- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
141

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v.

ROMANTIKEN I FRANKRIKE.

En fSregångare: Goya. — Måleriet från Géricault till Leopold Robert. — De
belgiska historiemålarne. — Skulptur. — Arkitektur.

1.

Man kan säga, att nittonde århundradets konst i själfva verket börjar
i och med oppositionen mot klassicismen, med sträfvandena efter
frigörelse från dess formschema liksom med sträfvandena efter
nationalitet i konsten. På olika håll ha dessa sträfvanden blifvit förberedda, här
och hvar ha personligheter stått fram, som visat föga frändskap med de
herskande grundsatserna och som ägt ej blott håg utàn äfven kraft att gå
emot vinden. Då man följer konstströmningarna i deras stora drag, händer
det att man frestas förbise, hur olikartad i själfva verket ett och samma
skedes konstalstring är, hur många undantag från reglerna den har att
framvisa och hur föga enväldiga dessa regler äro. Att uppdela århundradets
konsthistoria i klassicismens, romantikens och realismens skede är lika
följdriktigt som att uppdela ett lands historia efter dess regeringsskiften. Men
liksom folkens historia långt ifrån alltid är den samma som regentens, så
är konsten i själfva verket något annat än den riktning, som har öfvertaget,
något vida rikare, mera mångfaldigt och fullt af motsättningar.

Liksom inom arkitekturen i England och Tyskland under hellenismens
herskartid gotiken stod väntande på, att dess »renässans» skulle komma, så
väntade i måleriet färgen på att åter få komma till sin rätt. De rent
måleriska sträfvandena voro ej helt glömda, Det var ej många årtionden, sedan
Tiepolo, den siste af de store venetianska koloristerna, lefde, och då han dog,

141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free