Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Kriget - Maginotlinjen och västvallen. Två befästningsbälten av gigantiska dimensioner, av Erik Zeeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
Bild 5. Taggtrådsstängsel och stridsvagnshinder av betong framför Västvallen.
cement. Under denna sommar ankommo till
Västvallen dagligen 6 000—8 000
järnvägsvagnar med material, och det rekvirerades från
hela riket 15 000 tunga lastfordon. Till
hinderanordningar förbrukades 3 000 000 rullar
taggtråd. Man uppgiver, att arbetsstyrkan,
levererad av »Organisation Todt»,
»Arbeits-dienst» m. fl., har uppgått till 500 000—750 000
man. Det upprättades bl. a. 200 stora
arbetsläger. Då Västvallen i september 1938 stod färdig
i huvudsak, omfattade den över 22 000
betong-och pansarverk.
De tyska befästningarna ansluta sig i norr
vid holländska gränsen till de talrika
vattendrag och stora skogar, som finnas i denna trakt,
utnyttja söder om Aachen det skrovliga
Eifel-gebirge, höjderna vid Saar och det skogrika
området öster om Saarbriicken. I söder vid
Rhen ha de främsta verken liksom på den
franska sidan skjutits fram till närheten av
flodstranden, där dock några av dem enligt fransk
uppgift blivit illa åtgångna av översvämningar.
De enskilda
befästningsverken torde i regel vara
mindre än de franska forten och
speciellt grupperade för ett
elastiskt, rörligt djupförsvar,
baserat på motstötar. Liksom
de franska äro de tyska
pansarverken på viktiga punkter
sammanförda till grupper. De
äro till huvudsaklig del
underjordiska, och vad som är
över marken har även i
Västvallen omsorgsfullt
maskerats. Karakteristiska äro
de stora anordningarna till
försvar mot stridsvagnar:
gravar, betongklossar,
järnvägsskenor o. s. v., som
framför verken bilda breda
bälten, bakom vilka resa sig
djupa taggtrådsnät — även
detta alldeles som mittemot. Tiafiken
löper även i Västvallen genom tunnlar och
bombsäkra hålvägar, där all tillförsel sker
på »hålvägsbanor». De olika pansarverken
förbindas med varandra genom ett
telefonkabelnät, vars hela längd överstiger 10 000
km, d. v. s. mera än 7 gånger sträckan mellan
Ystad och Haparanda. Djupt nere under jorden
ligga truppernas »Ruheräume», avsedda för vila
efter den nervslitande tjänsten, tvätt- och
duschrum, elektriska kök, sjukrum samt stora
lagerlokaler för reserv av vapen, ammunition
och proviant.
Västvallen är emellertid icke den tyska
västfrontens enda försvarszon. Bakom densamma
ligger ett andra bälte av nära nog samma djup
som Västvallen — »Luftverteidigungszone
West», populärt kallad »Göringlinjen». Denna
zon, som, enligt vad man i denna stund vet,
är enastående i världen, rymmer även den
befästningsverk, vilka trygga alla slag av
luftförsvarsanordningar i riklig mängd. Där finnas
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
