusterna, i synnerhet östkusten, samt längre
och plattare mot det inre, och många mindre, som kunde följas
hela vägen, men vanligen äfven blefvo längre och mindre
märkbara i det inre. Ungefär liknande vågor ha de flesta
expeditioner, som trängt in på inlandsisen, iakttagit. De sträcka sig, som
det vill synas, alltid ungefär i norr och söder. Jag tror ej, att
det är det underliggande landet som i någon väsentlig mån for-
Dö o fc>
anleder uppkomsten af dessa vågor, åtminstone ej de mindre; jag
skulle snarare tro, att blåsten står i genetiskt samband därmed.
Hvad kan nu i det stora hela orsaken vara till snö- och
istäckets form? Att den, åtminstone till en viss grad, måste vara
oberoende af det underliggande berget, kunna vi snart öfvertyga
oss ’om, ty att detta skulle bilda en så regelbundet utsträckt slätt
som inlandsisens yta erbjuder lärer väl knappast någon påstå. Då
Grönlands bergiga, sönderslitna kuster i hög grad påminna om
den norska västkusten, är det all anledning antaga, att Grönlands
inre, om istäcket borttoges, skulle likna Norges; ja, det skulle
sannolikt visa sig ännu mer sönderskuret, då båda dess kuster i
hög grad äro det. Det vill med andra ord säga, att där måste
finnas höga berg och djupa dalar — och alltsammans är nu
ut-jämnadt och försvunnet under istäcket.
För att så mycket lättare kunna göra oss en
föreställning-om orsaken till istäckets form, låtom oss för ett ögonblick tänka oss,
hur det från början måste ha tillkommit. När temperaturen föll,
möjligen i samband med en tillökning af nederbörden, blefvo de
snömassor, som ej hunno smälta om sommaren, år efter år större, i
synnerhet i de högre fjälltrakterna. Snön samlade sig i
»fonner», som växte och förenade sig i jöklar. Huru denna
snösamling måste ha försiggått, kunna vi se på våra egna snöfjäll
om vintern. Blåsten sopar där all den torra, lätta snö, som faller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
