Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Filmcensuren i Förenta staterna, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMCENSUR
Fiilöp-Miller betonar, att inte bara
nationalekonomiskt utan också kulturpsykologiskt har
»filmen» utvecklat sig till en av de allra
mäktigaste faktorerna. Dess makt är av största
betydelse för utvecklingen av vår kultur på
både gott och ont.
Skaparna av den stora filmindustrien voro
geniala finansmän, som med största möjliga
noggrannhet beräknade och planlade dess
utveckling. De insågo mycket snart, att de stora
kapital, som redan investerats i filmindustrien,
inte skulle ge tillräcklig avkastning, därest man
inte kunde försäkra sig om en millionpublik.
Det gällde att lära känna massornas smak.
Man lät därför systematiskt undersöka vilka
tragiska, komiska, kriminella, sentimentala,
burleska, erotiska, romantiska o. s. v. motiv
och situationer, som mest drogo till sig de
breda lagren, för vilka det enkla och
lättfattliga, påtagliga och kryddade fyllde behovet av
känslostimulans. Det har också sagts, att
dessa undersökningar av hur folk påverkas av
vad den vita duken visar i många fall
överträffa den psykologiska forskningen i analys av
de allmänmänskliga lynnesreaktionerna.
Åren gingo, tekniken utvecklades,
biograferna mångfaldigades, och filmerna vuxo från
en liten stump till långa dramer och
»seriefilmer». På samma gång började man lägga sig
vinn om att höja deras kvalitet. Filmens
pio-niärer, dessa »företagsamma, fantasibegåvade,
segt energiska judar», som Ernst Nathorst-Böös
skriver i sin bok »Om Amerikas filmindustri»,
hade främst intresse av att dra till sig de stora
massorna, ty det var de, som skulle ge de stora
pengarna. Först genom den allt starkare
konkurrensen fick den tanken växtkraft, »att man
hade någonting att tjäna på och vinna med att
skapa filmer, vilka hade såväl teknisk som
konstnärlig kvalitet. Kvaliteten var således en
ren konkurrensprodukt» (Nathorst-Böös).
Filmhistorikern Benjamin B. Hampton påstår
bestämt, att filmfirmorna varit mycket försik-
tiga och tagit noggrann hänsyn till den
mycket pryda allmänna opinionen i U. S. A. Man
mildrade eller uteslöt scener, som kunde väcka
anstöt, även om de oklandrade passerat i den
teaterpjäs, som filmen återgav. Man vågade ej
gå så långt i realism, som teatern kunde tillåta
sig, när det gällde sex themes. Skedet närmast
efter världskriget förde med sig en liberalare
uppfattning, och 1919—20 vågade man
experimentera med något djärvare köns- och
äktenskapsdramatik. Den mottogs med stor
förtjusning, och det uppmuntrade till ytterligare steg
i samma riktning. Det nya uttrycket sex appeal
vart slagordet för dagen. Men producenterna
sökte alltjämt hålla filmen som ett familjenöje.
Icke dess mindre väckte de en storm av
indignation. »Sedlighetsfanatiker» och
reformivrare satte i gång en våldsam kampanj, som
enligt Hampton höll på att »lyncha» hela
filmindustrien. Dittills hade ingen annan censur
förekommit än polisens och någon
jurydomstols. Nu upprättade ett dussin stater
filmcensurer, men varken tidningar, böcker, teatrar,
cirkusar eller marknadsnöjen o. s. v. lades
under offentlig kontroll.
Samtidigt råkade filmindustrien ut för ett
annat farligt angrepp. Konkurrensen om de
populäraste filmstjärnorna drev upp dessas
gage till svindlande summor. När det vart
bekant, att unga flickor, som ett år tidigare ännu
varit alldeles okända, uppburo en lön av 2 000
dollars i veckan, fann man det orimligt, och på
många håll väckte det bitterhet och avund.
Kom så slutligen till allt detta, att filmens
huvudstad, Hollywood, råkade ut för den
fatala olyckan att ådra sig allmän
uppmärksamhet genom en rad »skandaler», som
utbasunades över landet med smittsam skadeglädje.
Mary Pickford skilde sig, William D. Taylor
mördades, Virginia Rappe dog plötsligt vid en
fest hos Fatty Arbuckle, som beskylldes för
att ha vållat hennes död, och vilda rykten
spredos om livet i filmstaden. Säkerligen voro
449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
